Lycklig kick-off i Umeå

Förra veckan var jag i Umeå på fem dagars kick-off med mig själv där prio ett var Ölandstokar och nollåttor. Jag tog dagtåget upp, tio timmar tog det och jag läste nonstop. Det är härligt när man får till läsflow när man ändå inte har annat inbokat i tio timmar. Så jag läste och läste och någonstans i linje med Sundsvall somnade jag till med en bok om Hilma af Klint i handen, ryktes upp från sömnen oklart antal minuter efter och i Örnsköldsvik gick min tåggranne av och önskade mig en lycklig resa. Mer spännande än så var inte resan och tåget var i tid.

Första morgonen satte jag mig på konditori och strukturerade anteckningar från mobilen och lösa lappar som hör till olika projekt. Bland annat skapade jag ett nytt dokument, med en endaste mening som är början på ett nytt projekt.

Därefter ägnade jag mig åt Ölandstokar och nollåttor. Varvade skriva med att promenera i Umeå och tänka på skrivandet. För det är så jag jobbar, jag testar inte idéer på papper utan i mitt huvud. Jag kan tänka igenom långa replikskiften och sen är det som att jag går till datorn för att skriva ner.

Jag satt mycket på Umeå stadsbibliotek och skrev, utsikten var maffig men ändå fanns en stillhet som passade så fint till skrivandet. Strax efter att den här bilden togs fick jag dock avbryta skrivandet eftersom det plötsligt föll tårar och jag ville inte ta reda på vad tårarna handlade om på ett tyst bibliotek utan istället promenerade jag runt med Säkert! i lurarna. Jag kom fram till att det mest handlade om att vara inne i en skrivprocess som jag lagt så otroligt mycket tid och kraft i, där mycket tid och kraft måste adderas för att det ska bli klart. Ibland överväldigas jag av det, på timmarna som läggs ner utan att det ger garanti för slutreslutatet.

Förutom skrivandet hann jag med Kvinnohistoriskt museum, jag såg The Wife på bio, var på jazzklubb och glodde en hel del på böcker. Bland annat på Bokcafé Pilgatan (ovan i bild).

För att sammanfatta det hela så blev det som min tåggranne önskade mig, en lycklig resa. Detta trots att jag kände mig riktigt risig sista kvällen och det eskalerade på hemresan, sen har jag varit sängliggande i fyra dagar med feber och hosta. Men själva kick-offen var det jag önskade mig, den tog mig ett steg närmare slutet på min bok.

Ps. Mer om kick-offen finns på Instagram!

Tack 2018!

2018 är året då Seriöst Förlag fyllde 10 år och blev seriöst verkligen på riktigt. Jag är där jag vill vara med förlaget: jag jobbar heltid nu med förlaget. Jag är 100% min egen.

Så låt oss se lite på det året där kurvan gick uppåt (för djupdykning klicka på länkarna i inlägget):

I maj firade jag 10 år med Seriöst Förlag genom att bjuda in till en seriös fest. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att ha den festen, det kändes så viktigt för mig att visa för mig själv att tio år är mycket och värt att firas. För att promota denna fest använde jag min brorson Herman som reklampelare:

Under den seriösa festen fick alla gäster vara med i olika workshops som handlade om min kommande roman Ölandstokar och nollåttor. Jag önskade nämligen lite extra kick i skrivandet då jag skrivit på boken under många år och nu är i slutprocessen. Gästerna gav mig mer inspiration än jag vågade hoppas på.

Det som workshop-påsarna innehöll packade jag med mig och åkte på en kick-off till VANN spa.

Under kick-offen planerade jag så även för framtiden eftersom jag vid den här tidpunkten hade bestämt mig för att avsluta mitt arbete inom Marks kommuns skolbiblioteksverksamhet efter 2,5 år och bli 100% frilans igen.

Detta är en selfie från min sista dag på skolan där jag arbetat både med fristående läs- och skrivprojekt och där jag senare var ansvarig för skolbiblioteket:

Samma dag, på skolavslutningsdagen, åkte jag efter jobbet och spanade in en kontorsplats som jag senare skrev kontrakt på. Inflytt blev i september och där sitter jag kvar.

Under sommaren tog jag riktigt långledigt, jag svepte runt i trädgården på Öland, läste otroligt många böcker och tyckte att det där med second breakfast var ett succé-koncept.

Så åkte jag till Skåne en vecka för att sätta strålkastarljus på Ölandstokar och nollåttor. I 30-årspresent hade jag nämligen fått en skrivarkurs av mina föräldrar, så jag tog skrivna sidor med mig för att sparka mer liv i manuset. Jag kom in i ett så bra flow i Skurup att jag bokade in en långhelg på Österlen direkt efter, jag ville inte åka hem. Jag ville vara kvar i min skrivbubbla.

Skrivarkursen hölls av Johan Carle som precis som jag bor i Göteborg. Han frågade efter kursen om jag ville vara med i samma reponsgrupp som honom och det tyckte jag lät spännande, så jag sa ja och blev således med responsgrupp.

Responsgruppen har varit bra för mitt skrivande. Jag har fått lämna ifrån mig mycket text och jag har fått riktigt bra läsningar på texten. Jag har fått saker att jobba vidare på helt enkelt. Skrivandet har därför gått framåt och jag känner att det jag skriver bättre och bättre. Men ja … det blev en kris också.

Under hösten har jag även lagt fokus på att komma igång med uppdrag som är kopplade till olika läs- och skrivprojekt tillsammans med barn och unga. Detta arbete hänger ju ihop med boken Får man använda sin fantasi? som jag skrev för några år sedan.

Det arbetet som är kopplat till barn och ungas litterära världar har jag samlat på Litteraturväggen.se, en sida som jag under hösten lagt mycket tid på att bygga upp igen och där jag fortsätter uppdatera på bloggen.

Här ett exempel med min brorson Herman igen och hans mångspråkiga bibliotek.

När jag gick in i att jobba 100% frilans igen bestämde jag mig för att hålla en tydlig struktur för mitt arbete. Jag tog också beslutet att tänka bredare, att tänka utanför boxen och blev således 10% silversmed. Det tog tid och var en utmaning för mig att hitta ett formspråk i ett material som inte är ord. Så utvecklades något, det blev bröst. Här är jag i ett par hängbröst i silver med bröstvårtor i koppar. Brösten är som bröst är, olika.

Året avslutades med dejt tillsammans med bokföringspärmen och sen en årlig inventering på lagret. Jag bestämde mig för att centrera hela mitt boklager och förflytta böcker som tidigare förvarats på Öland nu till Göteborg istället.

Det är liksom hela grejen med att ha eget bokförlag: en dag tar man kontroll över lagret, en annan bokföringen och en tredje får man skriva bok.

Dejten med bokföringspärmen och inventeringen var roligare än på länge. Förlaget har gjort en bra försäljning i år trots att inga nya titlar har kommit ut. Från 2017 till 2018 har försäljningen ökat med 523 procent. Det är helt sant, jag har kontrollräknat jättemånga gånger.

En bidragande orsak är själva 10-årsjubileumet där bokförsäljningen steg av mina gamla böcker, men också att jag har blivit bättre på att ta chanser till att synas.

Och trots att det inte kom ut en ny bok så visade det sig att många var pepp på att bära på någonting seriöst, tygpåsen (med illustration av Frida Hultman) blev bonusen till ett lyckat försäljningsår.

Och ja … det var väl 2018 skulle man kunna säga. Återkommer med en blick framåt på 2019. Tills dess … en blick på havet från när jag var i San Francisco i höstas. Perks of jobba flexigt.

Ps! Många bilder är hämtade från Instagram, klicka följ för att få mer inblick i livet på förlaget.

Att jobba flexigt

Det fina med att vara egenföretagare tycker jag är att kunna styra sin tid och bestämma när och hur mycket man vill jobba. Man behöver inte lämna in några papper ifall man plötsligt vill variera sin tjänst något mellan månaderna, att ibland jobba 100% (och mer därtill) och ibland kanske jobba 60% vissa veckor. Det händer att jag till och med byter tjänst helt och hållet, nästa månad ska jag exempelvis vara 80% författare och 20% förlagsdirektör.

Jag gillar friheten att få styra på feeling och jobba lite olika. Jag är ingen 9 till 5-person. Jag är en flexig person.

Så jag jobbade på lite extra ett par veckor och sen tog jag ledigt i två veckor för att kunna hänga i San Francisco. Jag har gjort mycket som vanliga turister gör i staden, så har jag även gjort det som många boknördar gör … besökt bokhandlar och bibliotek.

Bilden ovan är från Seriöst Förlags Instagram. Innan jag skulle posta den funderade jag på om jag skulle skriva bokhandlar eller boklådor, jag googlade och det visade sig att bokhandlar nu är vedertaget. Tider förändras.

Och nu sitter jag igen på min kontorsplats i Götet. Svenskt brygg i muggen och bredvid en lista på grejer som ska göras. 100% fokus igen på det seriösa arbetet.

Seriösa grejer i Jonsered

Om man har vägarna förbi Jonsered så kan man med all fördel kika in vid Jonsereds trädgårdar och Grindstugan som finns där. Nu och två veckor framöver finns Paraplyet och jubileumstygpåsen till försäljning där, tillsammans med massa annat fint hantverk (fler foton finns på Instagram > @seriostforlag)

Själv så åkte jag hem med en typisk fin börs som jag ska ha typiskt bra saker i.

Problemlösning i Skåne

Jag har varit iväg på skrivarkurs i fem dagar på Skurups folkhögskola, mina mycket fina och kloka föräldrar gav mig detta i 30-årspresent. Det känns som att ha en alldeles egen supporterklubb som hejar på en, mycket fin känsla. Jag behövde verkligen pepp i mitt skrivande just nu, så det kom så bra till pass.

Det var kul att vara tillbaka i Skurup också, jag gick ju skrivpedagogutbildningen där 2011/2012 och blev nostalgisk på ett väldigt härligt vis.

Kursen jag gick hette Skrivprojekt med textrespons, alldeles ypperligt upplägg för mig där vi varje dag lämnade in textutdrag (nyskrivet eller tidigare skrivet) som vi sedan i grupper satt och gav respons på till varandra. Jag fick med mig många finlir-kommentarer till mitt Ölandstokar och nollåttor-manus. Och jag fick också från en lite frustrerad läsare den något större frågan angående min huvudperson: ”vad är hennes problem egentligen?”. Och det är jag inte riktigt säker på, så det funderar jag mycket på nu.

När kursen var slut ville jag inte lämna den härliga skrivarbubblan jag gått in i så jag tog en skånsk roadtrip med första stopp Ystad. Sen svängde jag runt på Österlen och funderade över vad min huvudpersons problem är egentligen.

Hej från en semester!

Mitt första beslut som min egen chef var att ta en riktigt lång semester, den är på obestämd tid faktiskt. Jag har en tanke på att jag ska börja jobba igen 1 augusti, men jag ska ta ett snack med chefen igen då och se om det kanske rent av blir lite längre.

Så fort det blev semester tog jag bilen och åkte till min ö. Nu är tiden när jag ska sova länge på morgonen, låta frukosten ta lång tid, blicka upp i trädkronorna,  dofta på blommor, dricka trekaffe i skuggan och gå långa promenader.

Sommaren är tiden att sitta försjunken i bok efter bok. Vilket jag gör. En familjemedlem antydde vid frukostbordet när jag anlände med en annan bok än kvällen innan att jag var helt makalös. Helt korrekt iakttagelse.

Mer om min läsning uppdateras det om på Instagram > @seriostforlag

Hej 2017!

Nu vänds blickarna framåt till ett nytt år. Hej 2017!

Jag väljer att inte ens kommentera 2016, jag bara blickar framåt nu. Och för att veta vart blicken ser åt var jag förra helgen på kickoff med företaget (alltså med mig själv). Det har blivit en tradition nu av den anledningen att det blivit ett vinnande koncept. Ett sätt att ägna tankarna uteslutande åt förlaget, fundera och strukturera kring det som är högst på listan.

I år gick resan till Köpenhamn (eftersom det också är ett vinnande koncept).

Och vad gjorde jag då? Jo: jag skrev fokuspunkter för 2017 och funderade på fokuspunkterna som jag skrev på samma hotell ett år innan (vad hände, varför osv.)

Det är en metod som funkar för mig, jag har väldigt svårt att springa utan mål. Har jag bara ett mål, hur långt fram det än må vara så är min uthållighet helt i linje med min envishet.

På Instagram (@seriostforlag) la jag upp några bilder från resan (här ovan på min allra vanligaste arbetsställning > skräddare på mjukt underlag).

Så hej 2017, nu kör vi!

Utvärdering av kick-off: MVG

2016-03-12-2

Den seriösa kick-offen gav mycket bra utdelning, väl investerade pengar och tid. Målet var ju att få tid att tänka klart, alltså klart som i färdigt. Och den möjligheten fick jag verkligen. Tycker att jag sorterat mycket jobbgrejer i huvudet och fått en del på pränt dessutom. Är mycket nöjd.

Och detta är ju inte första gången jag använder mig av tillvägagångssättet att resa bort på egen hand när jobbet hopar sig, det är gammal beprövad metod. När jag exempelvis skulle skriva Får man använda sin fantasi? åkte jag till Bryssel i tre veckor ensam och skrev som en tokstolle. Jag gick upp varje morgon samma tid, åt frukost samtidigt som jag tittade på ett avsnitt av Gilmore Girls. Sen skrev jag. Åt lunch, ett avsnitt till av Gilmore Girls. Tog en löparrunda. Åt middag. Skrev. Gilmore Girls. Och detta repeterade jag om och om igen. Tre veckor senare åkte jag hem, hade ett grovmanus färdigt och jag hade sett alla sju säsonger av Gilmore Girls. Effektivitet är den egna företagarens bästa vän.

Att resa själv tycker jag i övrigt väldigt mycket om och jag tycker fler borde pröva det, inte bara för jobbets skull utan för din egen. Att vara tillsammans med någon ger såklart en viss trygghet, men den tryggheten i att trivas i sitt eget sällskap är minst lika viktig att uppnå hos sig själv tycker jag.

Romanen jag skriver på nu handlar om någon som reser ensam, som känner att livet hopar sig och därför känner hon att sista utvägen för henne är att ge sig ut på en resa. Åh nej, det är inte en Eat, Pray, Love-ripp-off jag skriver. Huvudpersonen, Havanna, hon reser varken till Indien, Italien eller Bali. Hon väljer det bästa resemålet av alla: Öland. Men mer om det en annan gång …

Mitt läsår 2015 (lite av det i alla fall)

Ni som följer seriostforlag på Instagram kan följa min läsning under året, men jag tänkte att jag skulle göra en liten sammanfattning kring detta även här på bloggen. Och det blir en berättelse om när Fredrik Backman kommenterade min läsning, om långa långa långa boktitlar och drömmen om ett opublicerat verk.

lena-a

Jag går ut hårt med årets bok direkt –> Lena Anderssons Allvarligt talat. Hennes samlade svar från radioprogrammet med samma namn (lyssna här) är fullständigt briljant. Det är dock ingen bok att sträckläsa, istället har jag läst en eller kanske två svar lite då och då för att sedan filosofera på egen hand. Och varför är det briljant då? Jo, för att Lena Andersson bemästrar språket. Hon är formuleringens drottning. Hon använder få ord men exakt exakt rätt ord på rätt plats. Det är mästerligt.

bokåret-11

Det ropades ett rungande hurra i många litterära kretsar då Jonas Hassen Khemiri kom ut med sin Allt jag inte minns. Han fick Augustpriset och jag fick köplats 374 i reservationskön på biblioteket. Men till slut fanns den i mina händer och då gjorde jag så som jag brukar göra med hans böcker: slukar rakt av och direkt. Och aldrig lämnas jag heller besviken. Jonas Hassen Khemiri är alltid bra.

bokåret-10

Jag ropade mitt högsta hurra när jag fick veta att Bodil Malmsten skulle komma ut med Det här är hjärtat. Bodil Malmsten lämnar mig heller aldrig besviken. Hon är så bra, fullständigt lysande faktiskt. Läs den här och läs allt annat hon skrivit. Det är mitt tips.

bokåret-5

Bodil Malmstens loggböcker är också något som jag varmt varmt rekommenderar. Och hon kan då konsten att ge sina böcker underbara titlar: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och Kom och hälsa på mig om tusen år.

bokåret-4

Och peppen som uppstod då jag fick veta att Elin Lucassi skulle komma ut med Jag är den som är den. Alltså, vilken pepp! Bästa boken för någon som uppskattar humor. Kika in mer med Elin Lucassi här.

bokåret-9

Lite sen på bollen läste jag också En man som heter Ove av Fredrik Backman och med denna bild och följande ord uppdaterade jag min lässtatus på Instagram: Nähä gott folk! Med Ove i sällskap – let’s hit the sack. Kommenterade bilden gjorde då en viss Backman själv med orden: Överskattad, den där. Och jag kontrade med: Helt klart värd hypen.

bokåret-7

Men än bättre än Ove gillar jag Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Åh, så fin den är. Som jag gillar den! För att inte tala om Backmans Saker min son behöver veta om världen som jag läste förra året, den är riktigt bra!

bokåret-8

En väldigt stark läsning i år var Klas Ingessons Det är bara lite cancer. Jag läste klart den på ett tåg och trots att det fanns människor runt mig så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var en otroligt stark läsning. En läsning som jag rekommenderar den som gillar Klas Ingesson, som gillar fotboll och som gillar livet. Jättefin bok.

bokåret-13

Lisa Bjärbo kom ut med nytt också: Djupa ro. En bok som skiljer sig lite från hennes tidigare skulle jag säga. Ofta skriver Lisa Bjärbo med en alltid lika förträfflig humor, detta var däremot en mörkare historia. Tog ett tag innan jag kom in i det. Men som alltid, ja, Lisa Bjärbo är också alltid bra.

bokåret-3

Sockersöta ljuvliga Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Fantastisk ungdomsroman med två spännande karaktärer.

bokåret-14

Och jag läste också en klassiker i år som jag inte läst på flera år: Mio min Mio av Astrid Lindgren. Åh så fin.

Avslutningsvis kommer här min önskelista inför 2016, jag önskar att …

… Lena Andersson kommer ut med en ny roman. Eller det behöver inte vara en roman, det kan vara en dikt, en essä, vad som. Bara det är något.

… Gunnar Ardelius kommer ut med en ny ungdomsroman som handlar om kärlek. Ge mig Gunnar, ge mig!

… David Nicholls kommer ut med ett mästerverk som får One Day att tyckas futtig. Eller nej, jag kommer aldrig kunna tycka den är futtig. Jag älskar One Day.

… Lisa Bjärbo skriver på en ny ungdomsbok som får mig att grina av skratt.

… någon hittar ett ännu icke publicerat verk av Charlotte Bronte som får se dagens ljus.

Vinnare i sommartävlingen!

2015-06-25

Vinnaren till sommarläsningspaketet är: Elin Helmersson. GRATTIS!

Hennes bästa sommarläsningsminne är när hennes mamma läste högt för henne om sommarkvällarna. Tillsammans skrattade de till böckerna om Pyret och med den läsupplevelsen blev Elin inbjuden till böckernas värld.

Åh, vad härligt det låter tycker jag! Ett barn och en vuxen som läser tillsammans. Inte en vuxen som läser för ett barn. Det är skillnad. Barn ser när vi vuxna är uttråkade i läsningen och då signalerar vi att läsning är tråkigt. Men! Om vi följer Elins mammas exempel så väljer vi att läsa böcker som både vi vuxna och barn kan uppskatta. Skrattar vi som vuxna i läsningen så signalerar vi: läsning är roligt!

Heja Elins mamma! Och grattis Elin till bokpaketet!