Topplista: läsplatser

När jag letade foton till mina bästa skrivplatser till det tidigare inlägget hittade jag så många foton på läsplatser som jag tänkte dela med mig av nu. När jag arbetar med barns läsning är läsplatsen någonting som jag ofta håller fast diskussionen vid, att barnet själv får fundera vad som är en bra läsplats för just barnet självt.

Jag har varit i många klassrum där tystläsning har praktiserats, där alla ska sitta tyst men där småljud ändå är oundvikliga. Jag har tänkt på det i förhållande till min tid som litteraturvetarstudent, då vi hade stora massor text att läsa och där vi alla valde olika platser för läsandet. En del läste hemma, en del läste på café och en del på biblioteket. Själv satt jag ofta på Humanistens bibliotek, i den tysta lässalen med musik i lurarna för att sortera bort småljud.

Läsplatsen kan vara viktig för koncentrationen. För mig är läsplatsen viktig.

När det gäller tågresor gifter det sig inte bra för mig och skrivandet, men med läsandet däremot är det ett ytterst lyckligt äktenskap. När jag i februari åkte till Umeå var det en tågresa som tog 10 timmar med tåg, jag skulle uppskatta att 8,5 timma ägnades till läsning. Jag till och med somnade mitt i en sida, rycktes upp från sömnen en stund senare och återgick direkt i läsningen.

Spårvagn går också alldeles utmärkt för mig. Helst med hörlurar på, där något vatten skvalpar eller fåglar kvittrar.

Detta är annars min vanligaste läsplats: min soffa hemma. Ofta läser jag på morgonen eller eftermiddagen, på kvällen brukar jag vara för trött. Och det är ofta jag hör just den förklaringen till varför folk inte läser: ”jag är för trött på kvällen”. Men läs inte på kvällen, tänker jag. Läs istället när du är pigg. Gå upp en kvart tidigare på morgonen och läs som sällskap till frukosten eller kom en kvart tidigare än dina kollegor till jobbet och läs en stund.

Hitta den plats som passar just dig.

I somras läste jag otroligt mycket, jag vet knappt hur mycket jag läste. Bok följde på bok. Bästa platsen var under en stor lönn hemma hos mamma och pappa, där var det svalt när sommaren annars var så varm. Jag lät ofta morgonkaffet gå över i förmiddagskaffe.

Här har jag förresten skrivit lite mer om varför jag läser så mycket.

Under mammas och pappas lönn finns en gunga, här brukar jag också ofta sitta och läsa. Så länge jag får assistans med kaffekoppen när jag ska in och ur gungan.

Jag är ingen sol-människa. Ungefär tjugo minuter är lagom på en strand innan jag blir tokig. Ungefär två minuter njuter jag av stillheten, arton minuter läser jag och sen tycker jag det är ungefär rimligt att gå.

En av mina absolut bästa läsplatser det senaste: i skuggan på Mallorca, med sol bakom det skira vita tyget och med cirka två meter till en pool.

Mer om min läsning uppdaterar jag på Instagram: @seriostforlag

Kick-off i blommigt hörn

I helgen var jag på kick-off. Jag är ju på det lite då och då. För mig är det ett bra sätt att ta mig an mitt skrivande på, att åka till en stad ensam, promenera, tänka och skriva på min bok. Inte ha någon tid att passa, ta på mig lurar och inte behöva prata med någon om jag inte vill. Det gör att jag får en helt annan koncentration och blir väldigt effektiv i mitt skrivande.

Den här gången bar det iväg till Landskrona och i vandrarhemmets blommigaste hörn satt jag och skrev på min bok. Status på boken är att jag fått mycket respons på de 150 första sidorna från olika håll, den här responsen har jag nu tagit till mig och bestämt vad jag vill ändra och inte. Respons kan ju ibland peka åt olika håll. Någon säger ta bort det, en annan behåll det. Så till slut blir det jag själv som måste bestämma vilken röst jag vill lyssna på för att texten ska fortsätta vara min.

Jag brukar göra gula markeringar i texten utifrån den respons jag får, jag markerar i dokumentet här behöver scenen tightas eller här ska läsaren förstå vad som händer men inte karaktären själv.

Det jag gjorde under helgen var att jobba bort alla gula markeringar, alltså skriva om scener som skulle skrivas om. Så nu är dokumentet helt svartvitt. Och dessutom skrev jag till ett par scener.

Förutom att skriva var jag på Nina Hemmingssons utställning ”Se mig i ögonen” på Landskrona museum. Det var en väldigt snyggt gjord utställning, väldigt rik. Och det tog lång stund för mig att gå igenom hela, för det fanns mycket att stanna till vid och titta närmare på.

Det är en bra grej med kick-off: ta intryck. Vilket jag gjorde av Nina Hemmingsson. Även av Tom Odell som var mitt sällskap nästan hela tiden i lurarna, det är någonting med hans texter som jag gillar väldigt mycket, att det är som berättelser.

Någon låtskrivare tror jag inte riktigt det bor i mig,  men ibland brukar jag trigga fantasin att skriva en vers. Skriva bara på kul liksom. Här kommer min Landskrona-vers:

Till Landskrona en författare for
i skinande vårskor.
Hon ville få ro till sin process,
då den är under stress.
Boken måste ju bli färdig,
i processen är hon därför ihärdig.
Hon hyrde så ett rum och skrev med fokus,
för en bok blir inte till hokus pokus.
Och inte var hon då lat,
hon reste hem med gott resultat.

Ps! Mer om helgen finns på Seriöst Förlags Instagram.

Att läsa tusen böcker och skriva en

Jag är i en bestående bokslukarålder. Jag tänker att man behöver vara det om man samtidigt tänker sig att man ska skriva, ja då tänker jag mig att man samtidigt ska läsa. Jag har en föreställning om att man aldrig kan bli en bättre skribent än vad man är läsare, min erfarenhet säger mig det. För den skull inte sagt att bara för att man är en bra läsare så blir man en bra skribent, men jag tror inte man kommer ifrån läsandet i skrivandet.

Håkan Nesser har sagt att man ska läsa tusen böcker innan man skriver en. Det tycker jag låter rimligt, på riktigt.

Därför läser jag mycket och då menar jag i tid och inte främst sidantal, jag tycker det handlar om att man behöver läsa om och läsa nära.

Jag spelar ju även en del tennis och fick där ett råd av en tränare att jag aldrig kan bli bättre som spelare om jag inte först tittar mer på tennis och studerar andra spelare. Att lära av andra helt enkelt. Så ja … nu sitter jag och kollar youtube-klipp och spolar fram och tillbaka och studerar grepp, fötternas placering, rackets vinkling och var vänsterarmen gör under en backhand.

På samma vis är det med läsningen, jag läser och studerar andra. Om en bok är bra försöker jag sätta fingret på vad författaren gjort som gör att jag tycker att resultatet är bra. Därefter försöker jag komma fram till hur jag ska använda mig av det i mitt eget skrivande.

Läsandet kan också fungera som pepp. Exempelvis som när jag läste Jacob Sundbergs novellsamling ”Vi hör av oss”, detta i en tid då jag läst mycket som jag inte alls varit imponerad av och jag kämpade mycket i mitt eget skrivande. Så kom den där rösten i huvudet att böcker inte spelar roll, vem bryr sig. Men så läste jag Sundbergs bok och tänkte att detta är någonting att bry sig om, riktigt bra böcker betyder någonting. Och boken må få vara i innehåll precis som den vill, tramsig och vad vet jag. Men den spelar roll. Som när jag läste Jonas Karlssons ”God jul” och läser den igen och igen när humöret behöver ryckas upp, då betyder böcker någonting.

En tendens i mitt läsande är dock att jag läser för fort, vilket ibland kan förta läsningen. Därför försöker jag hålla igång mitt läsande även på engelska för då går det inte lika fort. ”Call me by your name” av André Aciman är en av mina bästa läsningar på länge.

Ps! På Instagram använder jag #seriöstboktips för böcker jag tycker särskilt mycket om, spana in där för boktips vettja. Och jag har fått frågan angående #seriöstboktips om varför jag alltid är så positiv till alla böcker jag skriver om och till detta finns en mycket rimlig förklaring nämligen att mitt instakonto finns inte för att recensera böcker utan jag väljer att bara lyfta fram det jag läst och tycker är bra. Du ska bara veta hur många dåliga böcker jag hinner läsa mellan de bra.

Lycklig kick-off i Umeå

Förra veckan var jag i Umeå på fem dagars kick-off med mig själv där prio ett var Ölandstokar och nollåttor. Jag tog dagtåget upp, tio timmar tog det och jag läste nonstop. Det är härligt när man får till läsflow när man ändå inte har annat inbokat i tio timmar. Så jag läste och läste och någonstans i linje med Sundsvall somnade jag till med en bok om Hilma af Klint i handen, ryktes upp från sömnen oklart antal minuter efter och i Örnsköldsvik gick min tåggranne av och önskade mig en lycklig resa. Mer spännande än så var inte resan och tåget var i tid.

Första morgonen satte jag mig på konditori och strukturerade anteckningar från mobilen och lösa lappar som hör till olika projekt. Bland annat skapade jag ett nytt dokument, med en endaste mening som är början på ett nytt projekt.

Därefter ägnade jag mig åt Ölandstokar och nollåttor. Varvade skriva med att promenera i Umeå och tänka på skrivandet. För det är så jag jobbar, jag testar inte idéer på papper utan i mitt huvud. Jag kan tänka igenom långa replikskiften och sen är det som att jag går till datorn för att skriva ner.

Jag satt mycket på Umeå stadsbibliotek och skrev, utsikten var maffig men ändå fanns en stillhet som passade så fint till skrivandet. Strax efter att den här bilden togs fick jag dock avbryta skrivandet eftersom det plötsligt föll tårar och jag ville inte ta reda på vad tårarna handlade om på ett tyst bibliotek utan istället promenerade jag runt med Säkert! i lurarna. Jag kom fram till att det mest handlade om att vara inne i en skrivprocess som jag lagt så otroligt mycket tid och kraft i, där mycket tid och kraft måste adderas för att det ska bli klart. Ibland överväldigas jag av det, på timmarna som läggs ner utan att det ger garanti för slutreslutatet.

Förutom skrivandet hann jag med Kvinnohistoriskt museum, jag såg The Wife på bio, var på jazzklubb och glodde en hel del på böcker. Bland annat på Bokcafé Pilgatan (ovan i bild).

För att sammanfatta det hela så blev det som min tåggranne önskade mig, en lycklig resa. Detta trots att jag kände mig riktigt risig sista kvällen och det eskalerade på hemresan, sen har jag varit sängliggande i fyra dagar med feber och hosta. Men själva kick-offen var det jag önskade mig, den tog mig ett steg närmare slutet på min bok.

Ps. Mer om kick-offen finns på Instagram!

Tack 2018!

2018 är året då Seriöst Förlag fyllde 10 år och blev seriöst verkligen på riktigt. Jag är där jag vill vara med förlaget: jag jobbar heltid nu med förlaget. Jag är 100% min egen.

Så låt oss se lite på det året där kurvan gick uppåt (för djupdykning klicka på länkarna i inlägget):

I maj firade jag 10 år med Seriöst Förlag genom att bjuda in till en seriös fest. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att ha den festen, det kändes så viktigt för mig att visa för mig själv att tio år är mycket och värt att firas. För att promota denna fest använde jag min brorson Herman som reklampelare:

Under den seriösa festen fick alla gäster vara med i olika workshops som handlade om min kommande roman Ölandstokar och nollåttor. Jag önskade nämligen lite extra kick i skrivandet då jag skrivit på boken under många år och nu är i slutprocessen. Gästerna gav mig mer inspiration än jag vågade hoppas på.

Det som workshop-påsarna innehöll packade jag med mig och åkte på en kick-off till VANN spa.

Under kick-offen planerade jag så även för framtiden eftersom jag vid den här tidpunkten hade bestämt mig för att avsluta mitt arbete inom Marks kommuns skolbiblioteksverksamhet efter 2,5 år och bli 100% frilans igen.

Detta är en selfie från min sista dag på skolan där jag arbetat både med fristående läs- och skrivprojekt och där jag senare var ansvarig för skolbiblioteket:

Samma dag, på skolavslutningsdagen, åkte jag efter jobbet och spanade in en kontorsplats som jag senare skrev kontrakt på. Inflytt blev i september och där sitter jag kvar.

Under sommaren tog jag riktigt långledigt, jag svepte runt i trädgården på Öland, läste otroligt många böcker och tyckte att det där med second breakfast var ett succé-koncept.

Så åkte jag till Skåne en vecka för att sätta strålkastarljus på Ölandstokar och nollåttor. I 30-årspresent hade jag nämligen fått en skrivarkurs av mina föräldrar, så jag tog skrivna sidor med mig för att sparka mer liv i manuset. Jag kom in i ett så bra flow i Skurup att jag bokade in en långhelg på Österlen direkt efter, jag ville inte åka hem. Jag ville vara kvar i min skrivbubbla.

Skrivarkursen hölls av Johan Carle som precis som jag bor i Göteborg. Han frågade efter kursen om jag ville vara med i samma reponsgrupp som honom och det tyckte jag lät spännande, så jag sa ja och blev således med responsgrupp.

Responsgruppen har varit bra för mitt skrivande. Jag har fått lämna ifrån mig mycket text och jag har fått riktigt bra läsningar på texten. Jag har fått saker att jobba vidare på helt enkelt. Skrivandet har därför gått framåt och jag känner att det jag skriver bättre och bättre. Men ja … det blev en kris också.

Under hösten har jag även lagt fokus på att komma igång med uppdrag som är kopplade till olika läs- och skrivprojekt tillsammans med barn och unga. Detta arbete hänger ju ihop med boken Får man använda sin fantasi? som jag skrev för några år sedan.

Det arbetet som är kopplat till barn och ungas litterära världar har jag samlat på Litteraturväggen.se, en sida som jag under hösten lagt mycket tid på att bygga upp igen och där jag fortsätter uppdatera på bloggen.

Här ett exempel med min brorson Herman igen och hans mångspråkiga bibliotek.

När jag gick in i att jobba 100% frilans igen bestämde jag mig för att hålla en tydlig struktur för mitt arbete. Jag tog också beslutet att tänka bredare, att tänka utanför boxen och blev således 10% silversmed. Det tog tid och var en utmaning för mig att hitta ett formspråk i ett material som inte är ord. Så utvecklades något, det blev bröst. Här är jag i ett par hängbröst i silver med bröstvårtor i koppar. Brösten är som bröst är, olika.

Året avslutades med dejt tillsammans med bokföringspärmen och sen en årlig inventering på lagret. Jag bestämde mig för att centrera hela mitt boklager och förflytta böcker som tidigare förvarats på Öland nu till Göteborg istället.

Det är liksom hela grejen med att ha eget bokförlag: en dag tar man kontroll över lagret, en annan bokföringen och en tredje får man skriva bok.

Dejten med bokföringspärmen och inventeringen var roligare än på länge. Förlaget har gjort en bra försäljning i år trots att inga nya titlar har kommit ut. Från 2017 till 2018 har försäljningen ökat med 523 procent. Det är helt sant, jag har kontrollräknat jättemånga gånger.

En bidragande orsak är själva 10-årsjubileumet där bokförsäljningen steg av mina gamla böcker, men också att jag har blivit bättre på att ta chanser till att synas.

Och trots att det inte kom ut en ny bok så visade det sig att många var pepp på att bära på någonting seriöst, tygpåsen (med illustration av Frida Hultman) blev bonusen till ett lyckat försäljningsår.

Och ja … det var väl 2018 skulle man kunna säga. Återkommer med en blick framåt på 2019. Tills dess … en blick på havet från när jag var i San Francisco i höstas. Perks of jobba flexigt.

Ps! Många bilder är hämtade från Instagram, klicka följ för att få mer inblick i livet på förlaget.

Att jobba flexigt

Det fina med att vara egenföretagare tycker jag är att kunna styra sin tid och bestämma när och hur mycket man vill jobba. Man behöver inte lämna in några papper ifall man plötsligt vill variera sin tjänst något mellan månaderna, att ibland jobba 100% (och mer därtill) och ibland kanske jobba 60% vissa veckor. Det händer att jag till och med byter tjänst helt och hållet, nästa månad ska jag exempelvis vara 80% författare och 20% förlagsdirektör.

Jag gillar friheten att få styra på feeling och jobba lite olika. Jag är ingen 9 till 5-person. Jag är en flexig person.

Så jag jobbade på lite extra ett par veckor och sen tog jag ledigt i två veckor för att kunna hänga i San Francisco. Jag har gjort mycket som vanliga turister gör i staden, så har jag även gjort det som många boknördar gör … besökt bokhandlar och bibliotek.

Bilden ovan är från Seriöst Förlags Instagram. Innan jag skulle posta den funderade jag på om jag skulle skriva bokhandlar eller boklådor, jag googlade och det visade sig att bokhandlar nu är vedertaget. Tider förändras.

Och nu sitter jag igen på min kontorsplats i Götet. Svenskt brygg i muggen och bredvid en lista på grejer som ska göras. 100% fokus igen på det seriösa arbetet.

Seriösa grejer i Jonsered

Om man har vägarna förbi Jonsered så kan man med all fördel kika in vid Jonsereds trädgårdar och Grindstugan som finns där. Nu och två veckor framöver finns Paraplyet och jubileumstygpåsen till försäljning där, tillsammans med massa annat fint hantverk (fler foton finns på Instagram > @seriostforlag)

Själv så åkte jag hem med en typisk fin börs som jag ska ha typiskt bra saker i.

Problemlösning i Skåne

Jag har varit iväg på skrivarkurs i fem dagar på Skurups folkhögskola, mina mycket fina och kloka föräldrar gav mig detta i 30-årspresent. Det känns som att ha en alldeles egen supporterklubb som hejar på en, mycket fin känsla. Jag behövde verkligen pepp i mitt skrivande just nu, så det kom så bra till pass.

Det var kul att vara tillbaka i Skurup också, jag gick ju skrivpedagogutbildningen där 2011/2012 och blev nostalgisk på ett väldigt härligt vis.

Kursen jag gick hette Skrivprojekt med textrespons, alldeles ypperligt upplägg för mig där vi varje dag lämnade in textutdrag (nyskrivet eller tidigare skrivet) som vi sedan i grupper satt och gav respons på till varandra. Jag fick med mig många finlir-kommentarer till mitt Ölandstokar och nollåttor-manus. Och jag fick också från en lite frustrerad läsare den något större frågan angående min huvudperson: ”vad är hennes problem egentligen?”. Och det är jag inte riktigt säker på, så det funderar jag mycket på nu.

När kursen var slut ville jag inte lämna den härliga skrivarbubblan jag gått in i så jag tog en skånsk roadtrip med första stopp Ystad. Sen svängde jag runt på Österlen och funderade över vad min huvudpersons problem är egentligen.

Hej från en semester!

Mitt första beslut som min egen chef var att ta en riktigt lång semester, den är på obestämd tid faktiskt. Jag har en tanke på att jag ska börja jobba igen 1 augusti, men jag ska ta ett snack med chefen igen då och se om det kanske rent av blir lite längre.

Så fort det blev semester tog jag bilen och åkte till min ö. Nu är tiden när jag ska sova länge på morgonen, låta frukosten ta lång tid, blicka upp i trädkronorna,  dofta på blommor, dricka trekaffe i skuggan och gå långa promenader.

Sommaren är tiden att sitta försjunken i bok efter bok. Vilket jag gör. En familjemedlem antydde vid frukostbordet när jag anlände med en annan bok än kvällen innan att jag var helt makalös. Helt korrekt iakttagelse.

Mer om min läsning uppdateras det om på Instagram > @seriostforlag

Hej 2017!

Nu vänds blickarna framåt till ett nytt år. Hej 2017!

Jag väljer att inte ens kommentera 2016, jag bara blickar framåt nu. Och för att veta vart blicken ser åt var jag förra helgen på kickoff med företaget (alltså med mig själv). Det har blivit en tradition nu av den anledningen att det blivit ett vinnande koncept. Ett sätt att ägna tankarna uteslutande åt förlaget, fundera och strukturera kring det som är högst på listan.

I år gick resan till Köpenhamn (eftersom det också är ett vinnande koncept).

Och vad gjorde jag då? Jo: jag skrev fokuspunkter för 2017 och funderade på fokuspunkterna som jag skrev på samma hotell ett år innan (vad hände, varför osv.)

Det är en metod som funkar för mig, jag har väldigt svårt att springa utan mål. Har jag bara ett mål, hur långt fram det än må vara så är min uthållighet helt i linje med min envishet.

På Instagram (@seriostforlag) la jag upp några bilder från resan (här ovan på min allra vanligaste arbetsställning > skräddare på mjukt underlag).

Så hej 2017, nu kör vi!