Frågor & svar: om att ha en klatschig hisspresentation och lön

Nu blir det mer svarstund, den här gången på typiskt vanliga frågor som jag får. Och vill man läsa om mer frågor och svar kan man läsa tidigare inlägg här och här.

Vad jobbar du med egentligen?

Jag filar fortfarande på en bra klatschig hisspresentation om mig själv. Men typ i runda slängar jobbar jag med detta: Jag driver ett bokförlag där jag publicerar böcker jag själv skriver, en bok av en annan författare och med förhoppning att jag framöver kommer publicera än fler författare. Jag skriver på min sjätte och sjunde bok parallellt, den ena är romanen Ölandstokar och nollåttor och den andra är en fackbok om skolbibliotek. Jag håller i skrivarkurser för vuxna, föreläser med Får man använda sin fantasi? som utgångspunkt och jag håller i skrivarworkshops för barn och unga. Så har jag ett stort engagemang i att barn och unga ska hitta sin väg till litteraturen, det skriver jag mer om på Litteraturväggen.se.

För denna presentation krävs en hiss som färdas cirka 23 våningar. Vi ses på Gothia Towers!

Kan man leva på det du gör?

Det kan man. Jag lever mycket gott i min själ. Som egenföretagare mår jag väldigt bra i att bestämma mitt eget jobbtempo, mina arbetstider och jag söker bara upp samarbeten och uppdrag som jag verkligen vill göra.

Många frågar om ”man kan leva på att skriva böcker” och det finns det många som gör. För Seriöst Förlag är det inte bokförsäljning som är den tunga delen i företagskassan. Snarare är det uppdragen jag får runtomkring som betalar min lön. Samtidigt så är det ju på grund av att jag skriver böcker som jag får mina uppdrag, så man får se på helheten och jag är nöjd med min lön.

Du måste ha väldigt bra arbetsdisciplin?

Det har jag någorlunda. När jag sitter på kontoret har jag min telefon på ”stör ej”-läge om det inte är så att jag väntar samtal. Nästan alla jag kommunicerar med kring jobbgrejer gör det via mail så det gör att jag kan jobba ganska fokuserat.

Jag har bestämda arbetstider, jag har schema för varje vecka och för varje månad. En årsbudget som ska följas. En handlingsplan för verksamhetsåret som ska uppfyllas. Har man allt det så gäller det att jobba på, för det är tråkigt att göra chefen besviken.

10% seriös silversmed

Jag går en kurs i silversmide och gör det på arbetstid. Kanske är det en koppling som behöver förklaras närmare, silversmide och bokförlag … Grejen är att jag fortsätter jobba efter 70-20-10-principen som jag har berättat om i det tidigare blogginlägget: Sexigt att vara egenföretagare.

Att läsa skönlitteratur har tidigare gått på mitt 10%-konto men är nu flyttat till mina 20% då jag inser mer och mer hur viktigt det är att jag läser mycket för att hålla igång mitt eget skrivande.

Den här hösten är mina 10% bland annat en kurs i silversmide. Jag ville nämligen hitta ett sätt att utmana mig kreativt på, att tänka i fler kreativa boxar för att vidga mitt kreativa sinne. Det är enkelt att annars fastna, i alla fall kan det kännas så. Att man lutar sig mot säkra kort fast man egentligen vill slå fri alla tyglar och tänka större.

I silversmidekursen har jag fått hitta ett nytt språk där ord inte är mitt verktyg. Ett formspråk i ett hårt material som ska formas till former. Det vässar min känsla för att skapa.

Sen tror jag inte att jag kommer få igenom kursavgiften som ett avdrag för fortbildning i företagets deklaration. Men det får gå ändå:)

Frågor & svar: om detaljbeslut, första orden och promota sig själv

Jag välkomnade ju frågestund (tack för frågorna!) och nu är det dags för svarstund:

Vad är oväntat svårt/roligt med att ha ett förlag? 

Oväntat svårt är att ta detaljbeslut, exempelvis som när jag bestämde att jag ville trycka tygpåsar inför 10-årsjubileumet. Det var ett lätt beslut, att välja Frida till att göra illustrationen var ett lätt beslut men sen att bestämma hur MÅNGA tygpåsar jag skulle trycka upp våndades jag över jättelänge. För grejen är att eftersom jag är själv i företaget tar jag alla beslut själv och då kan det bli overload på beslutsfronten vissa dagar att jag känner att ”nej, idag tar jag inte ett beslut till”.

Det är även mycket oväntat svårt att pressa sig själv till en deadline vid ett boksläpp. Det är enkelt att skjuta på det lite och fila på detaljer i oändlighet. Därför har jag haft en planerad releasefest vid förlagets tre senaste boksläpp för då MÅSTE böckerna vara klara.

Oväntat roligt är att känna att när jag får en idé, i samma stund vet jag att jag kan göra den möjlig för jag bestämmer allt själv. Det är vansinnigt roligt och skapar en väldig kreativitet. Det finns ingen som sätter käppar i mina hjul för jag styr själv. Jag får följa hela min vision med en bok, från idé och hela vägen genom skrivandet, sättning, omslag, releasefest osv. Det är roligt!

Hur tänker du kring att promota sig själv? Hur skaffar man en bra plan för att göra sig själv synlig och attraktiv som egenföretagare? Och är det svårt att skilja på sin företagspersona och sig själv? Behövs det?

Här tänker jag väldigt annorlunda nu från när jag startade förlaget för tio år sedan, jag tyckte det var jättesvårt då att promota mig själv ens en liten smula. Seriöst Förlags Facebook-sida var det inte ens jag som startade, det var en kompis som gjorde den och sen gjorde mig till administratör. Ibland har jag blivit puschad fram, vilket jag behövt.

Idag har jag en plan för att vara synlig och attraktiv, en plan jag reviderar årligen. Jag har skrivit ner mina styrkor och vilka det är som är starka för ”mitt varumärke” och vilka jag vill bygga upp ”mitt varumärke” på. Samt vad jag vill utveckla vidare för att bli mer synlig och attraktiv.

I mina sociala kanaler delar jag inte med mig så mycket av mitt privata liv, det finns exempelvis inga ”privata foton” på Seriöst Förlags Instagram för där är jag författare och förlagspersonen Elin och inte Elin-Elin. Så jag vill skilja på det lite. Samtidigt vill jag visa mig själv och vara personlig då jag faktiskt ”säljer mig” till exempelvis uppdrag som föreläsare så jag vill att man ska se i mina kanaler vem jag är och vad jag står för.

Hur väljer du första ordet i en bok? 

Till mina fyra hittills skönlitterära böcker har jag valt som första ord: Marie. Om. Jackie. Som.

Det var kanske inga superspännande ord … Men jag tror heller inte att jag tänker så mycket på första ordet, kanske att jag borde börja göra det? Jag tänker nog mer på första meningen, att den ska väcka någonting hos läsaren och fängsla.

Hur väljer du berättarperspektiv, om det ska vara första eller tredje person?

Hur man än vänder är rumpan bak, Lite gör skillnad och Paraplyet är skrivna i tredje person. Valet där landade i att jag ville få in flera karaktärer i berättelsens helhet och då tycker jag att tredje person generellt funkar bättre än skiftande jag-person.

Magiskt och tragiskt som är en samling med olika texter, där skiftar berättarperspektiven mellan första, andra och tredje. Där experimenterade jag efter hur jag tyckte att de olika texterna flög bäst.

I Ölandstokar och nollåttor har jag valt tredje person eftersom jag har två starka huvudpersoner och jag vill gå in och ur både karaktärerna och förflytta mig i tidsplan. På så vis är jag väldigt förtjust i tredje person, det är nog lite av mitt favvo-perspektiv skulle jag säga.

Finns det en oro i dig under skrivandet att någon i din närhet ska tro att du skriver om dem i dina böcker?

Jag tänker mycket på det. Men mitt skrivande bygger på: min fantasi, saker jag hört någon säga på typ buss och tåg, intryck från musik, film och böcker och känslor jag själv bär på. Väldigt liten del av mitt skrivande bygger på min familj eller mina vänners liv. Inspireras kan jag göra, små frön kan gro, men mitt skrivande är mer fantasibaserat än verklighetsbaserat.

Sen att läsare kan dra egna slutsatser kan jag inte riktigt kontrollera. Nu i skrivandet av Ölandstokar och nollåttor fick jag i ett textsamtal höra av en läsare att ”man förstår ju att detta med Havannas relation till pappan ligger nära dig och det är enkelt att dra slutsatsen att det handlar om dig och din pappa”. Det tyckte jag var att gå för långt eftersom läsaren i fråga inte alls känner varken mig eller min pappa. Jag har många pappor i mina böcker, alla är inte en spegling av min pappa. På samma vis som alla mammor inte är min mamma eller alla karaktärers ex inte är mina ex. Min fantasi flyger mer än tre meter runt mig.

Premiär för frågor & svar

Vad jobbar du med egentligen?

Kan man leva på det du gör?

Du måste ha väldigt bra arbetsdisciplin?

Här ovan är några av de vanligare frågor som jag får när det gäller mitt jobb. Och jag tänkte att jag skulle besvara frågorna här på bloggen men innan jag gör det tänkte jag fråga om än fler frågor. Så har du en fråga, någonting du funderat över (det kan vara om skrivandet, förlagsarbetet eller livet som egenföretagare): kommentera inlägget med din fråga eller maila till elin@seriostforlag.se

Ta helgen på dig så kommer ett blogginlägg med mina svar i början på nästa vecka. Stay tuned!

Att jobba flexigt

Det fina med att vara egenföretagare tycker jag är att kunna styra sin tid och bestämma när och hur mycket man vill jobba. Man behöver inte lämna in några papper ifall man plötsligt vill variera sin tjänst något mellan månaderna, att ibland jobba 100% (och mer därtill) och ibland kanske jobba 60% vissa veckor. Det händer att jag till och med byter tjänst helt och hållet, nästa månad ska jag exempelvis vara 80% författare och 20% förlagsdirektör.

Jag gillar friheten att få styra på feeling och jobba lite olika. Jag är ingen 9 till 5-person. Jag är en flexig person.

Så jag jobbade på lite extra ett par veckor och sen tog jag ledigt i två veckor för att kunna hänga i San Francisco. Jag har gjort mycket som vanliga turister gör i staden, så har jag även gjort det som många boknördar gör … besökt bokhandlar och bibliotek.

Bilden ovan är från Seriöst Förlags Instagram. Innan jag skulle posta den funderade jag på om jag skulle skriva bokhandlar eller boklådor, jag googlade och det visade sig att bokhandlar nu är vedertaget. Tider förändras.

Och nu sitter jag igen på min kontorsplats i Götet. Svenskt brygg i muggen och bredvid en lista på grejer som ska göras. 100% fokus igen på det seriösa arbetet.

Septembermötet blev succé

En utmaning just nu i mitt jobb är att jag har få hålltider att gå efter: få deadlines, få möten och få kollegor som väntar på snabba besked om grejer. Jag är i en fas där jag har mycket på gång men där det inte är så himla tydligt när jag ska göra allt detta jag har på gång.

Det jag har på gång är långa processer där jag jobbar med två deadlines långt fram i tiden, att jobba med någonting som är långt bort tycker jag kan vara problematiskt. Därför har jag noga valt en struktur för mitt arbete.

Häng med på en genomgång i planeringsstruktur, det blir kul!

Det finns ett dokument som heter ”Seriös handlingsplan 2018”  och där har jag skrivit övergripande mål för året, delmål på vägen och metoder för att nå alla mål samt syften med alla mål. I samma dokument finns en lång lista på praktiska saker att göra och första måndagen i varje månad ska jag titta på den här listan och markera det som ska göras för månaden framåt. På mitt månadsmöte fördelar jag allt som är markerat ut på varje vecka, så det blir tydligt vad som ska göras när. Då blir jag också medveten om när jag ”ligger efter” i planeringen.

Vid månadsmötet för jag protokoll. Jag skriver en analys över månaden, formulerar det jag kan förbättra till framtiden och ger mig själv well-dones.

Varje arbetsvecka avslutas med ett veckomöte där jag utvärderar veckan och ser om det som var uppskrivet blev gjort eller om något måste flyttas framåt och i så fall till när.

Yes, det var genomgången. Frågor på det?

Kan meddela i alla fall att septembermötet gick alldeles lysande, så efteråt bjöd jag ut mig själv på middag!

Blivit med kontor

Har signat plats för ett kontor, tänker att det är en typisk bra grej. Tidigare när jag frilansat har jag haft en egen kontorsplats och jag tycker det är en så värd investering. Att få komma ifrån hemmet, inte jobba i skräddarställning med datorn i knät samtidigt som mina sammetsmysisar hettas upp av fläkten i datorn som hovrar med tryck. Istället få komma ut, andas annan luft och träffa folk. Förhoppningen är att det ska finnas härligt folk på nya kontoret så jag har många att prata egenföretagande med och om annat kring livets ting. Obs! Förhoppningen är ju också att lokalen har bra feng shui så jag får bra flow.

Kick-off, för snart är jag 100% frilans

I helgen har jag varit på kick-off på VANN spa och kombinerat badande, bastande med tänkande. Ganska länge båda kvällarna satt jag även vid vattnet, blickade ut och antecknade i min skrivbok. På lördagen hade jag nämligen streckläst Alexander Pärleros bok ”Framgångsboken” och blev inspirerad att strukturera upp tankarna mer.

Tankar är nu uppstrukturerade och jag planerar att följa upp detta när jag om tre veckor blir 100% frilans och 100% dedikerad till Seriöst Förlag. Det har jag aldrig tidigare varit. Jag har alltid gjort någonting annat också, alltid haft en ”säker inkomst” vid sidan. Det har också gjort att jag aldrig kunnat förverkliga det jag vill förverkliga, jag har inte gett mig själv förutsättningarna för det. Men snart så. Snart har jag bästa förutsättningarna.

Och då ska jag bland annat spana vidare på det som gästerna producerade på den seriösa festen 27 maj. Allt stoff fick nämligen hänga med på kick-off.

Nu ska jag gå och lägga mig. För Alexander Pärleros går och lägger sig vid 21:30. Så nu ska jag också börja med det.

Ps. Mer om kick-offen finns på Instagram!

Jag har i alla fall skrivit på en bok (eller typ två)

Den här sommaren har jag och min dator rest, bytt skrivbord och blick. Jag har gjort mycket mindre än vad som var tänkt. Tror jag. Tanken var ju att jag på semesterns första dag skulle gjort en att-göra-lista för Seriöst Förlag och sen bocka av punkt för punkt. Fyra veckor senare har jag inte ens gjort listan och arbetet har varit ostrukturerat.

Men skrivit har jag ändå gjort. På två olika skrivprojekt.

Jag väljer att vara snäll mot mig själv. Jag gör så gott jag kan och för stunden har förutsättningar till. Längtan finns alltid (jag tror till och med att den växer sig starkare) att det ska komma en tid då jag får (läs: tar) möjligheten att ägna mig heltid åt Seriöst Förlag. En tid då jag kan lägga sista handen på årets bokföring en tisdag förmiddag mellan morgonkaffe och lunch, då jag inte behöver göra det en tisdag kväll efter 8 timmars arbetsdag på mitt ”vanliga” jobb som jag ska upp till några timmar senare.

Jag längtar till en tid då jag ser semester som semester, att en ledig dag är en ledig dag, att det inte är synonymt med att ”vad bra, då skapades ju tid till skrivandet”. Tänk om skrivandet var mitt jobb. Tänk allt jag då kunde göra på semestern. Och tänk om jag majoriteten av mina skrivstunder var pigg i tanken när jag satte mig ner. Vad kan det då få för effekt på mitt skrivande?

På måndag ska jag tillbaka till mitt ”vanliga” jobb och grejen är att jag gillar ju det jobbet, så jag har ingen som helst plan på att göra det halvdant med halvt fokus som insats. Till hösten kommer det dessutom bli än mer spännande för jag ska bli skolbibliotekarie två dagar i veckan. Mina tre övriga dagar har jag fått ett utredningsuppdrag där jag ska titta närmare på hur kommunen jag arbetar i kan samordna sina insatser i samarbetet mellan skola och skolbibliotek, pedagoger och skolbibliotekarier. Hösten blir spännande.

Och jag har lovat att vara snäll mot mig själv. Därför ska jag boka in minst två skrivarhelger i höst. För att få vara med om lyxen att vara pigg när jag sitter vid datorn och ska skriva. Det är jag värd, det tycker jag och jag är min egen chef och då var det bestämt.

You did good, Lysekil

Det har inte varit jättejobbigt i Lysekil, det har det inte. Jag kom hit, jättetrött och började därför direkt med en tupplur. Sen åkte datorn upp, dokumentet med det jag hoppas ska bli min nästa bok och sen började jag med det jag velat göra så länge: skriva.

För saken är den att jag förlorat fokus på mitt skrivande och ville hitta det igen. Tack fina Lysekil för att du var en så fin skrivkompis och hjälpte mig komma igång igen.

Mellan skrivarstunderna har jag promenerat runt här längs vattnet.

Och jag har ätit ett par glassar också. Tänker inte säga hur många. För det är väl inget förhör detta eller …

Så åkte jag till Fjällbacka på en utflykt för att hälsa på en kompis som jobbar i en butik där. Fjällbacka låg lugnt inför sommarsäsongen. Längs gatorna strök dock en guidad tur i Camilla Läckbergs-fotspår.

Här bodde jag. På Strandflickornas vandrahem. Mysigt ställe. Det är mest pensionärer och jag här. Första kvällen var huset knäpptyst vid typ 21:30 och jag kunde skriva helt ostört långt in på natten. Perfekt, tänkte jag, nu kan man få sova helt ostört också. Men hör upp, breaking news, pensionärer vaknar tidigt cirkus kl 06 och pensionärer vill då gärna duscha och äta frukost och småprata med varandra och det är inte alla pensionärer som har sin hörsel kvar i tipptopp-skick. Gäller inte alla pensionärer, men ett par stycken.

Men alltså … livet har varit fint här. Och jag uppmuntrar, kanske till och med uppmanar jag, till alla att oftare åka på en weekend med dig själv. Oavsett om du ska skriva på en bok eller inte. För grejen är, om du är bästa kompis med dig själv så kommer du vara tusen gånger mycket bättre kompis till alla dina kompisar.

Tack Lysekil för den här gången, vi ses igen!