Att planera ett boksläpp

Ölandstokar och nollåttor är ute på läsning. Fem personer håller sidorna i sina hand och i den andra måhända en röd penna.

Nu är det för mig att vänta på responsen.

Men jag kan inte bara sitta och vänta, det finns inte tid till det när man har ett bokförlag och har hela utgivningsprocessen att tänka på. Så det som ligger på mitt bord just nu har varit att allra först se över en budget för boksläppet. Prioritera och räkna på kostnader för pressbilder, formgivning för boksomslag, boktryck, utgifter för marknadsföring osv.

Dessutom gäller det att se över en marknadsföringsplan.

Att skriva boken är en sak, nu gäller det att boken når ut till läsare också.

Frågor & svar: om att vilja växa, effektivisera och att uppfattas som på låtsas

Nu blir det svarstund på frågor som rör detta med att vara egenutgivare, tack för frågor som kommit in! Funderar på om detta är ett känsligt ämne eller vad det kan vara … för ingen fråga har ställts i något kommentatorsfält i mina sociala kanaler utan istället skickats till bara mig.

Men i vilket fall, nu kör vi!

Kommer du hålla fast vid namnet Seriöst Förlag?

Det tror jag faktiskt. Folk brukar bli glada när företagsnamnet kommer upp och det är ett bra namn att spinna vidare på i marknadsföring. Det ger också bra trafik på Google för många tycks googla meningar som typ ”vad finns det för seriöst förlag?”.

Vill du egentligen bli utgiven av ett större förlag?

Det ville jag när jag var 19 år, innan jag startade Seriöst Förlag. Då skickade jag in ett bokmanus som jag tror hette typ Håll min hand till flera stora förlag och blev förvånad när jag inte blev antagen, jag som skrivit så länge på mitt manus och jobbat så hårt. Jag läste manuset på nytt när jag kanske var 25 år och förstod att anledningen till att jag inte blev utgiven var för att manuset var faktiskt rätt så dåligt. Det finns redigeringsjobb kvar att göra om man säger så.

I känslan att jag fått nej från stora förlag bestämde jag mig för att gå min egen linje, jag skrev ett nytt manus och valde att direkt ge ut det själv utan att skicka det till större förlag. Vilket blev min debutroman Hur man än vänder är rumpan bak.

Jag har senaste åren tänkt tanken på att skicka mina manus till större förlag, men jag har alltid backat och därför aldrig under de senaste tio åren skickat mina manus i hopp om att bli utgiven av annat förlag. Jag har bestämt mig för att växa med Seriöst Förlag. Jag har bestämt mig för att tänka större inför framtiden för att få bättre snurr i företaget och jag ser min framtid som egenföretagare eftersom det är livet som jag gillar allra mest.

Drömmen i framtiden är att mina egna böcker bara står för en del av utgivningen, att antalet andra författare utgivna på Seriöst Förlag blir fler och fler.

Hur mycket tid tar allt som inte är att skriva? Fakturor, beställningar och sånt?

Ibland känns det som att det tar för mycket tid, men jag tänker också att det är ett bra break från skrivandet, att ibland få sitta och göra någonting lite mindre kreativt som att skriva en faktura och promenera till en brevlåda. Inför nästa boksläpp hoppas jag kunna effektivisera detta betydligt med en ny webshop som sköter mer av jobbet åt mig.

Vanligtvis samlar jag administrativa sysslor till måndagar för att få det undan inför resten av arbetsveckan.

Vilket är ditt största misstag?

Att jag tryckte upp så många exemplar av min första bok, jag har lärt mig nu att trycka upp en mindre första upplaga för det finns oftast något fel man upptäcker när boken väl är tryckt och då är det skönt om första upplagan inte är så stor utan att man kan trycka upp en andra upplaga där man gjort korrigeringar.

Känns det inte ibland som om du bara är på låtsas?

Den här frågan har jag inte fått skickad till mig inför det här blogginlägget utan istället fått i verkliga livet, som en kommentar efter att jag berättat vad jag jobbar med. Först förstod jag inte frågan, väntade därför ut med tystnad, tänkte att jag kanske missförstod men det gjorde jag inte. Personen som kom med frågan utvecklade det med att är det inte så att jag i själva verket sitter och bestämmer att det jag själv gör är bra, att jag är på låtsas.

Jag tyckte det var hårt att säga att det jag gör är på låtsas, att jag är på låtsas, och det sa jag till personen. Sen får man absolut tycka att det är märkligt att jag själv kan bestämma att det jag skriver är värt att publiceras. Men jag ser inget problem i det, för det är inte direkt så att jag tar någons plats i litteraturvärlden och putter undan någon. Jag har skapat mig en egen plats.

I musikbranchen finns det en tradition av att ha egna skivbolag, jag tänker att det inte är så stor skillnad egentligen på att ha eget bokförlag. Det som för båda är lika är att skapandet väldigt sällan är en ensam process, det är inte så att jag skriver ett manus och skickar det direkt till tryckeriet. Min nästa bok Ölandstokar och nollåttor har gått igenom många responsläsningar och varit på bordet vid många textsamtal. Jag tar in många röster kring bra och inte bra, innan jag bestämmer mig för att skicka iväg det till ett tryckeri. Jag bestämmer aldrig själv om någonting är bra för då skulle inget någonsin bli utgivet kan jag lova. Istället lyssnar jag in, räknar på fingrarna hur många som sagt att det jag skrivit är bra och när jag har tillräckligt många räknade som jag litar på så bestämmer jag mig för att det är redo att bli bok.

Känns det inte ensamt att vara egenutgivare?

Ibland ja. Jag är ju oftas själv i många processer och själv om att ta de flesta besluten. Det hjälper mycket att dela kontor med andra och att även jobba med andra som har andra expertområden än vad jag har. Som vid fotografering av pressbilder, bokomslag eller när jag planerat företagsfester (exempelvis vid 10-årsjubileumet där jag la ut jobbet med illustrationer på Frida Hultman och jag frågade min kompis Patricia om hon ville vara min sidekick på scen).

Ps! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Frågor & svar: om att vara egenutgivare

Nu blir det frågestund igen, den här gången med fokus på egenutgivning. På detta område får jag ofta frågor. Det är frågor som är nyfikna, ifrågasättande (oftast kring hur jag kan bestämma att något jag själv skrivit är värt att publiceras) och jag får en hel del pepp blandat med praktiska funderingar också.

Är det någonting du vill fråga på ämnet egenutgivning så ställ din fråga genom att kommentera inlägget här eller maila till elin@seriostforlag.se

Ett blogginlägg med mina svar kommer i mitten på nästa vecka. Stay tuned!

Ps! Fotot är från releasefesten av ”Paraplyet”, femte boken som jag skrivit och publicerat.

Lycklig kick-off i Umeå

Förra veckan var jag i Umeå på fem dagars kick-off med mig själv där prio ett var Ölandstokar och nollåttor. Jag tog dagtåget upp, tio timmar tog det och jag läste nonstop. Det är härligt när man får till läsflow när man ändå inte har annat inbokat i tio timmar. Så jag läste och läste och någonstans i linje med Sundsvall somnade jag till med en bok om Hilma af Klint i handen, ryktes upp från sömnen oklart antal minuter efter och i Örnsköldsvik gick min tåggranne av och önskade mig en lycklig resa. Mer spännande än så var inte resan och tåget var i tid.

Första morgonen satte jag mig på konditori och strukturerade anteckningar från mobilen och lösa lappar som hör till olika projekt. Bland annat skapade jag ett nytt dokument, med en endaste mening som är början på ett nytt projekt.

Därefter ägnade jag mig åt Ölandstokar och nollåttor. Varvade skriva med att promenera i Umeå och tänka på skrivandet. För det är så jag jobbar, jag testar inte idéer på papper utan i mitt huvud. Jag kan tänka igenom långa replikskiften och sen är det som att jag går till datorn för att skriva ner.

Jag satt mycket på Umeå stadsbibliotek och skrev, utsikten var maffig men ändå fanns en stillhet som passade så fint till skrivandet. Strax efter att den här bilden togs fick jag dock avbryta skrivandet eftersom det plötsligt föll tårar och jag ville inte ta reda på vad tårarna handlade om på ett tyst bibliotek utan istället promenerade jag runt med Säkert! i lurarna. Jag kom fram till att det mest handlade om att vara inne i en skrivprocess som jag lagt så otroligt mycket tid och kraft i, där mycket tid och kraft måste adderas för att det ska bli klart. Ibland överväldigas jag av det, på timmarna som läggs ner utan att det ger garanti för slutreslutatet.

Förutom skrivandet hann jag med Kvinnohistoriskt museum, jag såg The Wife på bio, var på jazzklubb och glodde en hel del på böcker. Bland annat på Bokcafé Pilgatan (ovan i bild).

För att sammanfatta det hela så blev det som min tåggranne önskade mig, en lycklig resa. Detta trots att jag kände mig riktigt risig sista kvällen och det eskalerade på hemresan, sen har jag varit sängliggande i fyra dagar med feber och hosta. Men själva kick-offen var det jag önskade mig, den tog mig ett steg närmare slutet på min bok.

Ps. Mer om kick-offen finns på Instagram!

Mindset inför 2019

Ibland känns det som om januari är en lång avstämning i nyårslöften, vilka man har och varför och om man håller sina löften och varför inte och varför och hur känns det. Osv.

Jag sätter alltid upp nyårslöften på samma vis som jag alltid sätter upp höstlöften. Mitt mindset är liksom inställt på skoltänket att året är byggt på två terminer och sommaren är ett break. Känslan av att ta nya tag infinner sig både i januari och augusti för mig.

Och nu är det tid för nya tag inför 2019, när januari tog sin början satte jag mig ner och pratade med mig själv om vilka tag som skulle tas. Jag kom fram till att jag för Seriöst Förlags del vill få till administrativa uppgifter tidseffektivt för att frigöra tid till det kreativa. Här behöver jag göra några praktiska lösningar för att det ska kunna underlätta.

Jag har även bestämt mig för att ha ett annat förhållningssätt till listor. När det gäller kom-ihåg-listor, post-its som sitter varstans, så ska jag minimera dessa och istället lita på mitt eget minne. Och när det gäller att-göra-listor så ska jag tänka om också. För mig är det enkelt att tänka att en att-göra-lista blir beviset på mitt dåliga samvete för grejer jag inte hunnit göra. Jag ska tänka om där. En att-göra-lista är ju faktiskt snarare bevis på att jag har grejer på gång. Den dagen min att-göra-lista är tom så ser det illa ut för Seriöst Förlag. Men listan för 2019 är lång och förlaget lever, det är grejer på gång. Så tänker jag.

Tack 2018!

2018 är året då Seriöst Förlag fyllde 10 år och blev seriöst verkligen på riktigt. Jag är där jag vill vara med förlaget: jag jobbar heltid nu med förlaget. Jag är 100% min egen.

Så låt oss se lite på det året där kurvan gick uppåt (för djupdykning klicka på länkarna i inlägget):

I maj firade jag 10 år med Seriöst Förlag genom att bjuda in till en seriös fest. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att ha den festen, det kändes så viktigt för mig att visa för mig själv att tio år är mycket och värt att firas. För att promota denna fest använde jag min brorson Herman som reklampelare:

Under den seriösa festen fick alla gäster vara med i olika workshops som handlade om min kommande roman Ölandstokar och nollåttor. Jag önskade nämligen lite extra kick i skrivandet då jag skrivit på boken under många år och nu är i slutprocessen. Gästerna gav mig mer inspiration än jag vågade hoppas på.

Det som workshop-påsarna innehöll packade jag med mig och åkte på en kick-off till VANN spa.

Under kick-offen planerade jag så även för framtiden eftersom jag vid den här tidpunkten hade bestämt mig för att avsluta mitt arbete inom Marks kommuns skolbiblioteksverksamhet efter 2,5 år och bli 100% frilans igen.

Detta är en selfie från min sista dag på skolan där jag arbetat både med fristående läs- och skrivprojekt och där jag senare var ansvarig för skolbiblioteket:

Samma dag, på skolavslutningsdagen, åkte jag efter jobbet och spanade in en kontorsplats som jag senare skrev kontrakt på. Inflytt blev i september och där sitter jag kvar.

Under sommaren tog jag riktigt långledigt, jag svepte runt i trädgården på Öland, läste otroligt många böcker och tyckte att det där med second breakfast var ett succé-koncept.

Så åkte jag till Skåne en vecka för att sätta strålkastarljus på Ölandstokar och nollåttor. I 30-årspresent hade jag nämligen fått en skrivarkurs av mina föräldrar, så jag tog skrivna sidor med mig för att sparka mer liv i manuset. Jag kom in i ett så bra flow i Skurup att jag bokade in en långhelg på Österlen direkt efter, jag ville inte åka hem. Jag ville vara kvar i min skrivbubbla.

Skrivarkursen hölls av Johan Carle som precis som jag bor i Göteborg. Han frågade efter kursen om jag ville vara med i samma reponsgrupp som honom och det tyckte jag lät spännande, så jag sa ja och blev således med responsgrupp.

Responsgruppen har varit bra för mitt skrivande. Jag har fått lämna ifrån mig mycket text och jag har fått riktigt bra läsningar på texten. Jag har fått saker att jobba vidare på helt enkelt. Skrivandet har därför gått framåt och jag känner att det jag skriver bättre och bättre. Men ja … det blev en kris också.

Under hösten har jag även lagt fokus på att komma igång med uppdrag som är kopplade till olika läs- och skrivprojekt tillsammans med barn och unga. Detta arbete hänger ju ihop med boken Får man använda sin fantasi? som jag skrev för några år sedan.

Det arbetet som är kopplat till barn och ungas litterära världar har jag samlat på Litteraturväggen.se, en sida som jag under hösten lagt mycket tid på att bygga upp igen och där jag fortsätter uppdatera på bloggen.

Här ett exempel med min brorson Herman igen och hans mångspråkiga bibliotek.

När jag gick in i att jobba 100% frilans igen bestämde jag mig för att hålla en tydlig struktur för mitt arbete. Jag tog också beslutet att tänka bredare, att tänka utanför boxen och blev således 10% silversmed. Det tog tid och var en utmaning för mig att hitta ett formspråk i ett material som inte är ord. Så utvecklades något, det blev bröst. Här är jag i ett par hängbröst i silver med bröstvårtor i koppar. Brösten är som bröst är, olika.

Året avslutades med dejt tillsammans med bokföringspärmen och sen en årlig inventering på lagret. Jag bestämde mig för att centrera hela mitt boklager och förflytta böcker som tidigare förvarats på Öland nu till Göteborg istället.

Det är liksom hela grejen med att ha eget bokförlag: en dag tar man kontroll över lagret, en annan bokföringen och en tredje får man skriva bok.

Dejten med bokföringspärmen och inventeringen var roligare än på länge. Förlaget har gjort en bra försäljning i år trots att inga nya titlar har kommit ut. Från 2017 till 2018 har försäljningen ökat med 523 procent. Det är helt sant, jag har kontrollräknat jättemånga gånger.

En bidragande orsak är själva 10-årsjubileumet där bokförsäljningen steg av mina gamla böcker, men också att jag har blivit bättre på att ta chanser till att synas.

Och trots att det inte kom ut en ny bok så visade det sig att många var pepp på att bära på någonting seriöst, tygpåsen (med illustration av Frida Hultman) blev bonusen till ett lyckat försäljningsår.

Och ja … det var väl 2018 skulle man kunna säga. Återkommer med en blick framåt på 2019. Tills dess … en blick på havet från när jag var i San Francisco i höstas. Perks of jobba flexigt.

Ps! Många bilder är hämtade från Instagram, klicka följ för att få mer inblick i livet på förlaget.

Frågor & svar: om att ha en klatschig hisspresentation och lön

Nu blir det mer svarstund, den här gången på typiskt vanliga frågor som jag får. Och vill man läsa om mer frågor och svar kan man läsa tidigare inlägg här och här.

Vad jobbar du med egentligen?

Jag filar fortfarande på en bra klatschig hisspresentation om mig själv. Men typ i runda slängar jobbar jag med detta: Jag driver ett bokförlag där jag publicerar böcker jag själv skriver, en bok av en annan författare och med förhoppning att jag framöver kommer publicera än fler författare. Jag skriver på min sjätte och sjunde bok parallellt, den ena är romanen Ölandstokar och nollåttor och den andra är en fackbok om skolbibliotek. Jag håller i skrivarkurser för vuxna, föreläser med Får man använda sin fantasi? som utgångspunkt och jag håller i skrivarworkshops för barn och unga. Så har jag ett stort engagemang i att barn och unga ska hitta sin väg till litteraturen, det skriver jag mer om på Litteraturväggen.se.

För denna presentation krävs en hiss som färdas cirka 23 våningar. Vi ses på Gothia Towers!

Kan man leva på det du gör?

Det kan man. Jag lever mycket gott i min själ. Som egenföretagare mår jag väldigt bra i att bestämma mitt eget jobbtempo, mina arbetstider och jag söker bara upp samarbeten och uppdrag som jag verkligen vill göra.

Många frågar om ”man kan leva på att skriva böcker” och det finns det många som gör. För Seriöst Förlag är det inte bokförsäljning som är den tunga delen i företagskassan. Snarare är det uppdragen jag får runtomkring som betalar min lön. Samtidigt så är det ju på grund av att jag skriver böcker som jag får mina uppdrag, så man får se på helheten och jag är nöjd med min lön.

Du måste ha väldigt bra arbetsdisciplin?

Det har jag någorlunda. När jag sitter på kontoret har jag min telefon på ”stör ej”-läge om det inte är så att jag väntar samtal. Nästan alla jag kommunicerar med kring jobbgrejer gör det via mail så det gör att jag kan jobba ganska fokuserat.

Jag har bestämda arbetstider, jag har schema för varje vecka och för varje månad. En årsbudget som ska följas. En handlingsplan för verksamhetsåret som ska uppfyllas. Har man allt det så gäller det att jobba på, för det är tråkigt att göra chefen besviken.

10% seriös silversmed

Jag går en kurs i silversmide och gör det på arbetstid. Kanske är det en koppling som behöver förklaras närmare, silversmide och bokförlag … Grejen är att jag fortsätter jobba efter 70-20-10-principen som jag har berättat om i det tidigare blogginlägget: Sexigt att vara egenföretagare.

Att läsa skönlitteratur har tidigare gått på mitt 10%-konto men är nu flyttat till mina 20% då jag inser mer och mer hur viktigt det är att jag läser mycket för att hålla igång mitt eget skrivande.

Den här hösten är mina 10% bland annat en kurs i silversmide. Jag ville nämligen hitta ett sätt att utmana mig kreativt på, att tänka i fler kreativa boxar för att vidga mitt kreativa sinne. Det är enkelt att annars fastna, i alla fall kan det kännas så. Att man lutar sig mot säkra kort fast man egentligen vill slå fri alla tyglar och tänka större.

I silversmidekursen har jag fått hitta ett nytt språk där ord inte är mitt verktyg. Ett formspråk i ett hårt material som ska formas till former. Det vässar min känsla för att skapa.

Sen tror jag inte att jag kommer få igenom kursavgiften som ett avdrag för fortbildning i företagets deklaration. Men det får gå ändå:)

Frågor & svar: om detaljbeslut, första orden och promota sig själv

Jag välkomnade ju frågestund (tack för frågorna!) och nu är det dags för svarstund:

Vad är oväntat svårt/roligt med att ha ett förlag? 

Oväntat svårt är att ta detaljbeslut, exempelvis som när jag bestämde att jag ville trycka tygpåsar inför 10-årsjubileumet. Det var ett lätt beslut, att välja Frida till att göra illustrationen var ett lätt beslut men sen att bestämma hur MÅNGA tygpåsar jag skulle trycka upp våndades jag över jättelänge. För grejen är att eftersom jag är själv i företaget tar jag alla beslut själv och då kan det bli overload på beslutsfronten vissa dagar att jag känner att ”nej, idag tar jag inte ett beslut till”.

Det är även mycket oväntat svårt att pressa sig själv till en deadline vid ett boksläpp. Det är enkelt att skjuta på det lite och fila på detaljer i oändlighet. Därför har jag haft en planerad releasefest vid förlagets tre senaste boksläpp för då MÅSTE böckerna vara klara.

Oväntat roligt är att känna att när jag får en idé, i samma stund vet jag att jag kan göra den möjlig för jag bestämmer allt själv. Det är vansinnigt roligt och skapar en väldig kreativitet. Det finns ingen som sätter käppar i mina hjul för jag styr själv. Jag får följa hela min vision med en bok, från idé och hela vägen genom skrivandet, sättning, omslag, releasefest osv. Det är roligt!

Hur tänker du kring att promota sig själv? Hur skaffar man en bra plan för att göra sig själv synlig och attraktiv som egenföretagare? Och är det svårt att skilja på sin företagspersona och sig själv? Behövs det?

Här tänker jag väldigt annorlunda nu från när jag startade förlaget för tio år sedan, jag tyckte det var jättesvårt då att promota mig själv ens en liten smula. Seriöst Förlags Facebook-sida var det inte ens jag som startade, det var en kompis som gjorde den och sen gjorde mig till administratör. Ibland har jag blivit puschad fram, vilket jag behövt.

Idag har jag en plan för att vara synlig och attraktiv, en plan jag reviderar årligen. Jag har skrivit ner mina styrkor och vilka det är som är starka för ”mitt varumärke” och vilka jag vill bygga upp ”mitt varumärke” på. Samt vad jag vill utveckla vidare för att bli mer synlig och attraktiv.

I mina sociala kanaler delar jag inte med mig så mycket av mitt privata liv, det finns exempelvis inga ”privata foton” på Seriöst Förlags Instagram för där är jag författare och förlagspersonen Elin och inte Elin-Elin. Så jag vill skilja på det lite. Samtidigt vill jag visa mig själv och vara personlig då jag faktiskt ”säljer mig” till exempelvis uppdrag som föreläsare så jag vill att man ska se i mina kanaler vem jag är och vad jag står för.

Hur väljer du första ordet i en bok? 

Till mina fyra hittills skönlitterära böcker har jag valt som första ord: Marie. Om. Jackie. Som.

Det var kanske inga superspännande ord … Men jag tror heller inte att jag tänker så mycket på första ordet, kanske att jag borde börja göra det? Jag tänker nog mer på första meningen, att den ska väcka någonting hos läsaren och fängsla.

Hur väljer du berättarperspektiv, om det ska vara första eller tredje person?

Hur man än vänder är rumpan bak, Lite gör skillnad och Paraplyet är skrivna i tredje person. Valet där landade i att jag ville få in flera karaktärer i berättelsens helhet och då tycker jag att tredje person generellt funkar bättre än skiftande jag-person.

Magiskt och tragiskt som är en samling med olika texter, där skiftar berättarperspektiven mellan första, andra och tredje. Där experimenterade jag efter hur jag tyckte att de olika texterna flög bäst.

I Ölandstokar och nollåttor har jag valt tredje person eftersom jag har två starka huvudpersoner och jag vill gå in och ur både karaktärerna och förflytta mig i tidsplan. På så vis är jag väldigt förtjust i tredje person, det är nog lite av mitt favvo-perspektiv skulle jag säga.

Finns det en oro i dig under skrivandet att någon i din närhet ska tro att du skriver om dem i dina böcker?

Jag tänker mycket på det. Men mitt skrivande bygger på: min fantasi, saker jag hört någon säga på typ buss och tåg, intryck från musik, film och böcker och känslor jag själv bär på. Väldigt liten del av mitt skrivande bygger på min familj eller mina vänners liv. Inspireras kan jag göra, små frön kan gro, men mitt skrivande är mer fantasibaserat än verklighetsbaserat.

Sen att läsare kan dra egna slutsatser kan jag inte riktigt kontrollera. Nu i skrivandet av Ölandstokar och nollåttor fick jag i ett textsamtal höra av en läsare att ”man förstår ju att detta med Havannas relation till pappan ligger nära dig och det är enkelt att dra slutsatsen att det handlar om dig och din pappa”. Det tyckte jag var att gå för långt eftersom läsaren i fråga inte alls känner varken mig eller min pappa. Jag har många pappor i mina böcker, alla är inte en spegling av min pappa. På samma vis som alla mammor inte är min mamma eller alla karaktärers ex inte är mina ex. Min fantasi flyger mer än tre meter runt mig.

Premiär för frågor & svar

Vad jobbar du med egentligen?

Kan man leva på det du gör?

Du måste ha väldigt bra arbetsdisciplin?

Här ovan är några av de vanligare frågor som jag får när det gäller mitt jobb. Och jag tänkte att jag skulle besvara frågorna här på bloggen men innan jag gör det tänkte jag fråga om än fler frågor. Så har du en fråga, någonting du funderat över (det kan vara om skrivandet, förlagsarbetet eller livet som egenföretagare): kommentera inlägget med din fråga eller maila till elin@seriostforlag.se

Ta helgen på dig så kommer ett blogginlägg med mina svar i början på nästa vecka. Stay tuned!