Kick-off, för snart är jag 100% frilans

I helgen har jag varit på kick-off på VANN spa och kombinerat badande, bastande med tänkande. Ganska länge båda kvällarna satt jag även vid vattnet, blickade ut och antecknade i min skrivbok. På lördagen hade jag nämligen streckläst Alexander Pärleros bok ”Framgångsboken” och blev inspirerad att strukturera upp tankarna mer.

Tankar är nu uppstrukturerade och jag planerar att följa upp detta när jag om tre veckor blir 100% frilans och 100% dedikerad till Seriöst Förlag. Det har jag aldrig tidigare varit. Jag har alltid gjort någonting annat också, alltid haft en ”säker inkomst” vid sidan. Det har också gjort att jag aldrig kunnat förverkliga det jag vill förverkliga, jag har inte gett mig själv förutsättningarna för det. Men snart så. Snart har jag bästa förutsättningarna.

Och då ska jag bland annat spana vidare på det som gästerna producerade på den seriösa festen 27 maj. Allt stoff fick nämligen hänga med på kick-off.

Nu ska jag gå och lägga mig. För Alexander Pärleros går och lägger sig vid 21:30. Så nu ska jag också börja med det.

Ps. Mer om kick-offen finns på Instagram!

Jag bär på någonting seriöst

Jag är väldigt glad för dessa jubileumspåsar som Frida Hultman illustrerat till Seriöst Förlag.

Tygpåsarna är Fairtrade-märka, är 41 cm höga, 38 cm breda och kostar 80 kr styck.

Just nu och fram till tisdag 5 juni bjussar jag på frakten för tygpåsarna. Så vill du lägga vantarna på en tygpåse eller fler, maila till bestalla@seriostforlag.se och berätta hur många tygpåsar du önskar samt leveransadress. Du får faktura på mail, betalning via Swish eller bankgiro.

Tack för i söndags!

Jag jobbar just nu blomsterhög från buketter jag fick i söndags på den seriösa festen. Är väldigt glad att att jag bestämde mig för att ha en fest och fira.

Tack till er som kom på festen och förgyllde!

Är också väldigt glad för att jag vågade testa någonting nytt och låta gästerna bli en del av min bokprocess med Ölandstokar och nollåttor. I söndags fick gästerna nämligen brunchmingla samtidigt som det stod workshops-kassar runtom i lokalen. Gästerna fick alltså vara med och komma på namn till några karaktärer, de delade med sig av sina bästa ord, skissade bokomslag, kom med idéer till en marknadsföringsplan, hjälpte mig att beskriva en första kyss och kom på frågor till mitt första medarbetarsamtal.

På scen samlade jag och min kompis Patricia ihop lite av vad gästerna gjort och det visade sig vara hög nivå på lapparna. Så nu är tanken att jag ska boka in en kick-off med mig själv, ta med alla lappar och verkligen kicka igång mitt skrivande. För grejen är (plats för trumvirvel) att jag ska gå all in vad gäller Seriöst Förlag från och med juli. Senaste 2,5 åren har jag varit anställd, väldigt snart blir jag min egen chef igen. Det finns så mycket i det beslutet som är värt att hurra för, mest av allt för att jag har så många spännande projekt i huvudet som jag vill förverkliga. Prio ett är dock att skriva klart min bok. Nu händer det.

Seriöst Förlag firar 10 år i branschen!

Seriöst Förlag fyller ett decennium å jösses vad det ska firas! Varmt välkommen till en seriös fest där det bjuds på brunch samtidigt som du får delta i olika mingel-workshops och på så vis bli en del av slutprocessen till min sjätte bok Ölandstokar och nollåttor.

I de olika mingel-workshopsen får du bland annat komma på namn till mina karaktärer, du får brainstorma till marknadsföringsplanen, skissa bokomslaget, ge förslag på synonymer till mina överanvända ord och hjälpa mig skriva om en knivig scen.
När? Söndagen 27 maj, drop-in från kl 11:30 med brunch och mingel-workshops.

13:30 blir det scenprogram med tankar kring dagens workshops och för första gången i Seriöst Förlags historia ska jag som företagets enda medarbetare vara med om ett medarbetarsamtal.

Sen minglar vi vidare en stund till!

Var? Göteborgs Litteraturhus (ligger i Lagerhuset på Heurlins plats 1B).

Hur? Det bjuds på vegetarisk brunch med laktos- och glutenalternativ. Samtidigt som du brunchar får du delta i olika mingel-workshops.

Alla böcker utgivna på Seriöst Förlag finns till försäljning (betalning via Swish eller faktura).

Skriv upp dig på gästlistan! I dörren finns det en gästlista, se till att hamna på den genom att senast 23 maj antingen säga ja i facebook-eventet eller maila info@seriostforlag.se. Barn är välkomna! Och man får gärna ta med sig +1 om man meddelar detta i förväg.

Följ uppladdningen inför festen på Instagram: #seriöstförlagfyller10 #enseriösfest

Ps! Den snygga inbjudan är gjord av Frida Hultman!

Redigerar sockerhög

Det finns två saker jag gjort väldigt mycket den senaste tiden: redigerat och ätit lösgodis. Redigerat anses väl bra att göra, men det är inte jätteroligt. Äta lösgodis anses väl inte jättebra att göra, men det är roligt. Som kombination till varandra anser jag att sysslan sammantaget är bra och rolig. Så väljer jag att se det för det är alltid ett val att göra med vilken blick man väljer att se saker och ting och jag känner mig positiv i blicken.

Snart är jag på sida 100 i mitt bokmanus och det känns helt okej. Första sidorna flyger dock inte riktigt, någonting skaver och jag vet inte vad. Ibland är det svårt att se i sitt eget skrivande vad det är som inte landar rätt, det kan vara tydligare när man läser en text man själv inte skrivit tycker jag.

Så det jag ska göra nu: fortsätta redigera, dra ner lite på lösgodiset (jo, det måste jag faktiskt för det har gått till överdrift) och sen ska jag lämna ifrån mig mina sidor till läsare som ska få läsa. Bokmanuset ska få flyga fritt lite. Förhoppningsvis kan läsarna hjälpa mig vidare så det landar mer rätt.

Nytt seriöst face, well hello!

Äntligen har jag grejat klart med hemsidan och jag skulle vilja ge mig på och säga nu att Seriöst Förlag har fått en ny hemsida, för oboj vad mycket jag ändrat på. Kul med ett ansiktslyft känner jag själv.

Att det tog sådan tid för mig att fixa det sista är för att jag helt enkelt tycker att det är så tråkigt att göra sådana här grejer. Kul när det är klart, tidskrävande när det ska ske. Och bara för att man har eget företag behöver man ju inte tycka att allt är precis jätteroligt, det är ju inte rimligt.

Bland övriga grejer som är tråkiga när man har sitt eget bokförlag (enligt mig): göra bokföring och posta ordrar. Missförstå mig inte angående ordrarna (heter det så i plural förresten?), jag blir väldigt glad när det kommer en order. Men att sen skriva en faktura, skicka en faktura, posta boken. Nja.

Bland roliga grejer att göra när man har sitt eget bokförlag (enligt mig): beställa kontorsmaterial, räkna bort moms från grejer, få bestämma själv och åka på obehindrat många kick-offer.

Om ön som är hemma

Det är som en ritual vi gör i slutet av varje sommar, jag och mamma. Vi sitter i trädgården på Öland, vid huset som är den gemensamma punkt som kallats mitt hemma i 29 år utan att det egentligen någonsin varit mitt hem. Det är huset min mamma köpte på sin 25-årsdag och dit jag åkt varje sommarlov, varje jullov och på andra lov och helger. Jag har åkt dit så ofta jag kunnat.

Vi har suttit den där sista sommarkvällen med filtar runt oss jag och mamma, precis som vi gör den här sommaren också. Mamma säger att det är konstigt med ön, att hur mycket det än blåser på dagen så blir det vindstilla på kvällen. Mamma säger så ungefär fem gånger per sommar och jag säger aldrig men det där har du ju sagt förut mamma, jag säger alltid att det är konstigt att det blir så stilla. Men ön är sådan.

När jag var barn var det en sak till som också sades, just den där sista sommarkvällen. Antingen var det jag som sa det till mamma, eller mamma till mig.

Tänk om vi struntar i att åka tillbaka.

Tillbaka var till Skara. Tillbaka åkte jag 17 gånger.

Varje sommar fanns det så mycket att säga hejdå till. Så många stigar jag behövde cykla på en sista gång. Så många djur med mjuk päls att bura in näsan i en sista gång. Jag fick säga hejdå till barfotafötter och ta på mig riktiga skor man har i stan. Jag gillar inte skor, varken skor eller strumpor.

Det svåraste varje sommar var att krama mormor hejdå. Vi åkte bort till hennes hus med den fullpackade bilen, stod och dröjde i köket och sen skulle vi åka för det var ju så lång väg att köra. Och så kramades vi, höll kvar. Väl ute i bilen kom jag alltid på någonting jag glömt och sprang in till mormor igen. Ut kom jag alltid tomhänt.

Min 18:e sommar åkte jag inte tillbaka till Skara. På studentdagen var flyttkartongerna påbörjade, jag skulle flytta till Kalmar för att bo bara över sundet från min ö och nära mormor. Jag bodde så nära det bara gick, tvåhundra meter från sundet så att jag när jag ville kunde titta över och se ön breda ut sig från söder till norr. Först ville jag ju egentligen bo i ett torp på Öland, men mamma sa och hon hade så rätt: Du skulle göra det så trevligt för dig i torpet att du inte skulle ta dig för att åka till fastlandet igen. 

Nu i slutet av sommaren satt vi där igen jag och mamma. Med filtar. Mamma sa att det var konstigt att fast det hade blåst så mycket på dagen så var det vindstilla nu. Jag svarade att det är konstigt.

Sedan satt vi i tystnaden för nu för tiden så är det ingen av oss som säger de där andra orden om att strunta i att åka tillbaka. Mamma har nu inget som är tillbaka. Hon är på ön. Hon har under många år varit ifrån den, men nu är hon där. Hon fick se vad som fanns på fastlandet och det hon fann (bland mycket annat) var någon att ta med sig till ön för att bli gammal tillsammans med. Min pappa. Nu är dom på ön.

Men varje sommar säger jag det till mig själv.

Tänk om jag struntar i att åka tillbaka.

Och det blir värre ju äldre jag blir, det slutar liksom inte vid att jag tänker så då varje sommar tar slut, jag tänker så varje helg på ön som tar slut. Men jag tänker att om jag flyttade dit till ett torp, då skulle mamma få rätt. Jag skulle göra det så trevligt för mig i torpet att jag skulle inte ta mig för att tränga in mina fötter i varken skor eller strumpor och jag skulle bli där och inte bry mig om det som fastlandet kan erbjuda.

Så jag tänker att det kanske kommer en tid då jag också får bli gammal på ön. Drömmer om det gör jag. Och under tiden så vältrar jag mig i ön genom mitt skrivande. Boken jag skriver på just nu handlar om just Öland. Det är väl därför den är så rackarns svår att skriva, för att det handlar om bland det finaste jag vet.

Så det tar sin tid att skriva ön rättvisa.

Och mycket av det som nu är skrivet kommer nog ändras, bytas ut, tas bort. Men på första sidan har jag skrivit det som inte kommer ändras:

Till mamma,

för att du gav mig ön, tack för att du gav mig en plats som är hemma.

Jag har i alla fall skrivit på en bok (eller typ två)

Den här sommaren har jag och min dator rest, bytt skrivbord och blick. Jag har gjort mycket mindre än vad som var tänkt. Tror jag. Tanken var ju att jag på semesterns första dag skulle gjort en att-göra-lista för Seriöst Förlag och sen bocka av punkt för punkt. Fyra veckor senare har jag inte ens gjort listan och arbetet har varit ostrukturerat.

Men skrivit har jag ändå gjort. På två olika skrivprojekt.

Jag väljer att vara snäll mot mig själv. Jag gör så gott jag kan och för stunden har förutsättningar till. Längtan finns alltid (jag tror till och med att den växer sig starkare) att det ska komma en tid då jag får (läs: tar) möjligheten att ägna mig heltid åt Seriöst Förlag. En tid då jag kan lägga sista handen på årets bokföring en tisdag förmiddag mellan morgonkaffe och lunch, då jag inte behöver göra det en tisdag kväll efter 8 timmars arbetsdag på mitt ”vanliga” jobb som jag ska upp till några timmar senare.

Jag längtar till en tid då jag ser semester som semester, att en ledig dag är en ledig dag, att det inte är synonymt med att ”vad bra, då skapades ju tid till skrivandet”. Tänk om skrivandet var mitt jobb. Tänk allt jag då kunde göra på semestern. Och tänk om jag majoriteten av mina skrivstunder var pigg i tanken när jag satte mig ner. Vad kan det då få för effekt på mitt skrivande?

På måndag ska jag tillbaka till mitt ”vanliga” jobb och grejen är att jag gillar ju det jobbet, så jag har ingen som helst plan på att göra det halvdant med halvt fokus som insats. Till hösten kommer det dessutom bli än mer spännande: för jag ska bli skolbibliotekarie, två dagar i veckan. Mina tre övriga dagar har jag fått ett utredningsuppdrag där jag ska titta närmare på hur kommunen jag arbetar i kan samordna sina insatser i samarbetet mellan skola och skolbibliotek, pedagoger och skolbibliotekarier. Hösten blir spännande.

Och jag har lovat att vara snäll mot mig själv. Därför ska jag boka in minst två skrivarhelger i höst. För att få vara med om lyxen att vara pigg när jag sitter vid datorn och ska skriva. Det är jag värd, det tycker jag och jag är min egen chef och då var det bestämt.

En storslagen nummer fem

Här är början på det som ska bli min femte skönlitterära bok. Jag tänker att min bok ska heta just så: Ölandstokar och nollåttor. 

Karaktärerna jag skriver om tänker jag ska få utrymme i två böcker till. Jo, någonstans tänkte jag ut den rimliga idéen att skriva en trilogi. Jag förvånar ofta mig själv med saker jag tänker ut. När jag tänker att: jo … men … trilogi … det är rimligt Elin. Ba kör.

Mina krav i skrivandet har aldrig varit så höga som nu. Det är därför skrivandet går så otroligt långsamt. Det är därför jag senaste året varit på fler kick-offs än jag har färdiga utkast som är redo att gå till redigeringsfas. För jag tänker liksom att den första boken man skriver är en övningsbok, man rättar till misstagen i den andra och i den tredje börjar man ha fattat grejen men gör ändå några nya misstag så då testar man på nytt i den fjärde och sen är det väl rätt så passande att göra något storslaget med nummer fem tänker jag.

Där är jag nu.

Målet att göra något storslaget.

Så vad gör jag … jo, bokar in mig på en kick-off igen. Vyn på min skärm och ut är från mitt rum på Sankt Jörgen Spa. Här bor jag i tre dagar. Och jag tänker inte lämna det här bygget utan att kapitel 1, 2 och 3 är klara. Elin … ba kör.