Efter kreativitet kommer stök

Mitt vardagsrum var lite upp och ner i eftermiddags på grund av att jag haft besök av fotografen Josefine Laul som tagit nya porträttbilder på mig som jag ska använda mig av här på hemsidan. Det är ju ett tag sedan jag uppdaterade hemsidan och jag tänker mig att den ska få sig ett lyft här under sommaren. Börjar bli dags.

Josefine råkar ju vara en vän till mig, vilket känns viktigt för mig när jag ska fotas då jag inte direkt är den som hoppar fram med ett jättenaturligt smile när en kamera visar sig. Men Josefine är bra på att göra så jag känner mig bekväm, vilket syns i bilderna tycker jag.

Det är även hon som fotat bilderna som idag finns på hemsidan:

Och den här inför Paraplyet-släppet, som är min favorit:

 Hon gjorde även bokomslaget till Paraplyet som jag är hur nöjd som helst med:Nu väntar jag med spänning på att hon ska redigera bilderna och skicka till mig. Anar att det kommer ta ett tag med tanke på mängden bilder. För helt plötsligt mitt i allt sa hon: ”Jaha, nu har jag tagit 500, nu måste jag byta minneskort.”

Årets andra kickoff!

Knappt har vi hunnit in i maj och jag är redan på min andra kickoff för året. Direktör Johansson har valt att satsa i år må jag säga. Och så kan man ju göra när man är egenföretagare, då kan man bestämma själv och sen sätta sig i bilen och åka. Så det gjorde jag och hit kom jag:

Köpenhamn har ju annars varit mitt favvoställe att åka på kickoff till, men nu tänkte jag att jag skulle testa något nytt. Så då blev det Lysekil. Ja, det måhända är inte jättelogisk övergång men jag är väldigt nöjd med mitt val.

Den här bänken har jag redan besökt flera gånger och tittat ut på havet och mumlat lite för mig själv. Jag gör nämligen det ofta innan, under och efter jag skriver. Mumlar.

Och eftersom jag är en sängskrivare och inte skrivbordsskrivare så är jag rätt så nöjd med denna utsikten från sängens huvudände. Nu ska jag skriva på en bok, vi hörs!

Hej 2017!

Nu vänds blickarna framåt till ett nytt år. Hej 2017!

Jag väljer att inte ens kommentera 2016, jag bara blickar framåt nu. Och för att veta vart blicken ser åt var jag förra helgen på kickoff med företaget (alltså med mig själv). Det har blivit en tradition nu av den anledningen att det blivit ett vinnande koncept. Ett sätt att ägna tankarna uteslutande åt förlaget, fundera och strukturera kring det som är högst på listan.

I år gick resan till Köpenhamn (eftersom det också är ett vinnande koncept).

Och vad gjorde jag då? Jo: jag skrev fokuspunkter för 2017 och funderade på fokuspunkterna som jag skrev på samma hotell ett år innan (vad hände, varför osv.)

Det är en metod som funkar för mig, jag har väldigt svårt att springa utan mål. Har jag bara ett mål, hur långt fram det än må vara så är min uthållighet helt i linje med min envishet.

På Instagram (@seriostforlag) la jag upp några bilder från resan (här ovan på min allra vanligaste arbetsställning > skräddare på mjukt underlag).

Så hej 2017, nu kör vi!

Utvärdering av kick-off: MVG

2016-03-12-2

Den seriösa kick-offen gav mycket bra utdelning, väl investerade pengar och tid. Målet var ju att få tid att tänka klart, alltså klart som i färdigt. Och den möjligheten fick jag verkligen. Tycker att jag sorterat väldigt mycket jobbgrejer i huvudet och fått en del på pränt dessutom. Är mycket nöjd.

Och detta är ju inte första gången jag använder mig av tillvägagångssättet att resa bort på egen hand när jobbet hopar sig, det är gammal beprövad metod. När jag exempelvis skulle skriva Får man använda sin fantasi åkte jag till Bryssel i tre veckor ensam och skrev som en tokstolle. Jag gick upp varje morgon samma tid, åt frukost samtidigt som jag tittade på ett avsnitt av Gilmore Girls. Sen skrev jag. Åt lunch, ett avsnitt Gilmore Girls. Tog en löparrunda. Åt middag. Skrev. Gilmore Girls. Och detta repeterade jag om och om igen. Tre veckor senare åkte jag hem, hade ett grovmanus färdigt och jag hade sett alla sju säsonger av Gilmore Girls. Effektivitet är den egna företagarens bästa vän.

Att resa själv tycker jag i övrigt väldigt mycket om och jag tycker fler borde pröva det, inte bara för jobbets skull utan för din egen. Att vara tillsammans med någon ger såklart en viss trygghet, men den tryggheten i att trivas i sitt eget sällskap är minst lika viktig att uppnå hos sig själv tycker jag.

Romanen jag skriver på just nu handlar om någon som reser ensam, som känner att livet i stort hopar sig och därför känner hon att sista utvägen för henne är att ge sig ut på en resa. Åh nej, det är inte en Eat, Pray, Love-ripp-off jag skriver. Huvudpersonen, Havanna, hon reser varken till Indien, Italien eller Bali. Hon väljer det bästa resemålet av alla: Öland. Men mer om det en annan gång …

Ps! Bilden är hämtad från Seriöst Förlags Instagram-konto, klicka här för fler bilder.

Seriös årskrönika nr 2015

Året 2015. Jag säger som Bo Kaspers Orkester: Vilket år, vilket jävla år. Åh, herrejösses vad händelserikt det har varit i den seriösa världen. Jag har verkligen haft så många bollar i luften att jag blivit master på att jonglera. I tell you.

Det här mina vänner är den seriösa berättelsen om 2015:

1 2 3 4 5 6 7 8 9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under året har jag som alltid annars varierat mina arbetsplatser. Här är några exempel bara. Men som så ofta syns så gillar jag när min plats innehåller blommor, något sött och kaffe. Då är det en typiskt bra kontorsplats enligt mig.

10 11 12

 

 

 

 

 

Seriöst Förlags Instagram är jag flitig med uppdateringarna kring diverse nytt, viktigt och oviktigt från den seriösa världen och om litteratur rent allmänt. Mina jobbselfies är dock ganska sällsynta. Det är något med att fota sig själv alltså … Konstigt. Men typ så här ser jag alltså ut på jobbet. Typ.

Och vad har jag då gjort på jobbet?

13

Numero 1 –> min femte skönlitterära bok kom ut. Paraplyet. Jag har jobbat så galet länge på den alltså, flera av texterna är flera flera år gamla. Och jag är så glad att jag äntligen fick till helheten och att det blev en bok av det. Mer om tankarna kring boken finns här.


1514 16

 

 

 

 

Bästa grejen i år var relesefesten för Paraplyet. Vilken pepp det gav mig! Jag är så himla glad för att så många kom och att det kändes så festligt allting. En insnöad författare kan behöva det ibland. Lovar att det kommer bli många fler fester, det kan jag lova!

På relesefesten avslöjade jag nästa boksläpp på förlaget: Gustav Johanssons roman Ingen kommer någonsin tillbaka.

Mer om releasefesten finns att läsa i blogginlägget –> Vilken releasefest det blev!

17 18 19 20 21 22

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen efter att paraplyboken kommit ut såg jag och många fler med mig paraplyer överallt. Här är några exempel i paraplyskörden som alla bär på en egen paraplyhistoria.

23

I somras vandrade jag en bit av Kungsleden och passade på att göra en pr-kupp under min färd. Därför fick ”fjällbiblioteken” extra seriöst tillskott.

26

Under vårterminen arbetade jag som lärarvikarie på en skola i Göteborg. Det blev några väldigt lärorika månader. Jag som längtat efter mer klassrumstid tillsammans med elever fick den möjligheten nu och det var värdefullt för mina övriga frilansuppdrag med läs- och skrivworkshopsen på skolor. Som allra oftast när jag kommer ut till en skola för att hålla en workshop så sitter ju eleverna som ljus, de har ju blivit tillsagda att göra så. Att visa respekt för mig som är gäst i deras skola. Men i det här fallet, som lärarvikarie, då fick jag se en helt annan sida av arbetet på en skola. Och jösses, vad lärorikt det var.

27

Under hösten har jag sedan jobbat extra på Pocket Shop. Ett jätteroligt jobb! Jag älskar ju böcker, surprise. Och att då få ha som främsta arbetssyssla att prata böcker och boktipsa, hur fantastiskt är inte det?

28

Det har blivit flera skrivarkurser under året också. Bland annat i att skriva novell och att skriva självbiografiskt. På bilden ovan är den orkidé som mina kursdeltagare från Skriv ditt liv – fortsättning gav mig och jag blev så rörd att jag inte riktigt visste vad.

29 3130

 

 

 

 

En annan ytterst stor grej är ju att jag kommit ut ur garderoben som förläggare. Seriöst Förlag publicerade i maj Gustav Johanssons roman Ingen kommer någonsin tillbaka. Mer om tankarna kring det boksläppet finns att läsa i blogginlägget Skriver ”stolt förläggare” på mitt cv och mer om relesefesten finns i inlägget IKNT – releasefesten!

32

Seriöst Förlag fyllde 7 år och det firades med tårta!

33

Jag flyttade inför sommaren ut från mitt frilanskontor där jag suttit i lite mer än ett år. Detta gjorde jag med cykeln till min hjälp och med blandade känslor. Tyckte så mycket om min tid på det frilanskontoret tillsammans med mina ”kollegor”. Men varje sak har sin tid.

3735 36

 

 

 

 

 

På tal om det så slutade jag även som frivilligledare för Röda Korsets Träna svenska-verksamhet på Stadsbiblioteket. Nästa år kommer jag istället fortsätta som sekreterare i Göteborgskretsens styrelse. Mer om detta byte finns att läsa i blogginlägget –> Volontären som tjötar och skriver. Och mer om mina tankar kring volontärsarbete finns här –> Man borde göra något åt det där och vem är man om man inget gör?

39

Här står jag med manuset till min kommande bok. Har typ 260 sidor skrivna. Behöver skriva några till. Såklart. Långsamt leder också någonstans, är det inte så?

40

Knäppaste grejen i år var när Seriöst Förlag var med i ett korsord. Jätteknäpp och roligt också naturligtvis. Skriver därmed korsordskändis på mitt cv!

41

Avslutar med den här bilden, en fotselfie inför ett jobbmöte. Ett viktigt möte som krävde portfölj, finkappa, kalasbyxa och skor med klack. Mötet gick bra, väldigt bra. Så bra att det kommer förändra hela mitt 2016. På vilket sätt undrar du. Mer om det imorgon när jag på bloggen berättar om den seriösa visionen för 2016 …

Mitt bokår 2015 (lite av det i alla fall)

Ni som följer seriostforlag på Instagram kan följa min läsning under året, men jag tänkte att jag skulle göra en liten sammanfattning kring detta här. Och det blir en berättelse om när Fredrik Backman kommenterade min läsning, om långa långa långa boktitlar och drömmen om ett opublicerat verk.

lena-a

Jag går ut hårt med årets bok direkt –> Lena Anderssons Allvarligt talat. Hennes samlade svar från radioprogrammet med samma namn (lyssna här) är fullständigt briljant. Det är dock ingen bok att sträckläsa, istället har jag läst en eller kanske två svar lite då och då för att sedan filosofera på egen hand.

Och varför är det briljant då? Jo, för att Lena Andersson bemästrar språket. Hon är formuleringens drottning. Hon använder få ord men exakt exakt rätt ord på rätt plats. Det är mästerligt.

bokåret-11

Det ropades ett rungande hurra i många litterära kretsar då Jonas Hassen Khemiri kom ut med sin Allt jag inte minns. Han fick Augustpriset och jag fick köplats 374 i reservationskön på biblioteket. Men till slut fanns den i mina händer och då gjorde jag så som jag brukar göra med hans böcker: slukar rakt av och direkt. Och aldrig lämnas jag heller besviken. Jonas Hassen Khemiri är alltid bra.

bokåret-10

Jag ropade mitt högsta hurra när jag fick veta att Bodil Malmsten skulle komma ut med Det här är hjärtat. Bodil Malmsten lämnar mig heller aldrig besviken. Hon är så bra, fullständigt lysande faktiskt. Läs den här och läs allt annat hon skrivit. Det är mitt tips.

bokåret-5

Bodil Malmstens loggböcker är också något som jag varmt varmt rekommenderar. Och hon kan då konsten att ge sina böcker underbara titlar: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och Kom och hälsa på mig om tusen år.

bokåret-1I samma liga som Bodil Malmsten finns Barbro Lindgren med sina tankeböcker som jag upptäckte i år. Även dessa med ljuvliga titlar: Varför inte tala såsom ett barn, Även en ihålig nöt vill bli knäckt och (på bild) Ingenting hände, två gånger. Läs allt. Och får du som jag fick i år, möjligheten att gå och lyssna på Barbro Lindgren på en föreläsning. Gör det!

bokåret-4

Och peppen som uppstod då jag fick veta att Elin Lucassi skulle komma ut med Jag är den som är den. Alltså, vilken pepp! Bästa boken för någon som uppskattar humor. Kika in mer med Elin Lucassi här.

bokåret-9

Lite sen på bollen läste jag också En man som heter Ove av Fredrik Backman och med denna bild och följande ord uppdaterade jag min lässtatus på Instagram: Nähä gott folk! Med Ove i sällskap – let’s hit the sack. Kommenterade bilden gjorde då en viss Backman själv med orden: Överskattad, den där. Och jag kontrade med: Helt klart värd hypen.

bokåret-7

Men än bättre än Ove gillar jag Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Åh, så fin den är. Som jag gillar den! För att inte tala om Backmans Saker min son behöver veta om världen som jag läste förra året, den är riktigt bra!

bokåret-8

En väldigt stark läsning i år var Klas Ingessons Det är bara lite cancer. Jag läste klart den på ett tåg och trots att det fanns människor runt mig så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var en otroligt stark läsning. En läsning som jag rekommenderar den som gillar Klas Ingesson, som gillar fotboll och som gillar livet. Jättefin bok.

bokåret-13

Lisa Bjärbo kom ut med nytt också: Djupa ro. En bok som skiljer sig lite från hennes tidigare skulle jag säga. Ofta skriver Lisa Bjärbo med en alltid lika förträfflig humor, detta var däremot en mörkare historia. Tog ett tag innan jag kom in i det. Men som alltid, ja, Lisa Bjärbo är också alltid bra.

bokåret-3

Sockersöta ljuvliga Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Fantastisk ungdomsroman med två spännande karaktärer.

bokåret-2En av favvosarna på barnboks-fronten är Catarina Sobrals Atjipa: det mystiska ordet. Ljuvliga illustrationer och det handlar om ett av mina favoritämnen: ord.

bokåret-6 En annan favorit från årets läsning är Lena Sjöbergs Hårdkokta fakta om ägg. Jag gillar verkligen den här sortens faktaböcker för barn, som är välgjorda och pedagogiska.

bokåret-14

Och jag läste också en klassiker i år som jag inte läst på flera år: Mio min Mio av Astrid Lindgren. Åh så fin.

Avslutningsvis kommer här min önskelista inför 2016, jag önskar att …

… Lena Andersson kommer ut med en ny roman. Eller det behöver inte vara en roman, det kan vara en dikt, en essä, vad som. Bara det är något.

… Gunnar Ardelius kommer ut med en ny ungdomsroman som handlar om kärlek. Ge mig Gunnar, ge mig!

… David Nicholls kommer ut med ett mästerverk som får One Day att tyckas futtig. Eller nej, jag kommer aldrig kunna tycka den är futtig. Jag älskar One Day.

… Lisa Bjärbo skriver på en ny ungdomsbok som får mig att grina av skratt.

… någon hittar ett ännu icke publicerat verk av Charlotte Bronte som får se dagens ljus.

Livet nu.

2015-11-19

Uppdatering kring tillvaron: mjukisbyxor, skräddarställning (tills dess att benen somnar), godis (tills dess att skålen är tom) och en anteckningsbok med lösa tankar till romanen som jag började skriva på för tre år sedan men aldrig tycks bli klar med. Någonting hindrar. Kan vara brist på tid hos mig, brist på koncentration eller inspiration, måhända har en karaktär fel namn eller så handlar det om någonting som jag inte förmår mig se själv.

Men skriver gör jag nu i alla fall.

För jag har en så obeskrivlig längtan till att romanen ska bli klar.

Just den här berättelsen ligger mig närmare än någonting jag skrivit förut. Mycket tror jag för att den utspelar sig på en plats som jag verkligen älskar, mitt Öland. Dessutom gillar jag karaktärerna väldigt mycket, jag tycker om att utforska deras liv och tankar. Har nog egentligen aldrig tidigare tyckt att det varit så spännande att skriva någonting som nu. Kanske har jag någonting bra på gång.

Jag jobbar därför på. Fortsätter skriva.

Det har blivit många rader skrivna under åren, justeringar har gjorts och saker och ting har ändrats och mycket har tagits bort. Men allt sedan början har romanens två rader förblivit oförändrade:

Bo Kaspers Orkester har hakat upp sig mellan väggarna i Havannas lägenhet.

Vårt palats är ett fullkomligt kaos.

Där börjar det. Får se var det slutar. Fortsättning följer.