Ung skrivglädje!

Är jättenöjd och glad efter sportlovsveckans skrivarverkstäder. Och så imponerad av deltagarna som glänste med sina litterära alster. Jag fick en jättekick, men på onsdagen skedde också det som väldigt sällan sker: jag fick skrivkramp. Deltagarna hade läst upp förtjusande texter och vid den andra skrivövningen fick jag total blackout och kunde inte prestera. Helt sanning. Så alla andra fick läsa sina texter, men i min skrivbok fanns bara överstrukna ord. Det händer inte ofta. Jag brukar alltid kunna krafsa ner något. Men jag såg det som ett resultat av deltagarnas höga nivå.

Markbladet kom och skrev om onsdagens skrivarverkstad, klicka på bilden för större bild.

Seriös årskrönika nr 2015

Året 2015. Jag säger som Bo Kaspers Orkester: Vilket år, vilket jävla år. Åh, herrejösses vad händelserikt det har varit i den seriösa världen. Jag har verkligen haft så många bollar i luften att jag blivit master på att jonglera. I tell you.

Det här mina vänner är den seriösa berättelsen om 2015:

1 2 3 4 5 6 7 8 9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under året har jag som alltid annars varierat mina arbetsplatser. Här är några exempel bara. Men som så ofta syns så gillar jag när min plats innehåller blommor, något sött och kaffe. Då är det en typiskt bra kontorsplats enligt mig.

10 11 12

 

 

 

 

 

Seriöst Förlags Instagram är jag flitig med uppdateringarna kring diverse nytt, viktigt och oviktigt från den seriösa världen och om litteratur rent allmänt. Mina jobbselfies är dock ganska sällsynta. Det är något med att fota sig själv alltså … Konstigt. Men typ så här ser jag alltså ut på jobbet. Typ.

Och vad har jag då gjort på jobbet?

13

Numero 1 –> min femte skönlitterära bok kom ut. Paraplyet. Jag har jobbat så galet länge på den alltså, flera av texterna är flera flera år gamla. Och jag är så glad att jag äntligen fick till helheten och att det blev en bok av det. Mer om tankarna kring boken finns här.


1514 16

 

 

 

 

Bästa grejen i år var relesefesten för Paraplyet. Vilken pepp det gav mig! Jag är så himla glad för att så många kom och att det kändes så festligt allting. En insnöad författare kan behöva det ibland. Lovar att det kommer bli många fler fester, det kan jag lova!

På relesefesten avslöjade jag nästa boksläpp på förlaget: Gustav Johanssons roman Ingen kommer någonsin tillbaka.

Mer om releasefesten finns att läsa i blogginlägget –> Vilken releasefest det blev!

17 18 19 20 21 22

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen efter att paraplyboken kommit ut såg jag och många fler med mig paraplyer överallt. Här är några exempel i paraplyskörden som alla bär på en egen paraplyhistoria.

23

I somras vandrade jag en bit av Kungsleden och passade på att göra en pr-kupp under min färd. Därför fick ”fjällbiblioteken” extra seriöst tillskott.

26

Under vårterminen arbetade jag som lärarvikarie på en skola i Göteborg. Det blev några väldigt lärorika månader. Jag som längtat efter mer klassrumstid tillsammans med elever fick den möjligheten nu och det var värdefullt för mina övriga frilansuppdrag med läs- och skrivworkshopsen på skolor. Som allra oftast när jag kommer ut till en skola för att hålla en workshop så sitter ju eleverna som ljus, de har ju blivit tillsagda att göra så. Att visa respekt för mig som är gäst i deras skola. Men i det här fallet, som lärarvikarie, då fick jag se en helt annan sida av arbetet på en skola. Och jösses, vad lärorikt det var.

27

Under hösten har jag sedan jobbat extra på Pocket Shop. Ett jätteroligt jobb! Jag älskar ju böcker, surprise. Och att då få ha som främsta arbetssyssla att prata böcker och boktipsa, hur fantastiskt är inte det?

28

Det har blivit flera skrivarkurser under året också. Bland annat i att skriva novell och att skriva självbiografiskt. På bilden ovan är den orkidé som mina kursdeltagare från Skriv ditt liv – fortsättning gav mig och jag blev så rörd att jag inte riktigt visste vad.

29 3130

 

 

 

 

En annan ytterst stor grej är ju att jag kommit ut ur garderoben som förläggare. Seriöst Förlag publicerade i maj Gustav Johanssons roman Ingen kommer någonsin tillbaka. Mer om tankarna kring det boksläppet finns att läsa i blogginlägget Skriver ”stolt förläggare” på mitt cv och mer om relesefesten finns i inlägget IKNT – releasefesten!

32

Seriöst Förlag fyllde 7 år och det firades med tårta!

33

Jag flyttade inför sommaren ut från mitt frilanskontor där jag suttit i lite mer än ett år. Detta gjorde jag med cykeln till min hjälp och med blandade känslor. Tyckte så mycket om min tid på det frilanskontoret tillsammans med mina ”kollegor”. Men varje sak har sin tid.

3735 36

 

 

 

 

 

På tal om det så slutade jag även som frivilligledare för Röda Korsets Träna svenska-verksamhet på Stadsbiblioteket. Nästa år kommer jag istället fortsätta som sekreterare i Göteborgskretsens styrelse. Mer om detta byte finns att läsa i blogginlägget –> Volontären som tjötar och skriver. Och mer om mina tankar kring volontärsarbete finns här –> Man borde göra något åt det där och vem är man om man inget gör?

39

Här står jag med manuset till min kommande bok. Har typ 260 sidor skrivna. Behöver skriva några till. Såklart. Långsamt leder också någonstans, är det inte så?

40

Knäppaste grejen i år var när Seriöst Förlag var med i ett korsord. Jätteknäpp och roligt också naturligtvis. Skriver därmed korsordskändis på mitt cv!

41

Avslutar med den här bilden, en fotselfie inför ett jobbmöte. Ett viktigt möte som krävde portfölj, finkappa, kalasbyxa och skor med klack. Mötet gick bra, väldigt bra. Så bra att det kommer förändra hela mitt 2016. På vilket sätt undrar du. Mer om det imorgon när jag på bloggen berättar om den seriösa visionen för 2016 …

Ute på andra uppdrag …

Det är inte bara paraplyboken som gäller, jobblivet rullar på med andra uppdrag också. Igår var jag exempelvis och talade skrivande i en studiecirkel som riktar sig till föräldrar som har en vuxen dotter eller son med funktionsnedsättning. Studiecirkeln är via projektet Delaktighet och Stöd och det går att läsa mer om det på Bräcke Diakonis hemsida.

En del i studiecirkeln är att skriva en levnadsberättelse om sitt vuxna barns liv, där man som förälder får möjlighet att skriva ned det som man själv tycker är viktigt att andra får veta. Min del i projektet har varit att utforma innehållet till den här levnadsberättelsen som deltagarna sedan skriver. Och igår var jag alltså med på en träff för att prata mer om skrivandet tillsammans med deltagarna. Tanken var att jag skulle inspirera deltagarna i deras skrivprocess, ge råd på hur man kan skriva och tips på hur man kan komma igång.

Trots att samtalen rörde vid tunga ämnen kände jag mig ändå lätt när jag gick utanför dörren. Det var ett fint möte vi fick kände jag.

Jag tycker faktiskt allra bäst om att göra den här typen av uppdrag, där jag gör någonting som verkligen känns viktigt, är på riktigt och som är av betydelse.