Manus ute på läsning

Läsargruppen som består av tre kompisar till mig är igång och läser ett utkast till Ölandstokar och nollåttor, manusets 130 första sidor har jag lämnat ifrån mig och där på balkongbordet hemma hos en av mina kompisar ligger sidorna.

Jag har fått uppdateringar från mina kompisar med peppiga ord och gulliga emojisar. Min nervositet består ändå. Att lämna ifrån sig färdigskriven text tycker jag inte är så läskigt om texten redan är tryckt mellan två pärmar för då är det som det är liksom. Men det jag lämnat ifrån mig nu är verkligen ett utkast, en del av det skrev jag till och med om i allra sista stund. Och att visa skrivandet på det viset, när det känns så nytt, det känns lite läskigt.

Men samtidigt tänker jag … varför är det läskigt? Vad skulle kunna hända liksom?

För övrigt fortsätter manuset landa i händerna på responsgruppen också under våren. På söndag ska jag få respons på tjugo nya sidor. Sedan lite längre fram kommer jag även skicka det till någon lektör. Jag gillar liksom kombon i läsningar, att läsarna har olika vinklar och ingångar. Jag tror det är en bra grej för slutprodukten, att man fått ta del av många olika läsningar innan orden slås fast mellan två pärmar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *