Topplista: skrivplatser

Ett av mina starkaste skrivtips är att bli mer medveten om hur du fungerar som skribent, vad som funkar för just dig. Ta reda på i skrivprocessen var och hur du skriver bäst. Vilka förutsättningar behövs för skrivandet. För just dig. När du haft en riktigt bra skrivstund, fundera efteråt över vilka yttre förutsättningar du hade som hjälpte dig att nå dit.

För mig är platsen väldigt viktig och vad som finns på platsen. Så välkommen på rundvandring bland platser.

Detta är vyn på kontoret där jag hyr in mig. Jag har suttit här i sju månader och har skrivit typ 15 skönlitterära sidor på den här stolen. Kontoret delar jag med 19 andra och ro till skönlitterärt skrivande har jag inte här. Det är för många ljud, för många rörelser som stjäl uppmärksamhet. Jag har verkligen försökt stänga ute alla andra, men det går liksom inte. Istället är detta platsen där jag gör mestadels av mitt andra arbete som inte hör till skönlitterärt skrivande eller att jag i så fall redigerar text.

När jag vill skriva skönlitterärt på kontoret går jag in i konferensrummet. Här är det mer tyst, mindre rörelser. För några veckor sedan satt jag och skrev en ganska så intim scen och precis när jag var mitt i kommer en kontorskompis in i rummet och frågar vad jag gör.

”Inget”, svarade jag något generad samtidigt som jag vinklade ner min skärm.

Ibland öppnar jag ambassad, som min pappa brukar säga. Jag tar en plats till anspråk som mitt tillfälliga kontor. Detta är köksbordet hemma hos min bror och svägerska, i deras gamla lägenhet i Stockholm där jag fick många sidor skrivna. När jag åkte och hälsade på brukade jag ofta åka en helg och några extra vardagar, vilket gjorde att jag fick egentid när min bror och svägerska var på jobb. Då skapades utrymme för mig och skrivandet med närhet till kaffebryggare och toalett, möjlighet att skriva i mjukisbyxor. Samma fördelar som med att sitta hemma och skriva, men här behöver jag inte tänka på att fylla någon tvättmaskin.

Här är huset jag oftast öppnar ambassad, hemma hos mina föräldrar på Öland. Jag har svårt att sitta och skriva om mamma och pappa är hemma eftersom huset är gammalt och knakar så fort någon rör sig på någon våning och jag blir väldigt distraherad av ljud när jag skriver. Som allra bäst skriver jag därför när jag är ensam i huset.

Och ja … ibland finns det vin på min skrivplats. Jag tar på sin höjd ett glas vin men sällan mer då jag inte tycker att två glas blir dubbelt så bra för min litterära förmåga, snarare tvärtom.

Ibland försöker jag sitta ute och skriva men det brukar funka ungefär en kvart och att jag ungefär en gång var tjugonde sekund tänker ”nu kommer en fågel och skiter på min dator … nu … inte nu tydligen … men nu …”.

Skriva på café? Pfft, nej. Jag hittar ingen ro alls till det. För många ljud och för mycket stök. Ibland kan jag däremot sitta och jobba med annat på café.

Detta skulle kunna vara en av mina bästa skrivplatser som jag någonsin varit på, ett rum på Strandflickornas vandrarhem i Lysekil. Hit åkte jag på kickoff i maj 2017 och fick så himla bra flow i det här rummet. Allt liksom klickade, allt var perfekt. Rummet var svalt, det var tyst, jag hade mysig utsikt och jag hade ingenting annat som drog i min uppmärksamhet än att skriva, skriva, skriva. Det blev en mycket lyckad kickoff.

Att resa för att skriva är dyrt, men det funkar så bra och därför fortsätter jag med det. Ibland kan jag få mer gjort på en helg på annan ort än på en vecka hemma. På så vis kanske det är värt det tänker jag, i det långa loppet. För det är någonting att vara på en annan plats, att frikopplas från vardagen och från hemmets sysslor. Att få åka iväg för att koncentrerat skriva. Att säga till sig själv att skrivandet är viktigt och att det är värt att investera i.

Här var jag på Sankt Jörgen Spa juli 2017 och skrev på min bok. Det är någonting speciellt med att vara så otroligt avslappnad som man blir efter timmar i bastu och andra varma utrymmen och sedan ägna sig åt skrivandet.

Mer om den kickoffen här.

Kickoff är ett tema i mitt skrivande skulle man kunna säga, att ibland resa bort och kicka igång skrivandet när det går på tomgång. Min senaste kickoff gick till Umeå och detta blev min favoritskrivplats. Här sitter jag på Stadsbiblioteket, med en stillsam vy där blicken kan vila i utsikten. Det är en vy jag gillar, där det finns saker att titta på men inte alltför mycket spännande då det jag egentligen ska titta på är min skärm. Vad jag gillade med den här platsen var att den var så tyst också. Perfekt skrivplats.

För att ta sig till alla dessa kickoffer krävs en och annan tågresa och jag brukar vara sugen på att redan under själva resan komma igång med skrivandet. Men tåg som skrivplats tycker jag är en svår ekvation. Folk tjuvtittar på skärmen. Det är svårt att koncentrera sig på skärmen eftersom bokstäverna rör sig och fingrarna kan ibland vandra till fel tangent när tåget kränger.

En av mina mer frekventa skrivplatser är i en säng i skräddarställning. Sängen får inte vara för mjuk bara. Men jag skulle tro att mina böcker till 70% har kommit till just i skräddarställning.

Här sitter jag på ett hotellrum i Köpenhamn, dit jag åkt på kickoff många gånger. Det brukar bli väldigt lyckat, men grejen är ju att Köpenhamn i sig är lite av för spännande och härlig stad för att jag ska klara av att vara så mycket på hotellrummet. Jag vill ju ut till staden liksom. Detta gör att jag ofta skriver väldigt fort när jag är i Köpenhamn, att jag bestämmer att jag ska skriva en viss scen innan jag får gå ut igen. Jag skapar en morot till mig då och då, vilket i sig ger mycket god effekt på skrivandet.

En mycket lyckad säng för övrigt var den i Skurup i somras. Jag fick ett rum som låg en bit från skolan där det var så tyst att jag hörde blyertspennan mot pappret. Sommaren var varm men rummet var svalt. Utsikten blygsam och Skurup bjuder inte på jättemånga museum, shoppinggator eller sevärheter som kändes som måsten. Därför kunde jag skriva, skriva, skriva. När jag inte hängde med övriga kursdeltagare och pratade om skrivandet.

Ny i styrelsen för Göteborgs Litteraturhus

I tisdags när det var årsmöte för medlemmar i Göteborgs Litteraturhus valdes jag in i styrelsen, min roll blir som kassör. Jag ser verkligen fram emot att bli en del i styrelsearbetet och jobba framåt för Göteborgs Litteraturhus.

Seriöst Förlag har varit medlem i föreningen under många år och genom åren har jag som besökare tagit del av många programpunkter, senast i förra veckan när jag var på Croissanter och litteratur – om skrivterapi. Jag har själv medverkat på en samtals- och inspirationskväll om egenutgivning och oberoende i bokbranchen och arrangerat releasefest för Paraplyet, releasefest för Ingen kommer någonsin tillbaka (skriven av Erik Gustav Johansson) och i våras hade jag en seriös fest för att fira 10-årsjubileum och för att få en putt vidare i skrivandet med Ölandstokar och nollåttor.

Läs mer om Göteborgs Litteraturhus här och varmt rekommenderar jag att kika in på det breda programutbudet. För oss litteraturintresserade finns det mycket att ta del av!

Kick-off i blommigt hörn

I helgen var jag på kick-off. Jag är ju på det lite då och då. För mig är det ett bra sätt att ta mig an mitt skrivande på, att åka till en stad ensam, promenera, tänka och skriva på min bok. Inte ha någon tid att passa, ta på mig lurar och inte behöva prata med någon om jag inte vill. Det gör att jag får en helt annan koncentration och blir väldigt effektiv i mitt skrivande.

Den här gången bar det iväg till Landskrona och i vandrarhemmets blommigaste hörn satt jag och skrev på min bok. Status på boken är att jag fått mycket respons på de 150 första sidorna från olika håll, den här responsen har jag nu tagit till mig och bestämt vad jag vill ändra och inte. Respons kan ju ibland peka åt olika håll. Någon säger ta bort det, en annan behåll det. Så till slut blir det jag själv som måste bestämma vilken röst jag vill lyssna på för att texten ska fortsätta vara min.

Jag brukar göra gula markeringar i texten utifrån den respons jag får, jag markerar i dokumentet här behöver scenen tightas eller här ska läsaren förstå vad som händer men inte karaktären själv.

Det jag gjorde under helgen var att jobba bort alla gula markeringar, alltså skriva om scener som skulle skrivas om. Så nu är dokumentet helt svartvitt. Och dessutom skrev jag till ett par scener.

Förutom att skriva var jag på Nina Hemmingssons utställning ”Se mig i ögonen” på Landskrona museum. Det var en väldigt snyggt gjord utställning, väldigt rik. Och det tog lång stund för mig att gå igenom hela, för det fanns mycket att stanna till vid och titta närmare på.

Det är en bra grej med kick-off: ta intryck. Vilket jag gjorde av Nina Hemmingsson. Även av Tom Odell som var mitt sällskap nästan hela tiden i lurarna, det är någonting med hans texter som jag gillar väldigt mycket, att det är som berättelser.

Någon låtskrivare tror jag inte riktigt det bor i mig,  men ibland brukar jag trigga fantasin att skriva en vers. Skriva bara på kul liksom. Här kommer min Landskrona-vers:

Till Landskrona en författare for
i skinande vårskor.
Hon ville få ro till sin process,
då den är under stress.
Boken måste ju bli färdig,
i processen är hon därför ihärdig.
Hon hyrde så ett rum och skrev med fokus,
för en bok blir inte till hokus pokus.
Och inte var hon då lat,
hon reste hem med gott resultat.

Ps! Mer om helgen finns på Seriöst Förlags Instagram.

Kurs med textrespons i Göteborg 8 maj!

Senare i vår håller jag i en kurs med fullt fokus på textrespons. Kursen är i Göteborg, tre onsdagar i rad (med start 8 maj) och känns perfekt för dig som är igång i ditt skrivande och vill bli läst av andra.

Kursen fokuserar på det skönlitterära skrivandet och är uppbyggt så att gruppen delas in i mindre grupper vid varje kurstillfälle för ett fördjupat textsamtal där vi läser varandras texter. Jag kommer delta i textsamtalen men kommer inte lämna ifrån mig några egna texter, mitt fokus är på kursdeltagarnas texter.

Som kursdeltagare tar du alltså med en text till varje kurstillfälle som du önskar få respons på, det kan vara ett par dikter, början på en novell eller utdrag från något längre skrivprojekt. Inför kursstarten skickas en kallelse ut där jag skriver ner mer utförlig information om hur många sidor som gäller per gång.

Vid första kurstillfället går vi igenom ramarna för textsamtalet och dess riktlinjer. Vid varje kurstillfälle lyfter vi även funderingar kring vår skrivprocess och hur vi kan arbeta oss förbi skrivhinder.

Detta är en kurs som jag tror starkt på. Min erfarenhet är att respons är ett effektivt sätt att utvecklas i sitt skrivande. Det utvecklar att få veta mer om hur andra läser och uppfattar ens text, att man får en spegling på guldkorn och utvecklingsmöjligheter. Det utvecklar att få gå in i någon annans text, jag tror verkligen starkt på att du kan inte bli en bättre skribent om du inte blir en bättre läsare. Om detta har jag skrivit ett blogginlägg: Att läsa tusen böcker och skriva en.

Vill du veta mer om kursen så finns info och länk till anmälan här. Har du frågor eller funderingar kring kursen, hör gärna av dig till: elin@seriostforlag.se

Frågor & svar: om att vilja växa, effektivisera och att uppfattas som på låtsas

Nu blir det svarstund på frågor som rör detta med att vara egenutgivare, tack för frågor som kommit in! Funderar på om detta är ett känsligt ämne eller vad det kan vara … för ingen fråga har ställts i något kommentatorsfält i mina sociala kanaler utan istället skickats till bara mig.

Men i vilket fall, nu kör vi!

Kommer du hålla fast vid namnet Seriöst Förlag?

Det tror jag faktiskt. Folk brukar bli glada när företagsnamnet kommer upp och det är ett bra namn att spinna vidare på i marknadsföring. Det ger också bra trafik på Google för många tycks googla meningar som typ ”vad finns det för seriöst förlag?”.

Vill du egentligen bli utgiven av ett större förlag?

Det ville jag när jag var 19 år, innan jag startade Seriöst Förlag. Då skickade jag in ett bokmanus som jag tror hette typ Håll min hand till flera stora förlag och blev förvånad när jag inte blev antagen, jag som skrivit så länge på mitt manus och jobbat så hårt. Jag läste manuset på nytt när jag kanske var 25 år och förstod att anledningen till att jag inte blev utgiven var för att manuset var faktiskt rätt så dåligt. Det finns redigeringsjobb kvar att göra om man säger så.

I känslan att jag fått nej från stora förlag bestämde jag mig för att gå min egen linje, jag skrev ett nytt manus och valde att direkt ge ut det själv utan att skicka det till större förlag. Vilket blev min debutroman Hur man än vänder är rumpan bak.

Jag har senaste åren tänkt tanken på att skicka mina manus till större förlag, men jag har alltid backat och därför aldrig under de senaste tio åren skickat mina manus i hopp om att bli utgiven av annat förlag. Jag har bestämt mig för att växa med Seriöst Förlag. Jag har bestämt mig för att tänka större inför framtiden för att få bättre snurr i företaget och jag ser min framtid som egenföretagare eftersom det är livet som jag gillar allra mest.

Drömmen i framtiden är att mina egna böcker bara står för en del av utgivningen, att antalet andra författare utgivna på Seriöst Förlag blir fler och fler.

Hur mycket tid tar allt som inte är att skriva? Fakturor, beställningar och sånt?

Ibland känns det som att det tar för mycket tid, men jag tänker också att det är ett bra break från skrivandet, att ibland få sitta och göra någonting lite mindre kreativt som att skriva en faktura och promenera till en brevlåda. Inför nästa boksläpp hoppas jag kunna effektivisera detta betydligt med en ny webshop som sköter mer av jobbet åt mig.

Vanligtvis samlar jag administrativa sysslor till måndagar för att få det undan inför resten av arbetsveckan.

Vilket är ditt största misstag?

Att jag tryckte upp så många exemplar av min första bok, jag har lärt mig nu att trycka upp en mindre första upplaga för det finns oftast något fel man upptäcker när boken väl är tryckt och då är det skönt om första upplagan inte är så stor utan att man kan trycka upp en andra upplaga där man gjort korrigeringar.

Känns det inte ibland som om du bara är på låtsas?

Den här frågan har jag inte fått skickad till mig inför det här blogginlägget utan istället fått i verkliga livet, som en kommentar efter att jag berättat vad jag jobbar med. Först förstod jag inte frågan, väntade därför ut med tystnad, tänkte att jag kanske missförstod men det gjorde jag inte. Personen som kom med frågan utvecklade det med att är det inte så att jag i själva verket sitter och bestämmer att det jag själv gör är bra, att jag är på låtsas.

Jag tyckte det var hårt att säga att det jag gör är på låtsas, att jag är på låtsas, och det sa jag till personen. Sen får man absolut tycka att det är märkligt att jag själv kan bestämma att det jag skriver är värt att publiceras. Men jag ser inget problem i det, för det är inte direkt så att jag tar någons plats i litteraturvärlden och putter undan någon. Jag har skapat mig en egen plats.

I musikbranchen finns det en tradition av att ha egna skivbolag, jag tänker att det inte är så stor skillnad egentligen på att ha eget bokförlag. Det som för båda är lika är att skapandet väldigt sällan är en ensam process, det är inte så att jag skriver ett manus och skickar det direkt till tryckeriet. Min nästa bok Ölandstokar och nollåttor har gått igenom många responsläsningar och varit på bordet vid många textsamtal. Jag tar in många röster kring bra och inte bra, innan jag bestämmer mig för att skicka iväg det till ett tryckeri. Jag bestämmer aldrig själv om någonting är bra för då skulle inget någonsin bli utgivet kan jag lova. Istället lyssnar jag in, räknar på fingrarna hur många som sagt att det jag skrivit är bra och när jag har tillräckligt många räknade som jag litar på så bestämmer jag mig för att det är redo att bli bok.

Känns det inte ensamt att vara egenutgivare?

Ibland ja. Jag är ju oftas själv i många processer och själv om att ta de flesta besluten. Det hjälper mycket att dela kontor med andra och att även jobba med andra som har andra expertområden än vad jag har. Som vid fotografering av pressbilder, bokomslag eller när jag planerat företagsfester (exempelvis vid 10-årsjubileumet där jag la ut jobbet med illustrationer på Frida Hultman och jag frågade min kompis Patricia om hon ville vara min sidekick på scen).

Ps! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Frågor & svar: om att vara egenutgivare

Nu blir det frågestund igen, den här gången med fokus på egenutgivning. På detta område får jag ofta frågor. Det är frågor som är nyfikna, ifrågasättande (oftast kring hur jag kan bestämma att något jag själv skrivit är värt att publiceras) och jag får en hel del pepp blandat med praktiska funderingar också.

Är det någonting du vill fråga på ämnet egenutgivning så ställ din fråga genom att kommentera inlägget här eller maila till elin@seriostforlag.se

Ett blogginlägg med mina svar kommer i mitten på nästa vecka. Stay tuned!

Ps! Fotot är från releasefesten av ”Paraplyet”, femte boken som jag skrivit och publicerat.

Ny novellkurs i Göteborg 25 april!

Nu är det klart för ett startdatum till en ny omgång novellkurs i Göteborg. Förra kursen blev fulltecknad så vi hoppas på att det finns än fler novellskrivsugna som vill gå kurs med start torsdagen 25 april.

Detta är en kurs för dig som vill utveckla ditt novellskrivande. Varje träff har ett särskilt tema, det kan handla om: ordval, berättarperspektiv, karaktärer, dialog och om novellens möjligheter. Till varje tema gör vi skrivövningar, använder oss av textexempel och arbetar med textrespons i gruppen. Här finns mer info om plats och tid, samt länk till anmälan.

Har du frågor eller funderingar kring kursen, hör gärna av dig till: elin@seriostforlag.se

Att läsa tusen böcker och skriva en

Jag är i en bestående bokslukarålder. Jag tänker att man behöver vara det om man samtidigt tänker sig att man ska skriva, ja då tänker jag mig att man samtidigt ska läsa. Jag har en föreställning om att man aldrig kan bli en bättre skribent än vad man är läsare, min erfarenhet säger mig det. För den skull inte sagt att bara för att man är en bra läsare så blir man en bra skribent, men jag tror inte man kommer ifrån läsandet i skrivandet.

Håkan Nesser har sagt att man ska läsa tusen böcker innan man skriver en. Det tycker jag låter rimligt, på riktigt.

Därför läser jag mycket och då menar jag i tid och inte främst sidantal, jag tycker det handlar om att man behöver läsa om och läsa nära.

Jag spelar ju även en del tennis och fick där ett råd av en tränare att jag aldrig kan bli bättre som spelare om jag inte först tittar mer på tennis och studerar andra spelare. Att lära av andra helt enkelt. Så ja … nu sitter jag och kollar youtube-klipp och spolar fram och tillbaka och studerar grepp, fötternas placering, rackets vinkling och var vänsterarmen gör under en backhand.

På samma vis är det med läsningen, jag läser och studerar andra. Om en bok är bra försöker jag sätta fingret på vad författaren gjort som gör att jag tycker att resultatet är bra. Därefter försöker jag komma fram till hur jag ska använda mig av det i mitt eget skrivande.

Läsandet kan också fungera som pepp. Exempelvis som när jag läste Jacob Sundbergs novellsamling ”Vi hör av oss”, detta i en tid då jag läst mycket som jag inte alls varit imponerad av och jag kämpade mycket i mitt eget skrivande. Så kom den där rösten i huvudet att böcker inte spelar roll, vem bryr sig. Men så läste jag Sundbergs bok och tänkte att detta är någonting att bry sig om, riktigt bra böcker betyder någonting. Och boken må få vara i innehåll precis som den vill, tramsig och vad vet jag. Men den spelar roll. Som när jag läste Jonas Karlssons ”God jul” och läser den igen och igen när humöret behöver ryckas upp, då betyder böcker någonting.

En tendens i mitt läsande är dock att jag läser för fort, vilket ibland kan förta läsningen. Därför försöker jag hålla igång mitt läsande även på engelska för då går det inte lika fort. ”Call me by your name” av André Aciman är en av mina bästa läsningar på länge.

Ps! På Instagram använder jag #seriöstboktips för böcker jag tycker särskilt mycket om, spana in där för boktips vettja. Och jag har fått frågan angående #seriöstboktips om varför jag alltid är så positiv till alla böcker jag skriver om och till detta finns en mycket rimlig förklaring nämligen att mitt instakonto finns inte för att recensera böcker utan jag väljer att bara lyfta fram det jag läst och tycker är bra. Du ska bara veta hur många dåliga böcker jag hinner läsa mellan de bra.

Ny i Kulturkatalogen Väst

Kulturkatalogen Väst är Västra Götalandsregionens utbudskatalog för kvalitetssäkrad konst, kultur och resmål till natur- och kulturarv. Allt är riktat till barn och unga, allt är kvalitetssäkrat och allt omfattas av det regionala arrangörsstödet. Och där bland arrangemangen som går att boka finns nu jag och skrivworkshop för barn mellan 6-16 år, rättare sagt här finns jag.

Bra förutsättningar för en skrivworkshop skapas i dialog med pedagoger inför mitt besök, jag har inga färdiga koncept jag alltid kör enligt en skarp ram. Istället modifierar jag innehållet för att det ska passa den nya grupp jag träffar och tillsammans ska möta skrivandet med.

Några utgångspunkter och tankar på innehåll för en skrivworkshop presenterar jag närmare i Kulturkatalogens utbud bland arrangemang här och det går även att läsa mer om det här.