Livet som alumn, då 2014

Har ägnat tid till att sortera min hårddisk det senaste och hittade det här fotot som togs för drygt fyra år sedan:

Detta var för ett tryckmaterial till humanistiska fakulteten på Göteborgs universitet med rubriken ”Bli humanist”. Och där fick jag vara med och berätta om livet som litteraturvetare. Har ingen skämskudde what so ever för den här videon, true story. Jag tycker filmerna är väldigt proffsigt gjorda faktiskt (det är ju inte fotografens fel att jag tar upp boken upp och ner i sista klippet), så jag är väldigt glad att jag fick vara med.

Här kan man fortfarande se videon.

Ung skrivglädje!

Är jättenöjd och glad efter sportlovsveckans skrivarverkstäder. Och så imponerad av deltagarna som glänste med sina litterära alster. Jag fick en jättekick, men på onsdagen skedde också det som väldigt sällan sker: jag fick skrivkramp. Deltagarna hade läst upp förtjusande texter och vid den andra skrivövningen fick jag total blackout och kunde inte prestera. Helt sanning.

Så alla andra fick läsa sina texter, men i min skrivbok fanns bara överstrukna ord. Det händer inte ofta. Jag brukar alltid kunna krafsa ner något. Men jag såg det som ett resultat av deltagarnas höga nivå.

Markbladet kom och skrev om onsdagens skrivarverkstad, klicka på bilden för större bild.

Vilket lyckat relesefirande!

Jag blev så väldigt glad i måndags att inte bara jag fick visa upp den fysiska boken för eleverna utan att vi tillsammans fick möjlighet att visa upp den för andra. Hade vi kunnat få en bättre inramning till vårt releasefirande än en livesändning i radion och både Ölandsbladet och Barometern som igår tryckte upp stora reportage i sina tidningar?

Igår satt jag och totalmyste på min kammare och applåderade eleverna för det de sa i intervjuerna. Här sitter jag och är så väldigt stolt över vad vi har gjort och lycklig för att vi gjorde det. För bara ett år sedan satt jag i planeringsmöte tillsammans med lärarna och diskuterade upplägget och här har vi nu boken! Det gick fort, väldigt fort, men som jag slitit för detta, riktigt hårt arbete har det varit. Men jag skulle aldrig gjort det om det inte vore så roligt eller kändes så betydelsefullt som det faktiskt gjort.

Om man av någon anledning missade gårdagens Ölandsbladet eller Barometern, klicka då på länkarna nedan för att läsa reportagen:

Barometern 4 juni 2013

Ölandsbladet 4 juni 2013

Idag var den stora releasedagen!

2013-06-02 21.16.18

2013-06-03 06.36.41

Idag var det dags för releasefirande av Får man använda sin fantasi? – Att äga läsandet och skrivandet. Dagen till ära hade jag bakat bokstavskakor som vi åt och samtidigt kunde jag och eleverna skåla i Pommac för att fira den bok som vi tillsammans skapat. Och faktiskt hade jag glömt det som en av eleverna påminde mig om: i höstas skrev vi dikter med just ordet Pommac som tema. En av dikterna finns med i boken.

På plats vid firandet i Rälla fanns Barometern och Ölandsbladet. Redan nu har Ölandsbladet lagt ut en länk på hemsidan, klicka här för att komma dit och glöm inte att köpa båda tidningarna imorgon!

På plats vid firandet i Runsten fanns Sveriges Radio P4 Kalmar och sände live från klassrummet, klicka här för att lyssna till både en intervju med mig och efter lite musik även en intervju med tre av eleverna.

Seriöst i KalmarPosten

Jag är rätt så dålig på att sprida Seriöst Förlags existens till omvärlden, för att inte säga att det typ aldrig sker. Underligt är vad det är. Så jag är egentligen i grovt behov av en marknadsföringsansvarig på förlaget som kan ta tag i mitt problem, alternativt någon psykolog som kan processa mig och få mig att göra det själv.

Men i brist på båda har jag mina nära och kära som sprider budskapet vidare. I veckan gjorde exempelvis min kusin Elle detta i KalmarPosten: Klicka här och läs ett reportage om henne då hon inte bara en, utan två gånger nämner Seriöst Förlag.

Det är svårt att förklara hur det känns, hur skönt det värmer, hur berörd man blir och tacksam. Att veta att Elle står där, förmodligen fullt koncentrerad på att få fram det hon själv vill säga i sina svar och så får hon en fråga, eller ja två frågor, där tanken på hennes kusin dyker upp och hon väljer att ge henne ett litet strålkastarljus som i hennes värld lyser klarare än 100 watt.

Det gjorde min dag. Verkligen.