I no longer …

2015-10-05

I no longer have patience for certain things, not because I’ve become arrogant, but simply because I reached a point in my life where I do not want to waste more time with what displeases me or hurts me. I have no patience for cynicism, excessive criticism and demands of any nature. I lost the will to please those who do not like me, to love those who do not love me and to smile at those who do not want to smile at me. I no longer spend a single minute on those who lie or want to manipulate. I decided not to coexist anymore with pretense, hypocrisy, dishonesty and cheap praise. I do not tolerate selective erudition nor academic arrogance. I do not adjust either to popular gossiping. I hate conflict and comparisons. I believe in a world of opposites and that’s why I avoid people with rigid and inflexible personalities. In friendship I dislike the lack of loyalty and betrayal. I do not get along with those who do not know how to give a compliment or a word of encouragement. Exaggerations bore me and I have difficulty accepting those who do not like animals. And on top of everything I have no patience for anyone who does not deserve my patience.

Startar upp veckan med ett citat från José Micard Teixeira. Peppar upp mig. Ibland gör jag det genom att lyssna på någon som sagt någonting smart. Ibland peppar jag med bra minnesbilder, som fotot ovan från sommarens Kungsleden-vandring exempelvis.

Jag tänker tillbaka på vandringen när jag känner mig off, seg och trött. Då tänker jag att oavsett känsla i benen, tankar i huvudet eller väder gick jag upp varje dag med typ tjugo kilo på ryggen och vandrade. Med den tanken känner jag mig starkare än starkast.

Livet på ambassaden

Jag och datorn flyttar runt lite. Min arbetsplats är mobil. Livet är så utan ett fast kontor. Man får helt enkelt inrätta ett kontor lite varstans. Eller som min pappa brukar säga när han breder ut sina viktiga papper i hemmet: ”öppna ambassad”. Just nu är hela min lägenhet typ en ambassad. Det positiva är dock pendlingsavståndet som är obefintligt, det går rykande fort för mig att ta mig till jobbet.

Stött på patrull

boklogga2

Som logga har Seriöst Förlag haft en bokhylla med varje titel snyggt bredvid varandra. Allt har funkat bra så här långt, fram till nu alltså. Ett problem har uppstått – böckerna är för många och får exempelvis inte plats i lilla rutan för att kunna vara profilbild på Facebook. Och snart är väl visitkorten för små också. Detta är inte genomtänkt inser jag nu.

Oväntat besök på bokklubben

bokklubb_001

Tillsammans med några vänner har jag en bokklubb. Vi träffas ungefär en gång i månaden hemma hos någon av oss, äter ost och dricker vin och pratar bokklubbsbok och livet. Det är så himla trevligt verkligen! Jag älskar forum där ”hur går det på jobbet”-pratet blir i parentes och man kommer ner på djupare och viktigare grejer. Visst, prata jobb är viktigt och trevligt. Men det finns andra större frågor och tankar ett samtal kan kretsa kring. Bokklubben är precis rätt forum, det är därför jag gillar den så mycket.

På förra bokklubben fick vi oväntat besök av en brandman utanför fönstret. Ja, lite som i Gevalia-reklamen. Läs mer och se bildbevis på min kompis Josefines blogg.

Yes, det är min fotografkompis Josefine som gjorde omslaget till Paraplyet.

Hej då kontoret!

2015-04-28-2

Sista flyttlasset har gått från kontoret nu. Och ja … ibland så är jag osäker på mitt omdöme, inte att jag skulle ha dåligt omdöme utan snarare sakna ett. Jag fick nämligen för mig att jag skulle flytta allt med hjälp av min cykel. Det är bland det dummaste jag kommit på det här decenniet. Visst, har du en dator och några pennor att flytta då är det kanske rimligt. Men har du ett bokförlag (böcker väger mycket) är det en dålig idé. Jag rekommendera det inte. Don’t try this at home.

Men nu har jag och cykeln tagit oss igenom sista flyttlasset och nycklarna är lämnade.

Beslutet att lämna kontoret har sina praktiska grunder. Men jag tog inget stort gråtfyllt hejdå av mina kontorskompisar för jag hoppas att omständigheter kan göra att jag kan komma tillbaka framöver. För herrejösses vad bra det har varit att ha den där kontorsplatsen. Tips till alla egenföretagare: skaffa kontor!

Det är så himla värt att ha en plats dit man åker för att jobba, istället för att sitta hemma i mjukisbyxor och såsjobba. Mitt jobb har verkligen fått struktur senaste året. Jag har jobbat tidsmässigt mindre men fått gjort mer. Jag har blivit så mer effektiv och satt en tydligare gräns mellan fritid och jobb vilket har varit nyttigt för mig som jobbar med min största hobby. Då är det lätt att man aldrig slutar jobba, men kontoret har hjälpt mig sätta den gränsen. Tack kära kontoret för det.

Kolla in –> Josefine Laul!

Om nya boken vill jag också berätta lite om bokomslaget som jag är så ruggigt nöjd över. Bakom omslaget finns fotografen Josefine Laul. Spana in hennes arbete här!

Att Josefine ville fota omslaget gjorde mig väldigt glad eftersom hon var mitt absoluta förstaval. Kolla in hennes hemsida och Instagram så förstår du vad jag menar.

Josefine har förresten inte bara gjort omslaget, hon har även tagit foton på mig för hemsidan. Ett av dessa foton ligger uppe just nu under fliken OM ELIN.