På mitt nattduksbord:

boken-om-mademoiselle-oiseau

Nog det allra bästa med böcker är att få gå in i en annan värld, vilket verkligen händer i just Boken om Mademoiselle Oiseau. Där varje bokuppslag är en smällkaramell. Så alldeles underbara illustrationer!

boken-om-mademoiselle-oiseau2

På mitt nattduksbord: Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de La Barre de Nanteuil med illustrationer av Lovisa Burfitt.

Bokmäss-pepp!

bokmässan

Seminarieprogrammet till årets Bokmässa dök ned i brevinkastet och jag har nu läst det ytterst noga. Det är ett måste enligt mig, att tidigt planera dagsturerna för att vara säker på att inte missa någonting som är superviktigt och superintressant.

Själv har jag då fastnat lite särskilt för detta, ett av mina måsten.

Om du är nyfiken på programmet, klicka här

På mitt nattduksbord:

forr-eller-senare-exploderar-jagInte för att jag gjort någon intensiv forskning kring följande tes, men jag anser att ungdomsböcker, riktigt riktigt bra ungdomsböcker, skapar en mer tät läsningshastighet än vuxenböcker. Av egen läserfarenhet tycker jag det stämmer. En riktigt bra ungdomsbok kan jag nämligen läsa mäkta fort. Och inte fort som i att varje sida läses fort och halvdant, men att jag från första till sista sidan är väldigt snabb.

Vuxenböcker ligger ofta kvar vid nattduksbordet, i alla fall några kvällar eller i veckor om det känns riktigt segt. Just nu har jag en roman där som legat och dammat sedan i julas och bokmärket ligger kvar på pinsamma sida sju eller något i den stilen. Jag blir aldrig klar med den. Däremot blir ungdomsböckerna inte så långvariga på mitt nattduksbord, det går liksom undan i läsningen. Kanske är det drivet i storyn. Vuxenböcker (inte för att det vore en ensam genre men …) kan ofta snubbla i annat jox. Bli smått pretentiösa och lätt pompösa … Sånt där annat som tar tid. Men ungdomsböckerna (inte heller är de en ensam genre) kan ofta ha en tydligare riktning i att en story ska berättas. Rakt fram bara, rakt på.

Oj … Ganska lång inledning blev det för att komma fram till följande: John Greens Förr eller senare exploderar jag är en bok som inte ens nuddar mitt nattduksbord. Den hinner inte ens dit. Jag tar nämligen upp den i min hand när tåget rullar från Göteborg och så läser jag fortfarande när vi rullar in i Stockholm och det ropas ut i högtalarna på vilken perrong vi ska komma in på. Och då inser jag hur kissnödig jag är, hungrig dessutom, till och med törstig. Alla andra begär har jag stängt av, jag har fokuserat enbart på mitt läsbegär. Att jag vill komma fram i storyn. Läsa klart. Tänka klart.

För hu så bra jag tyckte att boken var! Allra helst dialogen, där fastnade jag särskilt!

Boken har för övrigt filmatiserats och har biopremiär i juni.

I bokklubben:

trollvinter

Höstens uppdrag att skriva en inspirationsbok om kultur och lärande, där temat var civilkurage, satte sina spår i mig. Uppenbarligen. Min fundering när vi träffades i bokklubben för att prata om Tove Janssons Trollvinter var nämligen följande: Hur står det till med Mumintrollets civilkurage egentligen?

På mitt nattduksbord:

viktiga-kartor-for-aventyrare-och-dagdrommareFör Sarah Sheppards Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare är rekommenderade läsålder på 3-6 år. Då är det små mini-genier som ska läsa boken i så fall tänker jag. Jag skulle istället vilja korrigera detta till 3-60 år.

Det är en klockren faktabok om mycket som jag vågar erkänna att jag inte visste. För jag inser att mina kunskaper om giftiga djur och ädelstenar har sina brister.