Kurs med textrespons i Göteborg 8 maj!

Senare i vår håller jag i en kurs med fullt fokus på textrespons. Kursen är i Göteborg, tre onsdagar i rad (med start 8 maj) och känns perfekt för dig som är igång i ditt skrivande och vill bli läst av andra.

Kursen fokuserar på det skönlitterära skrivandet och är uppbyggt så att gruppen delas in i mindre grupper vid varje kurstillfälle för ett fördjupat textsamtal där vi läser varandras texter. Jag kommer delta i textsamtalen men kommer inte lämna ifrån mig några egna texter, mitt fokus är på kursdeltagarnas texter.

Som kursdeltagare tar du alltså med en text till varje kurstillfälle som du önskar få respons på, det kan vara ett par dikter, början på en novell eller utdrag från något längre skrivprojekt. Inför kursstarten skickas en kallelse ut där jag skriver ner mer utförlig information om hur många sidor som gäller per gång.

Vid första kurstillfället går vi igenom ramarna för textsamtalet och dess riktlinjer. Vid varje kurstillfälle lyfter vi även funderingar kring vår skrivprocess och hur vi kan arbeta oss förbi skrivhinder.

Detta är en kurs som jag tror starkt på. Min erfarenhet är att respons är ett effektivt sätt att utvecklas i sitt skrivande. Det utvecklar att få veta mer om hur andra läser och uppfattar ens text, att man får en spegling på guldkorn och utvecklingsmöjligheter. Det utvecklar att få gå in i någon annans text, jag tror verkligen starkt på att du kan inte bli en bättre skribent om du inte blir en bättre läsare. Om detta har jag skrivit ett blogginlägg: Att läsa tusen böcker och skriva en.

Vill du veta mer om kursen så finns info och länk till anmälan här. Har du frågor eller funderingar kring kursen, hör gärna av dig till: elin@seriostforlag.se

Frågor & svar: om att vilja växa, effektivisera och att uppfattas som på låtsas

Nu blir det svarstund på frågor som rör detta med att vara egenutgivare, tack för frågor som kommit in! Funderar på om detta är ett känsligt ämne eller vad det kan vara … för ingen fråga har ställts i något kommentatorsfält i mina sociala kanaler utan istället skickats till bara mig.

Men i vilket fall, nu kör vi!

Kommer du hålla fast vid namnet Seriöst Förlag?

Det tror jag faktiskt. Folk brukar bli glada när företagsnamnet kommer upp och det är ett bra namn att spinna vidare på i marknadsföring. Det ger också bra trafik på Google för många tycks googla meningar som typ ”vad finns det för seriöst förlag?”.

Vill du egentligen bli utgiven av ett större förlag?

Det ville jag när jag var 19 år, innan jag startade Seriöst Förlag. Då skickade jag in ett bokmanus som jag tror hette typ Håll min hand till flera stora förlag och blev förvånad när jag inte blev antagen, jag som skrivit så länge på mitt manus och jobbat så hårt. Jag läste manuset på nytt när jag kanske var 25 år och förstod att anledningen till att jag inte blev utgiven var för att manuset var faktiskt rätt så dåligt. Det finns redigeringsjobb kvar att göra om man säger så.

I känslan att jag fått nej från stora förlag bestämde jag mig för att gå min egen linje, jag skrev ett nytt manus och valde att direkt ge ut det själv utan att skicka det till större förlag. Vilket blev min debutroman Hur man än vänder är rumpan bak.

Jag har senaste åren tänkt tanken på att skicka mina manus till större förlag, men jag har alltid backat och därför aldrig under de senaste tio åren skickat mina manus i hopp om att bli utgiven av annat förlag. Jag har bestämt mig för att växa med Seriöst Förlag. Jag har bestämt mig för att tänka större inför framtiden för att få bättre snurr i företaget och jag ser min framtid som egenföretagare eftersom det är livet som jag gillar allra mest.

Drömmen i framtiden är att mina egna böcker bara står för en del av utgivningen, att antalet andra författare utgivna på Seriöst Förlag blir fler och fler.

Hur mycket tid tar allt som inte är att skriva? Fakturor, beställningar och sånt?

Ibland känns det som att det tar för mycket tid, men jag tänker också att det är ett bra break från skrivandet, att ibland få sitta och göra någonting lite mindre kreativt som att skriva en faktura och promenera till en brevlåda. Inför nästa boksläpp hoppas jag kunna effektivisera detta betydligt med en ny webshop som sköter mer av jobbet åt mig.

Vanligtvis samlar jag administrativa sysslor till måndagar för att få det undan inför resten av arbetsveckan.

Vilket är ditt största misstag?

Att jag tryckte upp så många exemplar av min första bok, jag har lärt mig nu att trycka upp en mindre första upplaga för det finns oftast något fel man upptäcker när boken väl är tryckt och då är det skönt om första upplagan inte är så stor utan att man kan trycka upp en andra upplaga där man gjort korrigeringar.

Känns det inte ibland som om du bara är på låtsas?

Den här frågan har jag inte fått skickad till mig inför det här blogginlägget utan istället fått i verkliga livet, som en kommentar efter att jag berättat vad jag jobbar med. Först förstod jag inte frågan, väntade därför ut med tystnad, tänkte att jag kanske missförstod men det gjorde jag inte. Personen som kom med frågan utvecklade det med att är det inte så att jag i själva verket sitter och bestämmer att det jag själv gör är bra, att jag är på låtsas.

Jag tyckte det var hårt att säga att det jag gör är på låtsas, att jag är på låtsas, och det sa jag till personen. Sen får man absolut tycka att det är märkligt att jag själv kan bestämma att det jag skriver är värt att publiceras. Men jag ser inget problem i det, för det är inte direkt så att jag tar någons plats i litteraturvärlden och putter undan någon. Jag har skapat mig en egen plats.

I musikbranchen finns det en tradition av att ha egna skivbolag, jag tänker att det inte är så stor skillnad egentligen på att ha eget bokförlag. Det som för båda är lika är att skapandet väldigt sällan är en ensam process, det är inte så att jag skriver ett manus och skickar det direkt till tryckeriet. Min nästa bok Ölandstokar och nollåttor har gått igenom många responsläsningar och varit på bordet vid många textsamtal. Jag tar in många röster kring bra och inte bra, innan jag bestämmer mig för att skicka iväg det till ett tryckeri. Jag bestämmer aldrig själv om någonting är bra för då skulle inget någonsin bli utgivet kan jag lova. Istället lyssnar jag in, räknar på fingrarna hur många som sagt att det jag skrivit är bra och när jag har tillräckligt många räknade som jag litar på så bestämmer jag mig för att det är redo att bli bok.

Känns det inte ensamt att vara egenutgivare?

Ibland ja. Jag är ju oftas själv i många processer och själv om att ta de flesta besluten. Det hjälper mycket att dela kontor med andra och att även jobba med andra som har andra expertområden än vad jag har. Som vid fotografering av pressbilder, bokomslag eller när jag planerat företagsfester (exempelvis vid 10-årsjubileumet där jag la ut jobbet med illustrationer på Frida Hultman och jag frågade min kompis Patricia om hon ville vara min sidekick på scen).

Ps! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Frågor & svar: om att vara egenutgivare

Nu blir det frågestund igen, den här gången med fokus på egenutgivning. På detta område får jag ofta frågor. Det är frågor som är nyfikna, ifrågasättande (oftast kring hur jag kan bestämma att något jag själv skrivit är värt att publiceras) och jag får en hel del pepp blandat med praktiska funderingar också.

Är det någonting du vill fråga på ämnet egenutgivning så ställ din fråga genom att kommentera inlägget här eller maila till elin@seriostforlag.se

Ett blogginlägg med mina svar kommer i mitten på nästa vecka. Stay tuned!

Ps! Fotot är från releasefesten av ”Paraplyet”, femte boken som jag skrivit och publicerat.

Ny novellkurs i Göteborg 25 april!

Nu är det klart för ett startdatum till en ny omgång novellkurs i Göteborg. Förra kursen blev fulltecknad så vi hoppas på att det finns än fler novellskrivsugna som vill gå kurs med start torsdagen 25 april.

Detta är en kurs för dig som vill utveckla ditt novellskrivande. Varje träff har ett särskilt tema, det kan handla om: ordval, berättarperspektiv, karaktärer, dialog och om novellens möjligheter. Till varje tema gör vi skrivövningar, använder oss av textexempel och arbetar med textrespons i gruppen. Här finns mer info om plats och tid, samt länk till anmälan.

Har du frågor eller funderingar kring kursen, hör gärna av dig till: elin@seriostforlag.se

Att läsa tusen böcker och skriva en

Jag är i en bestående bokslukarålder. Jag tänker att man behöver vara det om man samtidigt tänker sig att man ska skriva, ja då tänker jag mig att man samtidigt ska läsa. Jag har en föreställning om att man aldrig kan bli en bättre skribent än vad man är läsare, min erfarenhet säger mig det. För den skull inte sagt att bara för att man är en bra läsare så blir man en bra skribent, men jag tror inte man kommer ifrån läsandet i skrivandet.

Håkan Nesser har sagt att man ska läsa tusen böcker innan man skriver en. Det tycker jag låter rimligt, på riktigt.

Därför läser jag mycket och då menar jag i tid och inte främst sidantal, jag tycker det handlar om att man behöver läsa om och läsa nära.

Jag spelar ju även en del tennis och fick där ett råd av en tränare att jag aldrig kan bli bättre som spelare om jag inte först tittar mer på tennis och studerar andra spelare. Att lära av andra helt enkelt. Så ja … nu sitter jag och kollar youtube-klipp och spolar fram och tillbaka och studerar grepp, fötternas placering, rackets vinkling och var vänsterarmen gör under en backhand.

På samma vis är det med läsningen, jag läser och studerar andra. Om en bok är bra försöker jag sätta fingret på vad författaren gjort som gör att jag tycker att resultatet är bra. Därefter försöker jag komma fram till hur jag ska använda mig av det i mitt eget skrivande.

Läsandet kan också fungera som pepp. Exempelvis som när jag läste Jacob Sundbergs novellsamling ”Vi hör av oss”, detta i en tid då jag läst mycket som jag inte alls varit imponerad av och jag kämpade mycket i mitt eget skrivande. Så kom den där rösten i huvudet att böcker inte spelar roll, vem bryr sig. Men så läste jag Sundbergs bok och tänkte att detta är någonting att bry sig om, riktigt bra böcker betyder någonting. Och boken må få vara i innehåll precis som den vill, tramsig och vad vet jag. Men den spelar roll. Som när jag läste Jonas Karlssons ”God jul” och läser den igen och igen när humöret behöver ryckas upp, då betyder böcker någonting.

En tendens i mitt läsande är dock att jag läser för fort, vilket ibland kan förta läsningen. Därför försöker jag hålla igång mitt läsande även på engelska för då går det inte lika fort. ”Call me by your name” av André Aciman är en av mina bästa läsningar på länge.

Ps! På Instagram använder jag #seriöstboktips för böcker jag tycker särskilt mycket om, spana in där för boktips vettja. Och jag har fått frågan angående #seriöstboktips om varför jag alltid är så positiv till alla böcker jag skriver om och till detta finns en mycket rimlig förklaring nämligen att mitt instakonto finns inte för att recensera böcker utan jag väljer att bara lyfta fram det jag läst och tycker är bra. Du ska bara veta hur många dåliga böcker jag hinner läsa mellan de bra.

Ny i Kulturkatalogen Väst

Kulturkatalogen Väst är Västra Götalandsregionens utbudskatalog för kvalitetssäkrad konst, kultur och resmål till natur- och kulturarv. Allt är riktat till barn och unga, allt är kvalitetssäkrat och allt omfattas av det regionala arrangörsstödet. Och där bland arrangemangen som går att boka finns nu jag och skrivworkshop för barn mellan 6-16 år, rättare sagt här finns jag.

Bra förutsättningar för en skrivworkshop skapas i dialog med pedagoger inför mitt besök, jag har inga färdiga koncept jag alltid kör enligt en skarp ram. Istället modifierar jag innehållet för att det ska passa den nya grupp jag träffar och tillsammans ska möta skrivandet med.

Några utgångspunkter och tankar på innehåll för en skrivworkshop presenterar jag närmare i Kulturkatalogens utbud bland arrangemang här och det går även att läsa mer om det här.

Löst litterärt stoff

I telefonens anteckningar samlar jag löst litterärt stoff. Det kan vara sånt jag hört, läst eller känt som jag skriver ner och som kanske någonstans och någon gång blir till någonting.

Här kommer en mycket exklusiv inblick i vad som göms bland anteckningar just nu:

När någon dör förlorar man en blick på sig själv. Jag kan ha hört eller läst den formuleringen någonstans … minns inte riktigt. Men det är en känsla som jag återkommit till och som nu fått ord, känslan växte speciellt när min mormor gick bort och en sorg växte en tid efteråt att ingen skulle se mig med mormors ögon igen. Den blicken mormor hade på mig finns inte mer. Det hon såg hos mig ser ingen annan. Och eftersom jag inte har någon mor- eller farförälder kvar i livet så finns det ingen längre som har blicken på mig som ett barnbarn. Den känslan har stannat kvar hos mig och jag har fäst mig vid den i skrivandet av Ölandstokar och nollåttor.

Han skavde bort mer och mer av mig … En anteckning jag skrev på spårvagnen mitt i natten på väg hem. Detta ska nog plockas in i ett skrivprojekt som jag har haft parallellt under några år och som kanske ska bli någonting en dag.

På alla mina hjärtslag. Ett citat från boken Världens mesta Ester av Anton Bergman som jag tyckte så mycket om. Mycket läsvärd bok för övrigt.

Månskensbonde. Hörde ordet och gillade ordet. Tänkte att detta måste jag trycka in i en text vid lämpligt tillfälle.

Sparris! Men detta är ju inte sparris! Kom-ihåg till en kul scen som utspelade sig när jag och mamma skulle köpa grönsaker, scenen tänker jag oredigerat ta med i Ölandstokar och nollåttor.

Lämna kvar godisbitar i godisskålen. Tänker att det är typ den gulligaste kärleksförklaringen, att spara någons favvogodisar i godisskålen. Tanken slog mig när det absolut motsatta hände mig en gång då en kille sparade absolut noll av mina favvogodisar utan åt upp dessa själv och tycktes inte ens tycka att ett fifty-fifty-upplägg var rimligt. (För övrigt är det orimligt att det ens finns goda och inte goda godisar i en lösviktspåse där man valt innehållet själv, men det är en helt annan grej.) Detta är en scen jag ska ta in i någon text vid lämpligt tillfälle.

Frågor & svar: om att skriva när man blundar, snabbt dialogskrivande och Enya som jobbarkompis

Nu blir det svarstund på frågor som rör skrivandet, tack för frågor som kommit in! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.

Var skriver du helst?

Det är vad bilden ovan illustrerar, nämligen i skräddarställning i min säng. Det är förstaplats bland skrivplatser.Jag sitter helst mjukt när jag skriver och sen när jag går in i redigeringsfas brukar jag avancera till skrivbordsstol.

När jag skriver skönlitterärt gillar jag mest att vara hemma för då kan jag varva skriva med att muttra tyst för mig själv. Jag gillar även att skriva på hotellrum men det blir dyrt i längden.

För mig handlar det om att stänga ute nya intryck så mycket som möjligt för att jag ska kunna koncentrera mig på det jag skriver och därför är caféer och sådant inte riktigt min grej. Men där snackar vi skönlitterärt skrivande alltså, när jag skriver andra typer av texter så är jag inte alls så noga med var jag sitter.

Hur mycket skriver du på en dag? 

Är jag inne i en skrivperiod brukar en skrivdag gå till så att jag börjar med att läsa in mig på texten, jag backar typ tio sidor och läser samtidigt som jag lägger till, stryker och formulerar om. Skrivandet är för mig ett byggande. Först lägger jag grunden och ser till att den är stabil och där jag vill ha den. Sen bygger jag på steg för steg. Jag låter det torka och backar ett par steg ibland för att se hur det ser ut. Jag tapetserar och gör fint. Smyckar med färg, textil och jag bakar kakor så att det doftar. Sen bjuder jag på inflyttningsfest.

Så en vanlig skrivdag kanske jag redigerar tio sidor och skriver till drygt fem. Typ. Beror på om det är mycket dialog eller inte, för dialogskrivande är mitt snabbaste skrivande.

Lyssnar du på musik när du skriver?

Jag har en lista med instrumental musik där det mesta är filmmusik och där jag väljer efter humör på mig och texten. Listan uppdateras inte ofta för jag gillar inte ny musik när jag skriver, jag vill helst inte bli överraskad av musiken, det handlar återigen om att stänga ute nya intryck. Musiken ska finnas på avstånd och hjälpa mig hålla ute andra ljud omkring mig och hjälpa mig att hålla fast vid en stämning. Senaste veckorna är det typ två låtar jag lyssnat på, den här och den här.

När jag jobbar med annat som inte har med skönlitterärt skrivande och göra så lyssnar jag 90% av tiden på Enya.

Ps! På Seriöst Förlags Spotify finns en spellista med låtar jag brukar lyssna på när jag skriver.

Kan du skriva utan att titta på tangenterna?

(blundar) Okej jag testar nu och det känns som att det går helt okej men då behöver det vara mitt eget tangentbord och inte på annans dator. (tittar och konstaterar att det gick mycket bra)

Hur vet du att det du skriver är bra?

Jag visar mitt skrivande för andra och det brukar ge mig en fingervisning ifall det jag skriver är bra eller inte. Jag litar på vad andra säger om mitt skrivande.

När är din nästa bok klar egentligen?

Min nästa utgivna bok kommer bli romanen Ölandstokar och nollåttor som jag skrivit på länge nu. När jag var iväg på kick-off i Umeå gjorde jag en ny tidsplan för arbetet och bestämde att första utkastet i sin helhet ska vara klart i slutet av februari. Planerad release blir i augusti 2019.