Ny i Kulturkatalogen Väst

Kulturkatalogen Väst är Västra Götalandsregionens utbudskatalog för kvalitetssäkrad konst, kultur och resmål till natur- och kulturarv. Allt är riktat till barn och unga, allt är kvalitetssäkrat och allt omfattas av det regionala arrangörsstödet. Och där bland arrangemangen som går att boka finns nu jag och skrivworkshop för barn mellan 6-16 år, rättare sagt här finns jag.

Bra förutsättningar för en skrivworkshop skapas i dialog med pedagoger inför mitt besök, jag har inga färdiga koncept jag alltid kör enligt en skarp ram. Istället modifierar jag innehållet för att det ska passa den nya grupp jag träffar och tillsammans ska möta skrivandet med.

Några utgångspunkter och tankar på innehåll för en skrivworkshop presenterar jag närmare i Kulturkatalogens utbud bland arrangemang här och det går även att läsa mer om det här.

Löst litterärt stoff

I telefonens anteckningar samlar jag löst litterärt stoff. Det kan vara sånt jag hört, läst eller känt som jag skriver ner och som kanske någonstans och någon gång blir till någonting.

Här kommer en mycket exklusiv inblick i vad som göms bland anteckningar just nu:

När någon dör förlorar man en blick på sig själv. Jag kan ha hört eller läst den formuleringen någonstans … minns inte riktigt. Men det är en känsla som jag återkommit till och som nu fått ord, känslan växte speciellt när min mormor gick bort och en sorg växte en tid efteråt att ingen skulle se mig med mormors ögon igen. Den blicken mormor hade på mig finns inte mer. Det hon såg hos mig ser ingen annan. Och eftersom jag inte har någon mor- eller farförälder kvar i livet så finns det ingen längre som har blicken på mig som ett barnbarn. Den känslan har stannat kvar hos mig och jag har fäst mig vid den i skrivandet av Ölandstokar och nollåttor.

Han skavde bort mer och mer av mig … En anteckning jag skrev på spårvagnen mitt i natten på väg hem. Detta ska nog plockas in i ett skrivprojekt som jag har haft parallellt under några år och som kanske ska bli någonting en dag.

På alla mina hjärtslag. Ett citat från boken Världens mesta Ester av Anton Bergman som jag tyckte så mycket om. Mycket läsvärd bok för övrigt.

Månskensbonde. Hörde ordet och gillade ordet. Tänkte att detta måste jag trycka in i en text vid lämpligt tillfälle.

Sparris! Men detta är ju inte sparris! Kom-ihåg till en kul scen som utspelade sig när jag och mamma skulle köpa grönsaker, scenen tänker jag oredigerat ta med i Ölandstokar och nollåttor.

Lämna kvar godisbitar i godisskålen. Tänker att det är typ den gulligaste kärleksförklaringen, att spara någons favvogodisar i godisskålen. Tanken slog mig när det absolut motsatta hände mig en gång då en kille sparade absolut noll av mina favvogodisar utan åt upp dessa själv och tycktes inte ens tycka att ett fifty-fifty-upplägg var rimligt. (För övrigt är det orimligt att det ens finns goda och inte goda godisar i en lösviktspåse där man valt innehållet själv, men det är en helt annan grej.) Detta är en scen jag ska ta in i någon text vid lämpligt tillfälle.

Frågor & svar: om att skriva när man blundar, snabbt dialogskrivande och Enya som jobbarkompis

Nu blir det svarstund på frågor som rör skrivandet, tack för frågor som kommit in! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Var skriver du helst?

Det är vad bilden ovan illustrerar, nämligen i skräddarställning i min säng. Det är förstaplats bland skrivplatser.Jag sitter helst mjukt när jag skriver och sen när jag går in i redigeringsfas brukar jag avancera till skrivbordsstol.

När jag skriver skönlitterärt gillar jag mest att vara hemma för då kan jag varva skriva med att muttra tyst för mig själv. Jag gillar även att skriva på hotellrum men det blir dyrt i längden.

För mig handlar det om att stänga ute nya intryck så mycket som möjligt för att jag ska kunna koncentrera mig på det jag skriver och därför är caféer och sådant inte riktigt min grej. Men där snackar vi skönlitterärt skrivande alltså, när jag skriver andra typer av texter så är jag inte alls så noga med var jag sitter.

Hur mycket skriver du på en dag? 

Är jag inne i en skrivperiod brukar en skrivdag gå till så att jag börjar med att läsa in mig på texten, jag backar typ tio sidor och läser samtidigt som jag lägger till, stryker och formulerar om. Skrivandet är för mig ett byggande. Först lägger jag grunden och ser till att den är stabil och där jag vill ha den. Sen bygger jag på steg för steg. Jag låter det torka och backar ett par steg ibland för att se hur det ser ut. Jag tapetserar och gör fint. Smyckar med färg, textil och jag bakar kakor så att det doftar. Sen bjuder jag på inflyttningsfest.

Så en vanlig skrivdag kanske jag redigerar tio sidor och skriver till drygt fem. Typ. Beror på om det är mycket dialog eller inte, för dialogskrivande är mitt snabbaste skrivande.

Lyssnar du på musik när du skriver?

Jag har en lista med instrumental musik där det mesta är filmmusik och där jag väljer efter humör på mig och texten. Listan uppdateras inte ofta för jag gillar inte ny musik när jag skriver, jag vill helst inte bli överraskad av musiken, det handlar återigen om att stänga ute nya intryck. Musiken ska finnas på avstånd och hjälpa mig hålla ute andra ljud omkring mig och hjälpa mig att hålla fast vid en stämning. Senaste veckorna är det typ två låtar jag lyssnat på, den här och den här.

När jag jobbar med annat som inte har med skönlitterärt skrivande och göra så lyssnar jag 90% av tiden på Enya.

Ps! På Seriöst Förlags Spotify finns en spellista med låtar jag brukar lyssna på när jag skriver.

Kan du skriva utan att titta på tangenterna?

(blundar) Okej jag testar nu och det känns som att det går helt okej men då behöver det vara mitt eget tangentbord och inte på annans dator. (tittar och konstaterar att det gick mycket bra)

Hur vet du att det du skriver är bra?

Jag visar mitt skrivande för andra och det brukar ge mig en fingervisning ifall det jag skriver är bra eller inte. Jag litar på vad andra säger om mitt skrivande.

När är din nästa bok klar egentligen?

Min nästa utgivna bok kommer bli romanen Ölandstokar och nollåttor som jag skrivit på länge nu. När jag var iväg på kick-off i Umeå gjorde jag en ny tidsplan för arbetet och bestämde att första utkastet i sin helhet ska vara klart i slutet av februari. Planerad release blir i augusti 2019.

Frågor & svar: fokus på skrivandet

 

Tänkte ha lite frågerunda igen, den här gången med fokus på själva skrivandet. Frågor om vad som kring skrivandet välkomnas: det kan vara om redigering, att ta emot kritik eller hur man väljer teckensnitt. Vad vet jag! Har du någonting du funderar över så ställ din fråga genom att kommentera inlägget här eller maila till elin@seriostforlag.se

Ta helgen på dig så kommer ett blogginlägg med mina svar i början på nästa vecka. Stay tuned!

Ps! Illustrationen är gjord av Frida Hultman och fler Frågor & svar finns här.

Lycklig kick-off i Umeå

Förra veckan var jag i Umeå på fem dagars kick-off med mig själv där prio ett var Ölandstokar och nollåttor. Jag tog dagtåget upp, tio timmar tog det och jag läste nonstop. Det är härligt när man får till läsflow när man ändå inte har annat inbokat i tio timmar. Så jag läste och läste och någonstans i linje med Sundsvall somnade jag till med en bok om Hilma af Klint i handen, ryktes upp från sömnen oklart antal minuter efter och i Örnsköldsvik gick min tåggranne av och önskade mig en lycklig resa. Mer spännande än så var inte resan och tåget var i tid.

Första morgonen satte jag mig på konditori och strukturerade anteckningar från mobilen och lösa lappar som hör till olika projekt. Bland annat skapade jag ett nytt dokument, med en endaste mening som är början på ett nytt projekt.

Därefter ägnade jag mig åt Ölandstokar och nollåttor. Varvade skriva med att promenera i Umeå och tänka på skrivandet. För det är så jag jobbar, jag testar inte idéer på papper utan i mitt huvud. Jag kan tänka igenom långa replikskiften och sen är det som att jag går till datorn för att skriva ner.

Jag satt mycket på Umeå stadsbibliotek och skrev, utsikten var maffig men ändå fanns en stillhet som passade så fint till skrivandet. Strax efter att den här bilden togs fick jag dock avbryta skrivandet eftersom det plötsligt föll tårar och jag ville inte ta reda på vad tårarna handlade om på ett tyst bibliotek utan istället promenerade jag runt med Säkert! i lurarna. Jag kom fram till att det mest handlade om att vara inne i en skrivprocess som jag lagt så otroligt mycket tid och kraft i, där mycket tid och kraft måste adderas för att det ska bli klart. Ibland överväldigas jag av det, på timmarna som läggs ner utan att det ger garanti för slutreslutatet.

Förutom skrivandet hann jag med Kvinnohistoriskt museum, jag såg The Wife på bio, var på jazzklubb och glodde en hel del på böcker. Bland annat på Bokcafé Pilgatan (ovan i bild).

För att sammanfatta det hela så blev det som min tåggranne önskade mig, en lycklig resa. Detta trots att jag kände mig riktigt risig sista kvällen och det eskalerade på hemresan, sen har jag varit sängliggande i fyra dagar med feber och hosta. Men själva kick-offen var det jag önskade mig, den tog mig ett steg närmare slutet på min bok.

Ps. Mer om kick-offen finns på Instagram!

Kommentarer i sidornas marginaler

Äntligen har jag fått träffa mina tre kompisar som utgjort läsargrupp på Ölandstokar och nollåttors första 130 sidor. Läs mer om läsargruppen i inläggen Ett bokmanus är på väg och Manus ute på läsning.

Vilka läsningar jag fick! Jag är imponerad och så tacksam för den läsning som mina kompisar gjort och som kommer ta mitt fortsatta skrivande framåt.

Skrivandet är en ensam syssla till stor del, därför är det guld att få pepp utifrån och få hejrop direkt i boksidornas marginaler.

Det var lyxigt för mig att få en hel kväll där jag fick vara i tanken på min bok tillsammans med andra som läst en så stor del av manuset. Att vi kunde hålla igång en lång diskussion tillsammans där vi länge pratade om karaktärerna. Jag fick ställa frågor och jag fick frågor. Hela den diskussionen landade i att jag närmare förstår två punkter som jag behöver ta vidare i skrivandet:

1) Det jag vet om karaktärerna men som jag inte berättar för läsaren.

2) Det jag inte vet om karaktärerna och måste ta reda på för att kunna utveckla texten.

Och självklart är det roligt att få höra hur mina kompisar faktiskt inte gillade alla karaktärer, det var särskilt fyra karaktärer där orden klingade hårt i omdömet. Karaktären som jag döpt till Forden (ett smeknamn och oklart vad hans riktiga namn är) var inte poppis. En av mina kompisar tydliggjorde det:

Jag är väldigt nöjd med hela grejen, att jag vågade lämna ifrån mig 130 sidor på någonting som ännu inte är klart och som jag ännu inte är nöjd med. Jag är än mer nöjd med mina kompisar som var så öppna med sina åsikter och gav skarpa läsningar.

Min blick på boksidorna är en ny och jag är redo att gå vidare i skrivandet.

En skrivpedagog drömmer

På veckans att-göra-lista står det längst upp skrivvecka i versaler och att jag ska flagga i sociala medier om skrivarkurserna som närmar sig. När jag i söndags planerade inför veckan höll sig det där med skrivarkurserna sig kvar i tanken.

På natten drömde jag att jag höll skrivarkurs och jag ville vara lite skön tror jag, skön inställning till hela grejen och bestämde mig därför för att hålla skrivarkurs i en folkpark. Det blev jätterörigt. Folk var inte alls tysta och en dragspelsorkester drog igång på en furubeklädd scen och jag sa ”vänta vänta grabbar ni stör skrivarkursen” men orkestern fortsatte för det hade visst blivit dubbelbokning. Så jag kämpade på med deltagarna, försökte få till något slags upprop men alla deltagarna hade dubbelnamn så det tog jättelång tid att ta sig igenom listan.

Och mitt i allt var det en man i en rosenbuske som distraherade mig, han hade en hatt som gick i ton med buskens gröna färg. Jag gick fram till honom och såg att han hade penna och papper framme, han antecknade.

”Har du betalt kursavgiften”, frågade jag.

Mannen undvek min fråga.

”Du tjuvlyssnar ju, det är uppenbart att du tjuvlyssnar”, fortsatte jag.

”Det gör jag inte, jag tar anteckningar om rosenbusken”, sa han.

Och sen ringde klockan till det verkliga livet.

Med det sagt ska jag flagga för skivarkurserna som är framöver, inte i en folkpark nära dig utan ett studieförbund. Och jag är väldigt glad att all min tidigare erfarenhet vad gäller att hålla i skrivarkurser inte har varit i närheten av den här drömmen.

Så alltså!

Novellkursen som startar 21 februari i Göteborg är fulltecknad, till Skriv ditt liv med samma startdatum finns det platser kvar.

Det finns även platser på kurserna i mars som jag håller i Kalmar.

Läs mer om kurserna här. Och maila mig gärna vid frågor eller funderingar: elin@seriostforlag.se

Mindset inför 2019

Ibland känns det som om januari är en lång avstämning i nyårslöften, vilka man har och varför och om man håller sina löften och varför inte och varför och hur känns det. Osv.

Jag sätter alltid upp nyårslöften på samma vis som jag alltid sätter upp höstlöften. Mitt mindset är liksom inställt på skoltänket att året är byggt på två terminer och sommaren är ett break. Känslan av att ta nya tag infinner sig både i januari och augusti för mig.

Och nu är det tid för nya tag inför 2019, när januari tog sin början satte jag mig ner och pratade med mig själv om vilka tag som skulle tas. Jag kom fram till att jag för Seriöst Förlags del vill få till administrativa uppgifter tidseffektivt för att frigöra tid till det kreativa. Här behöver jag göra några praktiska lösningar för att det ska kunna underlätta.

Jag har även bestämt mig för att ha ett annat förhållningssätt till listor. När det gäller kom-ihåg-listor, post-its som sitter varstans, så ska jag minimera dessa och istället lita på mitt eget minne. Och när det gäller att-göra-listor så ska jag tänka om också. För mig är det enkelt att tänka att en att-göra-lista blir beviset på mitt dåliga samvete för grejer jag inte hunnit göra. Jag ska tänka om där. En att-göra-lista är ju faktiskt snarare bevis på att jag har grejer på gång. Den dagen min att-göra-lista är tom så ser det illa ut för Seriöst Förlag. Men listan för 2019 är lång och förlaget lever, det är grejer på gång. Så tänker jag.