Kandidatexamen i suddvetenskap

Mina elever frågar ofta vad jag är om jag inte är bibliotekarie (jag måste nämligen ofta förklara varför det tar tid när jag gör arbetsuppgifter som är typiska för en bibliotekarie, som när jag letar bland hyllsignum osv.). Vad ÄR jag egentligen undrar eleverna … Det kan man ju undra med all rätta.

Jag försökte med en ny vinkel för ett tag sedan och följande skedde:

Jag: Jag är litteraturvetare.

Eleverna i kör: Vad är det?

Jag: Då kan man mycket om litteratur.

Eleverna på nytt: Vad är litteratur?

Jag: Det ni håller i era händer.

En elev säger då skeptiskt: Sudd?

Oh I wish att jag hade en kandidatexamen i suddvetenskap, det vore fett!

You did good, Lysekil

Det har inte varit jättejobbigt i Lysekil, det har det inte. Jag kom hit, jättetrött och började därför direkt med en tupplur. Sen åkte datorn upp, dokumentet med det jag hoppas ska bli min nästa bok och sen började jag med det jag velat göra så länge: skriva.

För saken är den att jag förlorat fokus på mitt skrivande och ville hitta det igen. Tack fina Lysekil för att du var en så fin skrivkompis och hjälpte mig komma igång igen.

Mellan skrivarstunderna har jag promenerat runt här längs vattnet.

Och jag har ätit ett par glassar också. Tänker inte säga hur många. För det är väl inget förhör detta eller … 
Så åkte jag till Fjällbacka på en utflykt för att hälsa på en kompis som jobbar i en butik där. Fjällbacka låg lugnt inför sommarsäsongen. Längs gatorna strök dock en guidad tur i Camilla Läckbergs-fotspår. 

Här bodde jag. På Strandflickornas vandrahem. Mysigt ställe. Det är mest pensionärer och jag här. Första kvällen var huset knäpptyst vid typ 21:30 och jag kunde skriva helt ostört långt in på natten. Perfekt, tänkte jag, nu kan man få sova helt ostört också. Men hör upp, breaking news, pensionärer vaknar tidigt cirkus kl 06 och pensionärer vill då gärna duscha och äta frukost och småprata med varandra och det är inte alla pensionärer som har sin hörsel kvar i tipptopp-skick. Gäller inte alla pensionärer, men ett par stycken.

Men alltså … livet har varit fint här. Och jag uppmuntrar, kanske till och med uppmanar jag, till alla att oftare åka på en weekend med dig själv. Oavsett om du ska skriva på en bok eller inte. För grejen är, om du är bästa kompis med dig själv så kommer du vara tusen gånger mycket bättre kompis till alla dina kompisar.

Tack Lysekil för den här gången, vi ses igen!

Av alla platser … Lysekil?

Jag förstår om det måhända inte var så logiskt, detta att jag plötsligt valde Lysekil istället för Köpenhamn som jag åkt till flera gånger på kickoff. Men grejen var denna, för några veckor sedan fick jag en nostalgitripp när jag sökte bland titlarna på BookBeat och hittade ”Eddie och Johanna” av Viveca Lärn. Det var en av mina favoritböcker som barn och en av mina favoriter när det kommer till julkalendrar.

Och jag ville så gärna åka till Lysekil, jag tyckte det verkade vara så fint. Jag minns sedan hur vi åkte hit på en klassresa, jag kan ha varit kanske 10 år och vi åkte till Havets hus. Bussen parkerade utanför, vi gick in, tittade runt och sen in i bussen igen. Mer än så fick jag inte se än den korta bussresan som bara rullade förbi platserna jag ville stanna till vid.

Nu, cirkus 19 år senare är jag här igen och får gå runt precis hur jag vill och stanna till precis var jag vill. Perks of being vuxen asså.

För övrigt, när jag nu läste ”Eddie och Johanna” igen insåg jag att den rakt igenom inte är så väldigt PK. Sånt glömmer man lätt. Fundering: jag har senaste året snittat på tio lästa barnböcker i veckan, men inte en enda har nämnt något ord som knark eller kokain … jag undrar varför.

”Och så pratar du inte med främmande personer”, förmanade Anders med strängare röst. ”Främmande personer vill bara lura i dig kokain.”
   ”Usch. I så fall tar jag bara en liten bit. Vad är det förresten?” frågade Eddie. Han tyckte det lät rätt gott. Coca-Cola tyckte han mycket om. Av kokain fick man antagligen ännu mer bubbel i näsan.
   Anders suckade.
   ”Det är knark! Vet du ingenting om livet?”

 

Frök … Elin?

Jag jobbar ju just nu med olika projekt ute på skolor och eleverna är fundersamma ibland på vem jag är. Om jag är fröken?

Efter att en elev pickat mig länge på min axel en gång och samtidigt sagt: ”Fröken! Fröken! Fröken!” Då höll jag på att bli tokig och sa: ”Jag är ingen fröken.” Eleven tittade på mig och sa: ”Det tar längre tid att säga bibliotekarie, bibliotekarie, bibliotekarie.”

True that.

Det vanligaste eleverna säger innan själva ärendet framförs är: ”Frök … Elin?”

Jag är oftast mer Elin än både fröken och bibliotekarie.

Utvärdering av kick-off: MVG

2016-03-12-2

Den seriösa kick-offen gav mycket bra utdelning, väl investerade pengar och tid. Målet var ju att få tid att tänka klart, alltså klart som i färdigt. Och den möjligheten fick jag verkligen. Tycker att jag sorterat väldigt mycket jobbgrejer i huvudet och fått en del på pränt dessutom. Är mycket nöjd.

Och detta är ju inte första gången jag använder mig av tillvägagångssättet att resa bort på egen hand när jobbet hopar sig, det är gammal beprövad metod. När jag exempelvis skulle skriva Får man använda sin fantasi åkte jag till Bryssel i tre veckor ensam och skrev som en tokstolle. Jag gick upp varje morgon samma tid, åt frukost samtidigt som jag tittade på ett avsnitt av Gilmore Girls. Sen skrev jag. Åt lunch, ett avsnitt Gilmore Girls. Tog en löparrunda. Åt middag. Skrev. Gilmore Girls. Och detta repeterade jag om och om igen. Tre veckor senare åkte jag hem, hade ett grovmanus färdigt och jag hade sett alla sju säsonger av Gilmore Girls. Effektivitet är den egna företagarens bästa vän.

Att resa själv tycker jag i övrigt väldigt mycket om och jag tycker fler borde pröva det, inte bara för jobbets skull utan för din egen. Att vara tillsammans med någon ger såklart en viss trygghet, men den tryggheten i att trivas i sitt eget sällskap är minst lika viktig att uppnå hos sig själv tycker jag.

Romanen jag skriver på just nu handlar om någon som reser ensam, som känner att livet i stort hopar sig och därför känner hon att sista utvägen för henne är att ge sig ut på en resa. Åh nej, det är inte en Eat, Pray, Love-ripp-off jag skriver. Huvudpersonen, Havanna, hon reser varken till Indien, Italien eller Bali. Hon väljer det bästa resemålet av alla: Öland. Men mer om det en annan gång …

Ps! Bilden är hämtad från Seriöst Förlags Instagram-konto, klicka här för fler bilder.

Helgtips: ”Imagine: Created Reality”

Om du har vägarna förbi Stockholm och Fotografiska i helgen så skulle jag vilja tipsa om fotografen Erik Johanssons utställning Imagine: Created Reality.

Kika in på Erik Johanssons hemsida så fattar du grejen. Riktigt häftiga bilder.

Och ja, den som tittar noga kan även se att på ett foto sitter Seriöst Förlag författaren Erik Gustav Johansson:

1431032214752

Har du inte vägarna förbi Stockholm kan jag tipsa om boken Imagine.

Bokhyllerensning deluxe

bokhyllan

Efter att ha läst Marie Kondos Konsten att städa har jag fått lite fnatt på att städa och sortera hemma. Gjort en deluxe-rensning bland böckerna bland annat. Bort åkte böcker som jag inte gillar, dumt att de står i bokhyllan och påminner om dåliga lässtunder. Ut rykte också böcker som jag inte har som plan att läsa, typ böcker jag köpte 2013 men inte läst ännu. Då tänker jag att det är som en klänning jag köpte 2013, har jag inte använt den ännu så kommer det förmodligen inte ske inom närmaste framtiden. Bort, bort!

Och jag som tidigare alltid haft pocket sorterat i färg i min stringhylla har testat en ny grej nu att blanda pocket och inbundet. Är mycket nöjd med resultatet.

Mitt bokår 2015 (lite av det i alla fall)

Ni som följer seriostforlag på Instagram kan följa min läsning under året, men jag tänkte att jag skulle göra en liten sammanfattning kring detta här. Och det blir en berättelse om när Fredrik Backman kommenterade min läsning, om långa långa långa boktitlar och drömmen om ett opublicerat verk.

lena-a

Jag går ut hårt med årets bok direkt –> Lena Anderssons Allvarligt talat. Hennes samlade svar från radioprogrammet med samma namn (lyssna här) är fullständigt briljant. Det är dock ingen bok att sträckläsa, istället har jag läst en eller kanske två svar lite då och då för att sedan filosofera på egen hand.

Och varför är det briljant då? Jo, för att Lena Andersson bemästrar språket. Hon är formuleringens drottning. Hon använder få ord men exakt exakt rätt ord på rätt plats. Det är mästerligt.

bokåret-11

Det ropades ett rungande hurra i många litterära kretsar då Jonas Hassen Khemiri kom ut med sin Allt jag inte minns. Han fick Augustpriset och jag fick köplats 374 i reservationskön på biblioteket. Men till slut fanns den i mina händer och då gjorde jag så som jag brukar göra med hans böcker: slukar rakt av och direkt. Och aldrig lämnas jag heller besviken. Jonas Hassen Khemiri är alltid bra.

bokåret-10

Jag ropade mitt högsta hurra när jag fick veta att Bodil Malmsten skulle komma ut med Det här är hjärtat. Bodil Malmsten lämnar mig heller aldrig besviken. Hon är så bra, fullständigt lysande faktiskt. Läs den här och läs allt annat hon skrivit. Det är mitt tips.

bokåret-5

Bodil Malmstens loggböcker är också något som jag varmt varmt rekommenderar. Och hon kan då konsten att ge sina böcker underbara titlar: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och Kom och hälsa på mig om tusen år.

bokåret-1I samma liga som Bodil Malmsten finns Barbro Lindgren med sina tankeböcker som jag upptäckte i år. Även dessa med ljuvliga titlar: Varför inte tala såsom ett barn, Även en ihålig nöt vill bli knäckt och (på bild) Ingenting hände, två gånger. Läs allt. Och får du som jag fick i år, möjligheten att gå och lyssna på Barbro Lindgren på en föreläsning. Gör det!

bokåret-4

Och peppen som uppstod då jag fick veta att Elin Lucassi skulle komma ut med Jag är den som är den. Alltså, vilken pepp! Bästa boken för någon som uppskattar humor. Kika in mer med Elin Lucassi här.

bokåret-9

Lite sen på bollen läste jag också En man som heter Ove av Fredrik Backman och med denna bild och följande ord uppdaterade jag min lässtatus på Instagram: Nähä gott folk! Med Ove i sällskap – let’s hit the sack. Kommenterade bilden gjorde då en viss Backman själv med orden: Överskattad, den där. Och jag kontrade med: Helt klart värd hypen.

bokåret-7

Men än bättre än Ove gillar jag Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Åh, så fin den är. Som jag gillar den! För att inte tala om Backmans Saker min son behöver veta om världen som jag läste förra året, den är riktigt bra!

bokåret-8

En väldigt stark läsning i år var Klas Ingessons Det är bara lite cancer. Jag läste klart den på ett tåg och trots att det fanns människor runt mig så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var en otroligt stark läsning. En läsning som jag rekommenderar den som gillar Klas Ingesson, som gillar fotboll och som gillar livet. Jättefin bok.

bokåret-13

Lisa Bjärbo kom ut med nytt också: Djupa ro. En bok som skiljer sig lite från hennes tidigare skulle jag säga. Ofta skriver Lisa Bjärbo med en alltid lika förträfflig humor, detta var däremot en mörkare historia. Tog ett tag innan jag kom in i det. Men som alltid, ja, Lisa Bjärbo är också alltid bra.

bokåret-3

Sockersöta ljuvliga Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Fantastisk ungdomsroman med två spännande karaktärer.

bokåret-2En av favvosarna på barnboks-fronten är Catarina Sobrals Atjipa: det mystiska ordet. Ljuvliga illustrationer och det handlar om ett av mina favoritämnen: ord.

bokåret-6 En annan favorit från årets läsning är Lena Sjöbergs Hårdkokta fakta om ägg. Jag gillar verkligen den här sortens faktaböcker för barn, som är välgjorda och pedagogiska.

bokåret-14

Och jag läste också en klassiker i år som jag inte läst på flera år: Mio min Mio av Astrid Lindgren. Åh så fin.

Avslutningsvis kommer här min önskelista inför 2016, jag önskar att …

… Lena Andersson kommer ut med en ny roman. Eller det behöver inte vara en roman, det kan vara en dikt, en essä, vad som. Bara det är något.

… Gunnar Ardelius kommer ut med en ny ungdomsroman som handlar om kärlek. Ge mig Gunnar, ge mig!

… David Nicholls kommer ut med ett mästerverk som får One Day att tyckas futtig. Eller nej, jag kommer aldrig kunna tycka den är futtig. Jag älskar One Day.

… Lisa Bjärbo skriver på en ny ungdomsbok som får mig att grina av skratt.

… någon hittar ett ännu icke publicerat verk av Charlotte Bronte som får se dagens ljus.

Korsordskändis

Så himla knäppt faktiskt, om jag får säga så, men det kom till min kännedom i veckan att Seriöst Förlag är en korsordskändis. I ett bokkryss i en helt vanlig korsordstidning så kunde man nämligen se följande:

2015-11-27

Visst är det lite otroligt? Det tycker jag. Känslan: paffhet men så himla glad blev jag. Blev liksom pepp att universum vet att jag finns och existerar.

Livet på ambassaden

2015-09-242015-09-24-2 2015-09-24-3

 

 

Jag och datorn flyttar runt lite. Min arbetsplats är mobil. Livet är så utan ett fast kontor. Man får helt enkelt inrätta ett kontor lite varstans. Eller som min pappa brukar säga när han breder ut sina viktiga papper i hemmet: ”öppna ambassad”. Just nu är hela min lägenhet typ en ambassad. Det positiva är dock pendlingsavståndet som är obefintligt, det går rykande fort för mig att ta mig till jobbet.