Frågor & svar: om att vilja växa, effektivisera och att uppfattas som på låtsas

Nu blir det svarstund på frågor som rör detta med att vara egenutgivare, tack för frågor som kommit in! Funderar på om detta är ett känsligt ämne eller vad det kan vara … för ingen fråga har ställts i något kommentatorsfält i mina sociala kanaler utan istället skickats till bara mig.

Men i vilket fall, nu kör vi!

Kommer du hålla fast vid namnet Seriöst Förlag?

Det tror jag faktiskt. Folk brukar bli glada när företagsnamnet kommer upp och det är ett bra namn att spinna vidare på i marknadsföring. Det ger också bra trafik på Google för många tycks googla meningar som typ ”vad finns det för seriöst förlag?”.

Vill du egentligen bli utgiven av ett större förlag?

Det ville jag när jag var 19 år, innan jag startade Seriöst Förlag. Då skickade jag in ett bokmanus som jag tror hette typ Håll min hand till flera stora förlag och blev förvånad när jag inte blev antagen, jag som skrivit så länge på mitt manus och jobbat så hårt. Jag läste manuset på nytt när jag kanske var 25 år och förstod att anledningen till att jag inte blev utgiven var för att manuset var faktiskt rätt så dåligt. Det finns redigeringsjobb kvar att göra om man säger så.

I känslan att jag fått nej från stora förlag bestämde jag mig för att gå min egen linje, jag skrev ett nytt manus och valde att direkt ge ut det själv utan att skicka det till större förlag. Vilket blev min debutroman Hur man än vänder är rumpan bak.

Jag har senaste åren tänkt tanken på att skicka mina manus till större förlag, men jag har alltid backat och därför aldrig under de senaste tio åren skickat mina manus i hopp om att bli utgiven av annat förlag. Jag har bestämt mig för att växa med Seriöst Förlag. Jag har bestämt mig för att tänka större inför framtiden för att få bättre snurr i företaget och jag ser min framtid som egenföretagare eftersom det är livet som jag gillar allra mest.

Drömmen i framtiden är att mina egna böcker bara står för en del av utgivningen, att antalet andra författare utgivna på Seriöst Förlag blir fler och fler.

Hur mycket tid tar allt som inte är att skriva? Fakturor, beställningar och sånt?

Ibland känns det som att det tar för mycket tid, men jag tänker också att det är ett bra break från skrivandet, att ibland få sitta och göra någonting lite mindre kreativt som att skriva en faktura och promenera till en brevlåda. Inför nästa boksläpp hoppas jag kunna effektivisera detta betydligt med en ny webshop som sköter mer av jobbet åt mig.

Vanligtvis samlar jag administrativa sysslor till måndagar för att få det undan inför resten av arbetsveckan.

Vilket är ditt största misstag?

Att jag tryckte upp så många exemplar av min första bok, jag har lärt mig nu att trycka upp en mindre första upplaga för det finns oftast något fel man upptäcker när boken väl är tryckt och då är det skönt om första upplagan inte är så stor utan att man kan trycka upp en andra upplaga där man gjort korrigeringar.

Känns det inte ibland som om du bara är på låtsas?

Den här frågan har jag inte fått skickad till mig inför det här blogginlägget utan istället fått i verkliga livet, som en kommentar efter att jag berättat vad jag jobbar med. Först förstod jag inte frågan, väntade därför ut med tystnad, tänkte att jag kanske missförstod men det gjorde jag inte. Personen som kom med frågan utvecklade det med att är det inte så att jag i själva verket sitter och bestämmer att det jag själv gör är bra, att jag är på låtsas.

Jag tyckte det var hårt att säga att det jag gör är på låtsas, att jag är på låtsas, och det sa jag till personen. Sen får man absolut tycka att det är märkligt att jag själv kan bestämma att det jag skriver är värt att publiceras. Men jag ser inget problem i det, för det är inte direkt så att jag tar någons plats i litteraturvärlden och putter undan någon. Jag har skapat mig en egen plats.

I musikbranchen finns det en tradition av att ha egna skivbolag, jag tänker att det inte är så stor skillnad egentligen på att ha eget bokförlag. Det som för båda är lika är att skapandet väldigt sällan är en ensam process, det är inte så att jag skriver ett manus och skickar det direkt till tryckeriet. Min nästa bok Ölandstokar och nollåttor har gått igenom många responsläsningar och varit på bordet vid många textsamtal. Jag tar in många röster kring bra och inte bra, innan jag bestämmer mig för att skicka iväg det till ett tryckeri. Jag bestämmer aldrig själv om någonting är bra för då skulle inget någonsin bli utgivet kan jag lova. Istället lyssnar jag in, räknar på fingrarna hur många som sagt att det jag skrivit är bra och när jag har tillräckligt många räknade som jag litar på så bestämmer jag mig för att det är redo att bli bok.

Känns det inte ensamt att vara egenutgivare?

Ibland ja. Jag är ju oftas själv i många processer och själv om att ta de flesta besluten. Det hjälper mycket att dela kontor med andra och att även jobba med andra som har andra expertområden än vad jag har. Som vid fotografering av pressbilder, bokomslag eller när jag planerat företagsfester (exempelvis vid 10-årsjubileumet där jag la ut jobbet med illustrationer på Frida Hultman och jag frågade min kompis Patricia om hon ville vara min sidekick på scen).

Ps! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Frågor & svar: om att vara egenutgivare

Nu blir det frågestund igen, den här gången med fokus på egenutgivning. På detta område får jag ofta frågor. Det är frågor som är nyfikna, ifrågasättande (oftast kring hur jag kan bestämma att något jag själv skrivit är värt att publiceras) och jag får en hel del pepp blandat med praktiska funderingar också.

Är det någonting du vill fråga på ämnet egenutgivning så ställ din fråga genom att kommentera inlägget här eller maila till elin@seriostforlag.se

Ett blogginlägg med mina svar kommer i mitten på nästa vecka. Stay tuned!

Ps! Fotot är från releasefesten av ”Paraplyet”, femte boken som jag skrivit och publicerat.

Frågor & svar: om att skriva när man blundar, snabbt dialogskrivande och Enya som jobbarkompis

Nu blir det svarstund på frågor som rör skrivandet, tack för frågor som kommit in! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Var skriver du helst?

Det är vad bilden ovan illustrerar, nämligen i skräddarställning i min säng. Det är förstaplats bland skrivplatser.Jag sitter helst mjukt när jag skriver och sen när jag går in i redigeringsfas brukar jag avancera till skrivbordsstol.

När jag skriver skönlitterärt gillar jag mest att vara hemma för då kan jag varva skriva med att muttra tyst för mig själv. Jag gillar även att skriva på hotellrum men det blir dyrt i längden.

För mig handlar det om att stänga ute nya intryck så mycket som möjligt för att jag ska kunna koncentrera mig på det jag skriver och därför är caféer och sådant inte riktigt min grej. Men där snackar vi skönlitterärt skrivande alltså, när jag skriver andra typer av texter så är jag inte alls så noga med var jag sitter.

Hur mycket skriver du på en dag? 

Är jag inne i en skrivperiod brukar en skrivdag gå till så att jag börjar med att läsa in mig på texten, jag backar typ tio sidor och läser samtidigt som jag lägger till, stryker och formulerar om. Skrivandet är för mig ett byggande. Först lägger jag grunden och ser till att den är stabil och där jag vill ha den. Sen bygger jag på steg för steg. Jag låter det torka och backar ett par steg ibland för att se hur det ser ut. Jag tapetserar och gör fint. Smyckar med färg, textil och jag bakar kakor så att det doftar. Sen bjuder jag på inflyttningsfest.

Så en vanlig skrivdag kanske jag redigerar tio sidor och skriver till drygt fem. Typ. Beror på om det är mycket dialog eller inte, för dialogskrivande är mitt snabbaste skrivande.

Lyssnar du på musik när du skriver?

Jag har en lista med instrumental musik där det mesta är filmmusik och där jag väljer efter humör på mig och texten. Listan uppdateras inte ofta för jag gillar inte ny musik när jag skriver, jag vill helst inte bli överraskad av musiken, det handlar återigen om att stänga ute nya intryck. Musiken ska finnas på avstånd och hjälpa mig hålla ute andra ljud omkring mig och hjälpa mig att hålla fast vid en stämning. Senaste veckorna är det typ två låtar jag lyssnat på, den här och den här.

När jag jobbar med annat som inte har med skönlitterärt skrivande och göra så lyssnar jag 90% av tiden på Enya.

Ps! På Seriöst Förlags Spotify finns en spellista med låtar jag brukar lyssna på när jag skriver.

Kan du skriva utan att titta på tangenterna?

(blundar) Okej jag testar nu och det känns som att det går helt okej men då behöver det vara mitt eget tangentbord och inte på annans dator. (tittar och konstaterar att det gick mycket bra)

Hur vet du att det du skriver är bra?

Jag visar mitt skrivande för andra och det brukar ge mig en fingervisning ifall det jag skriver är bra eller inte. Jag litar på vad andra säger om mitt skrivande.

När är din nästa bok klar egentligen?

Min nästa utgivna bok kommer bli romanen Ölandstokar och nollåttor som jag skrivit på länge nu. När jag var iväg på kick-off i Umeå gjorde jag en ny tidsplan för arbetet och bestämde att första utkastet i sin helhet ska vara klart i slutet av februari. Planerad release blir i augusti 2019.

Frågor & svar: fokus på skrivandet

 

Tänkte ha lite frågerunda igen, den här gången med fokus på själva skrivandet. Frågor om vad som kring skrivandet välkomnas: det kan vara om redigering, att ta emot kritik eller hur man väljer teckensnitt. Vad vet jag! Har du någonting du funderar över så ställ din fråga genom att kommentera inlägget här eller maila till elin@seriostforlag.se

Ta helgen på dig så kommer ett blogginlägg med mina svar i början på nästa vecka. Stay tuned!

Ps! Illustrationen är gjord av Frida Hultman och fler Frågor & svar finns här.

Frågor & svar: om att ha en klatschig hisspresentation och lön

Nu blir det mer svarstund, den här gången på typiskt vanliga frågor som jag får. Och vill man läsa om mer frågor och svar kan man läsa tidigare inlägg här och här.

Vad jobbar du med egentligen?

Jag filar fortfarande på en bra klatschig hisspresentation om mig själv. Men typ i runda slängar jobbar jag med detta: Jag driver ett bokförlag där jag publicerar böcker jag själv skriver, en bok av en annan författare och med förhoppning att jag framöver kommer publicera än fler författare. Jag skriver på min sjätte och sjunde bok parallellt, den ena är romanen Ölandstokar och nollåttor och den andra är en fackbok om skolbibliotek. Jag håller i skrivarkurser för vuxna, föreläser med Får man använda sin fantasi? som utgångspunkt och jag håller i skrivarworkshops för barn och unga. Så har jag ett stort engagemang i att barn och unga ska hitta sin väg till litteraturen, det skriver jag mer om på Litteraturväggen.se.

För denna presentation krävs en hiss som färdas cirka 23 våningar. Vi ses på Gothia Towers!

Kan man leva på det du gör?

Det kan man. Jag lever mycket gott i min själ. Som egenföretagare mår jag väldigt bra i att bestämma mitt eget jobbtempo, mina arbetstider och jag söker bara upp samarbeten och uppdrag som jag verkligen vill göra.

Många frågar om ”man kan leva på att skriva böcker” och det finns det många som gör. För Seriöst Förlag är det inte bokförsäljning som är den tunga delen i företagskassan. Snarare är det uppdragen jag får runtomkring som betalar min lön. Samtidigt så är det ju på grund av att jag skriver böcker som jag får mina uppdrag, så man får se på helheten och jag är nöjd med min lön.

Du måste ha väldigt bra arbetsdisciplin?

Det har jag någorlunda. När jag sitter på kontoret har jag min telefon på ”stör ej”-läge om det inte är så att jag väntar samtal. Nästan alla jag kommunicerar med kring jobbgrejer gör det via mail så det gör att jag kan jobba ganska fokuserat.

Jag har bestämda arbetstider, jag har schema för varje vecka och för varje månad. En årsbudget som ska följas. En handlingsplan för verksamhetsåret som ska uppfyllas. Har man allt det så gäller det att jobba på, för det är tråkigt att göra chefen besviken.

Frågor & svar: om detaljbeslut, första orden och promota sig själv

Jag välkomnade ju frågestund (tack för frågorna!) och nu är det dags för svarstund:

Vad är oväntat svårt/roligt med att ha ett förlag? 

Oväntat svårt är att ta detaljbeslut, exempelvis som när jag bestämde att jag ville trycka tygpåsar inför 10-årsjubileumet. Det var ett lätt beslut, att välja Frida till att göra illustrationen var ett lätt beslut men sen att bestämma hur MÅNGA tygpåsar jag skulle trycka upp våndades jag över jättelänge. För grejen är att eftersom jag är själv i företaget tar jag alla beslut själv och då kan det bli overload på beslutsfronten vissa dagar att jag känner att ”nej, idag tar jag inte ett beslut till”.

Det är även mycket oväntat svårt att pressa sig själv till en deadline vid ett boksläpp. Det är enkelt att skjuta på det lite och fila på detaljer i oändlighet. Därför har jag haft en planerad releasefest vid förlagets tre senaste boksläpp för då MÅSTE böckerna vara klara.

Oväntat roligt är att känna att när jag får en idé, i samma stund vet jag att jag kan göra den möjlig för jag bestämmer allt själv. Det är vansinnigt roligt och skapar en väldig kreativitet. Det finns ingen som sätter käppar i mina hjul för jag styr själv. Jag får följa hela min vision med en bok, från idé och hela vägen genom skrivandet, sättning, omslag, releasefest osv. Det är roligt!

Hur tänker du kring att promota sig själv? Hur skaffar man en bra plan för att göra sig själv synlig och attraktiv som egenföretagare? Och är det svårt att skilja på sin företagspersona och sig själv? Behövs det?

Här tänker jag väldigt annorlunda nu från när jag startade förlaget för tio år sedan, jag tyckte det var jättesvårt då att promota mig själv ens en liten smula. Seriöst Förlags Facebook-sida var det inte ens jag som startade, det var en kompis som gjorde den och sen gjorde mig till administratör. Ibland har jag blivit puschad fram, vilket jag behövt.

Idag har jag en plan för att vara synlig och attraktiv, en plan jag reviderar årligen. Jag har skrivit ner mina styrkor och vilka det är som är starka för ”mitt varumärke” och vilka jag vill bygga upp ”mitt varumärke” på. Samt vad jag vill utveckla vidare för att bli mer synlig och attraktiv.

I mina sociala kanaler delar jag inte med mig så mycket av mitt privata liv, det finns exempelvis inga ”privata foton” på Seriöst Förlags Instagram för där är jag författare och förlagspersonen Elin och inte Elin-Elin. Så jag vill skilja på det lite. Samtidigt vill jag visa mig själv och vara personlig då jag faktiskt ”säljer mig” till exempelvis uppdrag som föreläsare så jag vill att man ska se i mina kanaler vem jag är och vad jag står för.

Hur väljer du första ordet i en bok? 

Till mina fyra hittills skönlitterära böcker har jag valt som första ord: Marie. Om. Jackie. Som.

Det var kanske inga superspännande ord … Men jag tror heller inte att jag tänker så mycket på första ordet, kanske att jag borde börja göra det? Jag tänker nog mer på första meningen, att den ska väcka någonting hos läsaren och fängsla.

Hur väljer du berättarperspektiv, om det ska vara första eller tredje person?

Hur man än vänder är rumpan bak, Lite gör skillnad och Paraplyet är skrivna i tredje person. Valet där landade i att jag ville få in flera karaktärer i berättelsens helhet och då tycker jag att tredje person generellt funkar bättre än skiftande jag-person.

Magiskt och tragiskt som är en samling med olika texter, där skiftar berättarperspektiven mellan första, andra och tredje. Där experimenterade jag efter hur jag tyckte att de olika texterna flög bäst.

I Ölandstokar och nollåttor har jag valt tredje person eftersom jag har två starka huvudpersoner och jag vill gå in och ur både karaktärerna och förflytta mig i tidsplan. På så vis är jag väldigt förtjust i tredje person, det är nog lite av mitt favvo-perspektiv skulle jag säga.

Finns det en oro i dig under skrivandet att någon i din närhet ska tro att du skriver om dem i dina böcker?

Jag tänker mycket på det. Men mitt skrivande bygger på: min fantasi, saker jag hört någon säga på typ buss och tåg, intryck från musik, film och böcker och känslor jag själv bär på. Väldigt liten del av mitt skrivande bygger på min familj eller mina vänners liv. Inspireras kan jag göra, små frön kan gro, men mitt skrivande är mer fantasibaserat än verklighetsbaserat.

Sen att läsare kan dra egna slutsatser kan jag inte riktigt kontrollera. Nu i skrivandet av Ölandstokar och nollåttor fick jag i ett textsamtal höra av en läsare att ”man förstår ju att detta med Havannas relation till pappan ligger nära dig och det är enkelt att dra slutsatsen att det handlar om dig och din pappa”. Det tyckte jag var att gå för långt eftersom läsaren i fråga inte alls känner varken mig eller min pappa. Jag har många pappor i mina böcker, alla är inte en spegling av min pappa. På samma vis som alla mammor inte är min mamma eller alla karaktärers ex inte är mina ex. Min fantasi flyger mer än tre meter runt mig.

Premiär för frågor & svar

Vad jobbar du med egentligen?

Kan man leva på det du gör?

Du måste ha väldigt bra arbetsdisciplin?

Här ovan är några av de vanligare frågor som jag får när det gäller mitt jobb. Och jag tänkte att jag skulle besvara frågorna här på bloggen men innan jag gör det tänkte jag fråga om än fler frågor. Så har du en fråga, någonting du funderat över (det kan vara om skrivandet, förlagsarbetet eller livet som egenföretagare): kommentera inlägget med din fråga eller maila till elin@seriostforlag.se

Ta helgen på dig så kommer ett blogginlägg med mina svar i början på nästa vecka. Stay tuned!