Att jobba flexigt

Det fina med att vara egenföretagare tycker jag är att kunna styra sin tid och bestämma när och hur mycket man vill jobba. Man behöver inte lämna in några papper ifall man plötsligt vill variera sin tjänst något mellan månaderna, att ibland jobba 100% (och mer därtill) och ibland kanske jobba 60% vissa veckor. Det händer att jag till och med byter tjänst helt och hållet, nästa månad ska jag exempelvis vara 80% författare och 20% förlagsdirektör.

Jag gillar friheten att få styra på feeling och jobba lite olika. Jag är ingen 9 till 5-person. Jag är en flexig person.

Så jag jobbade på lite extra ett par veckor och sen tog jag ledigt i två veckor för att kunna hänga i San Francisco. Jag har gjort mycket som vanliga turister gör i staden, så har jag även gjort det som många boknördar gör … besökt bokhandlar och bibliotek.

Bilden ovan är från Seriöst Förlags Instagram. Innan jag skulle posta den funderade jag på om jag skulle skriva bokhandlar eller boklådor, jag googlade och det visade sig att bokhandlar nu är vedertaget. Tider förändras.

Och nu sitter jag igen på min kontorsplats i Götet. Svenskt brygg i muggen och bredvid en lista på grejer som ska göras. 100% fokus igen på det seriösa arbetet.

En kris. Ett boksläpp.

Förra veckan var det förlagsmöte för att klubba tidsplan till nästa boksläpp på Seriöst Förlag, det blir min femte skönlitterära bok: Ölandstokar och nollåttor som planeras till april 2019. För detta har jag gjort en tidsplan och skrivit in när det är dags att tänka på bokomslag, när releasefest ska planeras, när tryckeri ska kontaktas, när boksläpps-budgeten ska sättas och i vilken takt jag ska skriva kopplat till i vilken takt jag ska lämna ifrån mig det för respons och korrekturläsning.

Igår träffade jag responsgruppen, jag hade lämnat ifrån mig inledningen på manuset och sitter nu på kontoret och skapar mig en överblick på mina antecknade kommentarer i mitt skrivblock och närläser responsgruppens marginal-anteckningar direkt i texten.

Runt mig sitter mina kontorskompisar och jobbar med sina grejer, inne i sina processer. Vi är inne på vår tredje kanna med kaffe. Jag tänker att det går bra för alla. Telefoner ringer från uppdragsbeställare, det överläggs kring mått och tygprover. Några pratar om gemensamma projekt och bilders djup, ett kundmöte genomförs och någon från DHL kommer för att hämta ett paket. Jag nickar hej hej till DHL. Jag tittar ut mot regnet som faller rakt över Göteborg, jag kollar väder-appar som ljuger om halvklart väder.

Regnet håller mig kvar på kontoret, annars hade jag cyklat hem för att undvika den dåliga stämningen på Seriöst Förlag. Det är kris och röster höjs, i mitt huvud.

Författaren ståndpunkt i krisen: låt romanen få frid i papperskorgen, nu sadlar jag om till någonting annat.

Förläggarens ståndpunkt i krisen: att författaren resonerar ologiskt och saknar belägg då ingen respons någonsin har hintat i riktning mot papperskorgen. Snarare har det landat i diskussioner kring textens tidsplan, huvudkaraktärens ghost-scen och om intrigens planteringar.

Det är livet på förlaget, idag. Imorgon kan allting vara olikt. Imorgon har nog författaren sovit på saken och kommit på att det var likadant vid alla hennes femte tidigare boksläpp. Att det var kris innan det blev bra.

Alla på förlaget cyklar hem i det halvklara vädret. Imorgon kanske allt går bra igen.

En störig Pierre & Harald i ”Skilda världar”

Detta är en glimt på skörd från En seriös fest, där jag i en workshop eftersökte nya namn på några av mina karaktärer som av olika anledningar bytt namn frekvent under skrivandet av Ölandstokar och nollåttor. Jag hoppades få hjälp med nya namn (som jag inte kommer byta ut) på fem karaktärer: huvudpersonens ex, en äldre man och en syskonskara på tre.

Jag kom att tänka på detta när jag läste Författarens höstnummer och fördjupade mig i den här artikeln mycket förtjust:

Anledningen till att det är lite suddigt är att jag gjort det suddigt, om du vill ha det klart och tydligt rekommenderar jag mycket varmt att bli prenumerant till tidningen för det är verkligen en otroligt välskriven tidning som är värd att betala för.

Men ett litet urklipp kan jag ändå inte motstå:

Jag älskar att det finns fler som är som jag: nere i namn-träsket och analyserar dess tunga betydelse. Och just därför tog jag gästerna på En seriös fest till hjälp med några namngivelser, för att känna av stämningen på om de tänker på vissa namn som jag gör.

Vad gäller huvudpersonens ex så vill jag att namnet ska ge feeling av att det är en störig kille, översittare-ich. Tidigare har han gått under namnen: Joakim, Hugo och Emanuel. Inget klingar längre rätt. Nu fick jag istället förslag som: Jerker, Peder, Ruben, Kraus, Krille eller ”bara ett random namn som slutar på y”. Det jag fastnade för ändå är Pierre. Så det blir Pierre. För Pierre är något man kan heta, men ingen heter det. Jag känner ingen Pierre och om jag gjorde det så skulle jag nog tycka att han var lite märkvärdig som hette någonting som knappt ingen heter. ”Heter du Pierre”, skulle jag säga. ”Ja, vadådå”, skulle han säga och jag skulle tyckt att han vore lite märkvärdig.

Den äldre mannen jag ville ha ett nytt namn på är pappa till en av bokens karaktärer som ligger tvåa i manusets tyngd, alltså som nästan är en huvudkaraktär. Den äldre mannen är bestämd, lite sur och väldigt hård. Tidigare genom hela mitt skrivande har den här mannen haft namnet Harry, men så döptes en pojke i min närhet till Harry och då kan jag liksom inte med att använda det namnet på detta viset. Så nu har jag bland förslagen valt ut Harald. Jag tänker på Harald i den gamla tv4-serien Skilda världar och tänker lite att min karaktär ser ut så. Den frisyren liksom.

Vad gäller syskonskaran på tre så har dessa barn haft tusentals namn som vore snarkfest att lista. Min kamp här har varit att namnen på barnen speglar föräldrarna som jag ser det och jag har inte riktigt haft den bilden klar för mig om det är karaktärer som döper barn till Ester, Dagmar och Waldemar eller till Molly, Fanny och Jimmy. Efter långt övervägande blev det till sist Melissa, Nora och Alfred som jag valde ut bland förslagen.

I övrigt så vore allt så mycket enklare ifall all namngivelse var som av min andra huvudperson, Simon. Det var nämligen så att min brors kompis Simon var hemma hos mig för att installera min nya spis (pga han är elektriker). När Simon var klar frågade jag om jag kunde ersätta honom på något vis och han sa att ”äsch, tjänster och gentjänster du vet, du kan väl döpa en karaktär efter mig”. Och så blev det.

Så med det sagt så har jag ett rörjobb som måste bli gjort i min lägenhet, en ventil är förmodligen lös och det låter jättemycket när man spolar varmt vatten. Någon rörmokare som är sugen på att bli förevigad i ett litterärt verk? Let me know.

Hej Litteraturväggen.se

Senaste tiden har jag gjort ett omfattande arbete för att uppdatera Litteraturväggen.se och nu är jag klar och det känns så gott att sidan är så uppdaterad att den känns som ny!

Jag startade Litteraturväggen.se i samband med att Får man använda sin fantasi? kom ut, för att visuellt komplettera boken och även fördjupa mig i vissa delar av innehållet. Första blogginlägget publicerades i maj 2013 och sen var jag flitig med uppdateringar under de första åren när jag samtidigt frilansade en del med främst skrivworkshops på skolor och föreläsningar för pedagoger och skolbibliotekspersonal.

Senaste två åren har Litteraurväggen.se pausat eftersom jag jobbat heltid i Marks kommun med läs- och skrivfrämjande insatser på kommunens grundskolor. Men nu är sidan alltså som ny igen och kommer fortsätta fungera som en plattform för mitt arbete som är kopplat till barns läsande och skrivande. Bloggen kommer uppdateras med ett antal inlägg i månaden: tips på lektionsidéer, skrivövningar och inspiration till litteratursamtal.

Spana in sidan här och följ Litteraturväggen.se på Instagram här.

Livet som alumn, då 2014

Har ägnat tid till att sortera min hårddisk det senaste och hittade det här fotot som togs för drygt fyra år sedan:

Detta var för ett tryckmaterial till humanistiska fakulteten på Göteborgs universitet med rubriken ”Bli humanist”. Och där fick jag vara med och berätta om livet som litteraturvetare. Har ingen skämskudde what so ever för den här videon, true story. Jag tycker filmerna är väldigt proffsigt gjorda faktiskt (det är ju inte fotografens fel att jag tar upp boken upp och ner i sista klippet), så jag är väldigt glad att jag fick vara med.

Här kan man fortfarande se videon.

En båt som måste i hamn

I helgen fick jag feeling och letade fram anteckningarna från alla textsamtal under min skrivpedagogutbildning i Skurup, vid den tiden höll jag på med ett visst bokmanus som då hette Tre ord och tystnad som under senare år har gått under namnet Ölandstokar och nollåttor.

Notera särskilt datumet: 11 oktober 2011. Jajemän redan då var denna båt som är ett bokmanus ute till havs, men nu börjar det bli dags att ro denna båt som är ett bokmanus i hamn.

Man brukar ju säga att det är bra att respons får ”ligga till sig lite”, men sju år är lång tid för en marinad. Men nu ska vi inte haka oss upp på detta, istället värt att notera att dessa anteckningar alltid sparats på och följt med mellan flyttar till olika lägenheter i Göteborg, anteckningarna följde med våren jag spenderade i Bryssel och den kalla vintern jag bodde på Öland. Och nu är både jag och anteckningarna väldigt mogna.

Kul grej för övrigt att spara på sina egna textutkast och följa ett manus som växer fram, bland annat har jag noterat att jag bytt tempus sedan 2011. Så någonting har ju blivit gjort.

Blivit med responsgrupp

Prognosen för höstens skönlitterära skrivande ser mycket god ut, jag är pepp!

Igår var premiären för mig i min nya responsgrupp, ny även i bemärkelsen att jag aldrig tidigare har varit med i någon responsgrupp på det viset. Jag har gått många skrivarkurser och varit ledare för flera, men det blir nytt för mig detta att ha en och samma grupp under en längre tid som kommer ha inblick i hela min skrivprocess. På en skrivarkurs brukar man mer ge respons på lösryckta grejer, detta blir med en bredare blick vilket kan bli bra för mitt bokmanus som nu är uppe på dryga 300 sidor.

Responsgruppen har funnits sedan tidigare så jag är ett nytillskott för hösten. Vi träffas en gång i månaden och innan träffarna har vi mailat text till varandra och förberett respons. Detta känns  som precis rätt för mig i mitt skrivande just nu, jag behöver fler deadlines, jag behöver få prata om det jag skriver och få veta hur andra tänker kring det jag skriver. Det hela tycks båda gott.

Och det ska bli intressant att ta del av de andras skrivande också, för det ska man aldrig föringa som skribent att läsandet av andras texter och samtalet som följer därefter är otroligt lärorikt.

Om några veckor är det min tur att lämna in text för första gången, min plan är att lämna in inledningen till Ölandstokar och nollåttor för att få input på om det flyger eller inte.

Septembermötet blev succé

En utmaning just nu i mitt jobb är att jag har få hålltider att gå efter: få deadlines, få möten och få kollegor som väntar på snabba besked om grejer. Jag är i en fas där jag har mycket på gång men där det inte är så himla tydligt när jag ska göra allt detta jag har på gång.

Det jag har på gång är långa processer där jag jobbar med två deadlines långt fram i tiden, att jobba med någonting som är långt bort tycker jag kan vara problematiskt. Därför har jag noga valt en struktur för mitt arbete.

Häng med på en genomgång i planeringsstruktur, det blir kul!

Det finns ett dokument som heter ”Seriös handlingsplan 2018”  och där har jag skrivit övergripande mål för året, delmål på vägen och metoder för att nå alla mål samt syften med alla mål. I samma dokument finns en lång lista på praktiska saker att göra och första måndagen i varje månad ska jag titta på den här listan och markera det som ska göras för månaden framåt. På mitt månadsmöte fördelar jag allt som är markerat ut på varje vecka, så det blir tydligt vad som ska göras när. Då blir jag också medveten om när jag ”ligger efter” i planeringen.

Vid månadsmötet för jag protokoll. Jag skriver en analys över månaden, formulerar det jag kan förbättra till framtiden och ger mig själv well-dones.

Varje arbetsvecka avslutas med ett veckomöte där jag utvärderar veckan och ser om det som var uppskrivet blev gjort eller om något måste flyttas framåt och i så fall till när.

Yes, det var genomgången. Frågor på det?

Kan meddela i alla fall att septembermötet gick alldeles lysande, så efteråt bjöd jag ut mig själv på middag!

Seriöst erbjudande! Jubileumstygpåse till alla.

Med alla bokordrar som skickas från nu och till fredag vid midnatt följer en jubileumstygpåse med som bonus! Du läste rätt, jubileumstygpåsen följer helt enkelt med som en kompis till boken/böckerna och samma fraktkostnad gäller som om det bara låg en bok/några böcker i paketet. Mellanskillnaden för frakten bjussar Seriöst Förlag på.

Så lägg din order som vanligt: skicka ett mail till bestalla@seriostforlag.se och berätta vilka titlar du vill beställa samt ange leveransadress. Ett bekräftelsemail skickas till dig tillsammans med betalningsinfo (betalning med Swish eller bankgiro).

Och mer om böckerna kan man få veta om man klickar här!

Ps! Erbjudandet gäller till och med fredag midnatt (10 aug) eller så långt lagret räcker.