Man borde göra något åt det där och vem är man om man inget gör?

Lite gör skillnad, sa alltid min mormor. Du kan göra något litet och det kan förändra. Stordåd, underverk och så i all sin ära men det lilla spelar roll. För att vara hjälte behöver du inte ha superkrafter. Du kan göra skillnad.

Din röst kanske du inte upplever är stark nog för att förändra världen. För vad kan vi rimligtvis göra, lilla jag och du, i en jättevärld? Det kan upplevas hopplöst, ingen tycks ju lyssna ändå och vår statusuppdatering med det viktiga budskapet scrollas snabbt bort och försvinner därmed.

Men ändå. Ge för den skull inte upp tycker jag. Lyssna till Gandhis kloka ord: Be the change that you wish to see in the world.

Och känner du som jag … att någonting måste förändras nu?

För kanske har du som jag stängt av din mediebevakning för att fly från att se människor på flykt? Jag är inte stark nog längre till att se, men för den skull blundar jag inte inför att det är så världen ser ut idag.

Jag har valt viljan att förändra och att gå efter min mormors livsfilosofi, förändra något litet som kan göra skillnad. Därför var jag med och startade en Träna svenska-verksamhet för Röda Korset i Göteborg förra sommaren. Vi samarbetar med Stadsbiblioteket där vi två gånger i veckan har språkträff med deltagare som har svenska som andraspråk.

På våra träffar kan vi ha över 40 deltagare. Våra deltagare vill lära sig svenska för att förstå och bli förstådda. Våra deltagare får ingen guldstjärna i något register för att de kommer till oss på sin fritid. De kommer till oss för att de är målmedvetna och ambitiösa – de vill, ska och många gånger måste lära sig svenska. De vill förstå meddelanden som ropas ut i högtalarsystem, vad deras barns lärare skriver i veckobrevet, vad läkaren berättar för dem, vad kollegorna i lunchrummet diskuterar … Och många av deltagarna drömmer om att få möjlighet till en sysselsättning. En praktikplats, ett jobb eller komma in på en utbildning.

Att vi har ”integrationsproblem” är för att människor inte integreras.

Språket är ett verktyg på vägen till integration. Ett jätteviktigt verktyg. Det är min analys och det är därför jag tycker att vår verksamhet är viktig.

Våra röster är viktiga i Träna svenska. Våra röster spelar roll och gör skillnad.

Integration handlar för mig inte bara om pengar hit och dit. Hur mycket pengar ska man ge dit eller dit och ge till vem? Integration handlar för mig inte bara om politiska beslut ”däruppe i Stockholm” eller ”därnere i Bryssel”. Integrationsproblem är inte ”samhällets problem”, i så fall om man menar att det är jag och du som är ”samhället”. Ett ”problem” löser vi inte bara ”däruppe” eller ”därnere”, jag och du har ett ansvar också. För att vi tillhör samhället och för att visa att vi är medmänniskor.

Integration är för mig när jag sitter med våra deltagare och pratar. Vi är på lika villkor, lika mycket värda. Vi pratar med varandra för att vi är intresserade av att lyssna på vad den andra har att berätta. Vi respekterar och är nyfikna på varandra. Vi lär oss av varandra.

Integration handlar för mig om att ta bort uppdelningen i ”vi” och ”dom”. Det är inte ”vi svenskar” som ska lära invandrare om ”hur vi gör i Sverige”. Integration är för mig att vi ska lära av varandra, integreras i varandras kulturer och sätt att se på och förhålla oss till saker och ting. Integration sker inte åt ett håll, det är två vägar som ska mötas.

På våra Träna svenska-träffar pratar vi sällan om det som tynger oss, istället fokuserar vi på att lyfta varandra. Därför är det med lätta steg jag lämnar biblioteket efter en språkträff.

Men tar det inte väldigt mycket tid, frågar någon i min närhet, jag förstår inte hur du har tid.

Mitt svar är alltid: jag har lika mycket tid som du och detta är något jag prioriterat.

Vi gör alla val för att vi själva ska bli lyckliga och detta gör mig lyckligare än om jag valde bort det. Jag blir inte stressad på grund av den tid som jag lägger ner på Röda Korset och som jag kunde gjort annat med. Det som stressar mig är bilderna jag möter i tidningarna och på tv. Det stressar mig. Jag blir stressad när jag ser ett barn, som nog precis lärt sig gå, springer bredvid en förälder som håller dem i hand. Att det ska behöva vara så, det stressar mig för det är inte den världen jag önskat.

Jag har inte möjlighet att hålla barnets andra hand fast jag skulle vilja. Men någonting kan jag göra och jag valde Träna svenska. Det hjälper inte i första hand barnet som springer, men det kan vara en hjälpande hand för någon. Jag gör i alla fall något tänker jag. Detta är mitt sätt att förändra.

Jag tänker att det lilla jag gör, det gör skillnad.TranaSvenska_volontar_bannerÄr du intresserad av att bli språkvolontär: skicka ett mail till elin@seriostforlag.se där du presenterar dig själv med några rader och berättar varför du vill bli just språkvolontär.

På Röda Korset har vi flera andra verksamheter, besök gärna vår hemsida och läs mer.

En reaktion på ”Man borde göra något åt det där och vem är man om man inget gör?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *